Bakslag kommer....det vet jag, men när man står mitt i det, då känns det som hela världen rasar.
Min son har varit jätteduktig. Jag vet att det är en otroligt tuff resa han gör just nu och riskfaktorerna att falla tillbaka är jättemånga. Han har n...
Ett ljus i tunneln. Ett andrum.
Jag är så oerhört glad för tillfället.
Så glad att jag nästan får hejda mig.
Han har tagit ett beslut.
Känner sig säkert tvingad till det, men beslutet kom från honom själv.
Han tog beslutet att gå ett avvänjing...
Även om allt känns hopplöst från tilfälle till tillfälle, så finns inte alternativet att ge upp.
Även om orken lyser med sin frånvaro allt som oftast, så finns inte alternativet att lägga sig ner och ge upp.
Även om riskfaktorerna skjuter på oss fr...
Ännu en vecka i en berg-o dalbana. Händer saker hela tiden o det är bara att hänga med.
Saknar och längtar efter kärleken, samtidigt som jag längtar till en dag då min son förstår allvaret i det han håller på med. Han tror han har koll.
Just för til...
Gud
Giv mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden.
Mitt eviga mantra.....
Den lilla sinnesro jag byggde upp under min resa är som bortblåst. Den lilla styrka...
Dagarna går och jag med dom. Ena dagen är inte den andra lik. På helspänn hela tiden. Oron gör mig så trött. Jag vill bara sova, men sover oroligt. Har så mycket i huvudet nu.
Vill att allt är bra nu. Kan det inte bara få vara bra nu.
Har varit iväg...
Är så oerhört tacksam över allt stöd och pepp.
Hjulet med alla instanser va igång redan innan den senaste tragiska händelsen och nu har det gått från "normal" handling till "akut" handling.
Redan direkt efter han släpptes ur häktet, va vi vid läka...
-"Vart är du?"
-"På sjukhuset."
-"Vad gör du där?"
-"****** är död."
En sms-konversation med min son i söndags. Paniken som väller upp inom mig är obeskrivlig. Tankarna snurrar igång som en centrifug i mitt huvud. Hjärtat pumpar så hårt...
Nu börjar det rulla igång. Tänk att det skall behöva ta sådan tid.
Känslan att inte kunna göra mer är olidlig. Jag har dragit i så många trådar nu, så trådarna börjar ta slut. Nu är det upp till bevis, från dom som finns i andra änden på tr...
En dag i taget, eller egentligen en halv dag i taget, det är hur jag lever.
Det händer saker hela tiden, saker jag inte kan styra över. Saker jag vill ska försvinna, sluta hända. Tyvärr kommer det inte det, förrän min son börjar ta in vad som händer.
...Dagarna går på. Frustrationen pockar på. Känslorna åker berg o dalbana. Orken finns inte. Allt runt omkring känns meningslöst och oviktigt.
I torsdags, eller natten till fredags, va jag med om något som fick mig på fall. Jag vaknar av en sån smärta...
Först o främst vill jag tacka alla för pepp och fina hälsningar. Jag kämpar på....eller vi kämpar på.
Möte med mottagningsteamet på soc och Mini Maria om hur det kommer se ut framöver. Ett jobbigt möte enligt mig. Allt blev så verkligt på en gång...
Möte på polisstationen, med socialjouren.
Inget man hoppar med glädje till precis, men oj så nödvändigt.
Ett möte som ändå gick bra och sonen börjar nog fatta allvaret. Självklart snurrar tankarna, men jag känner ändå en förhoppning. Tron p...
Först o främst måste jag tacka för era varma ord och er omtanke det betyder mer än ni anar.
Just idag känner jag hopp....just idag ser jag en ljusning, men jag vet att vägen framför oss...framförallt min sons...kommer vara riktigt gropig. Men jag...
Nu följer ett inlägg, som inte har nåt med vikt eller mat att göra. Ett inlägg som jag valt att dela, pga att jag måste på nåt sätt få ur mig. Ett inlägg om livet. Ett liv jag inte önskar någon att genomgå. Ett liv som händer andra, men inte...