Möte nr 2

Först o främst vill jag tacka alla för pepp och fina hälsningar. Jag kämpar på....eller vi kämpar på.

Möte med mottagningsteamet på soc och Mini Maria om hur det kommer se ut framöver. Ett jobbigt möte enligt mig. Allt blev så verkligt på en gång. Inte för jag tyckt att det inte varit det innan. Gudarna ska veta att verkligheten slog undan benen på mig under den gångna jul- och nyårshelgen, men det är nu det riktiga arbetet börjar.

Att vara stark nog att fullfölja hela vägen.

När vi satt där, märkte jag att min son va tillbaka där han varit innan i sinnet. Där han varit på mötena med Mini Maria. Medgörlig, villig, smart och tillmötesgående. Säger rätt saker och vill ha en förändring.
Att sitta där då och försöka komma ihåg hur det faktiskt har varit och vad jag vill med mötet, är ingen lätt sak. Att vara stenhård på vad som kommer att krävas.
Som sagt, han är smart och slug......men jag går inte på den ögontjänarfasonen längre.

Jag vet ju, att händer inget nu, så är han snart på ruta ett igen. Hur mycket han än vill ha en förändring, så vet jag vad ett beroende innebär. Det spelar ingen roll hur mycke koll han tror sig ha. Droger talar sitt eget språk.
Det är nåt jag lärt mig den hårda vägen, i första hand anhörig men även i eget bruk. Jag vet vad som krävs!

Nu är iallafall möte 3 och 4 bokade....kommer bli många möten framöver, men OJ vad jag tänker kämpa för detta.

Vi fixar det! Det finns inget annat i min värld!

Kramar till er alla och tack för stödet.

Ta vara på er och krama era nära och kära, det kan man aldrig göra för mycket