En dag i taget
En dag i taget, eller egentligen en halv dag i taget, det är hur jag lever.
Det händer saker hela tiden, saker jag inte kan styra över. Saker jag vill ska försvinna, sluta hända. Tyvärr kommer det inte det, förrän min son börjar ta in vad som händer.
Jag ser att han mår så dåligt, men når honom inte. Hade jag kunnat ta över den smärtan, hade jag gjort det direkt. Jag vill ju inget hellre än att han ska må bra, hitta livsglädje igen. Han betyder allt. Han är mitt liv.
Jag stångas och kämpar med myndigheter, vill att saker skall hända. All handläggningstid tar kraften av mig, samtidigt som jag ser hur fort spiralen snurrar för min son. Jag ser hur han famlar i mörkret och bara mår sämre och sämre. Varför kan inte vår välfärd se det? Vad skall till för att det skall hända något. För guds skull, han är 16. Skall det hända något, så är det ju NU!!
Blir så matt.....men skam den som ger sig.
Kommentarer
-
Styrkekram ❤️
-
-
Tänker på dig!
Styrketränar till dig!❤️❤️
-
Du är beundransvärd
Får du hjälp och stöd för dig själv?
-
Ingenting gör så ont som när ens barn mår dåligt. Hoppas att ni båda får den hjälp ni behöver
-
-
En god vän tvingas leva med att deras barn väljer missbruk – sonen är myndigt och har ett egnet liv så kamraten har som föräldrer ingen större påverkansmöjlighet mer än det man som medmänniska kan göra. Jag vet inte vilket som är värst, att fortfarande ha auktoriteten och formellt inflytande men märka att man inte kan göra så mycket ändå, eller att verkligen vara hjälplös för att man inte har något alls att säga till om... Vad jag vet för min väns del är att han (som har en hasckande och alkoholmissbrukande son i 30-årsåldern) är att han lärt sig att det hjälper honom att stå ut att få prata om det, så det hoppas jag hjälper dig också. Skriv och dela med dig och mod och styrka önskar jag dig!
Logga in för att skriva en kommentar.