Nu börjar det rulla igång. Tänk att det skall behöva ta sådan tid.

Känslan att inte kunna göra mer är olidlig. Jag har dragit i så många trådar nu, så trådarna börjar ta slut. Nu är det upp till bevis, från dom som finns i andra änden på tr...

En dag i taget, eller egentligen en halv dag i taget, det är hur jag lever.

Det händer saker hela tiden, saker jag inte kan styra över. Saker jag vill ska försvinna, sluta hända. Tyvärr kommer det inte det, förrän min son börjar ta in vad som händer.

Dagarna går på. Frustrationen pockar på. Känslorna åker berg o dalbana. Orken finns inte. Allt runt omkring känns meningslöst och oviktigt.

I torsdags, eller natten till fredags, va jag med om något som fick mig på fall. Jag vaknar av en sån smärta...

Först o främst vill jag tacka alla för pepp och fina hälsningar. Jag kämpar på....eller vi kämpar på.

Möte med mottagningsteamet på soc och Mini Maria om hur det kommer se ut framöver. Ett jobbigt möte enligt mig. Allt blev så verkligt på en gång...

Möte på polisstationen, med socialjouren.

Inget man hoppar med glädje till precis, men oj så nödvändigt.

Ett möte som ändå gick bra och sonen börjar nog fatta allvaret. Självklart snurrar tankarna, men jag känner ändå en förhoppning. Tron p...

Först o främst måste jag tacka för era varma ord och er omtanke det betyder mer än ni anar.

Just idag känner jag hopp....just idag ser jag en ljusning, men jag vet att vägen framför oss...framförallt min sons...kommer vara riktigt gropig. Men jag...

Nu följer ett inlägg, som inte har nåt med vikt eller mat att göra. Ett inlägg som jag valt att dela, pga att jag måste på nåt sätt få ur mig. Ett inlägg om livet. Ett liv jag inte önskar någon att genomgå. Ett liv som händer andra, men inte...