Mat i synnerhet

Att överäta eller inte överäta? För vanliga människor är det nog svårt att förstå hur detta ens kan vara ett problem. Man slutar väl äta när man är mätt? Hur svårt kan det vara liksom? Men för många är det faktiskt väldigt svårt att just sluta äta när man borde. Jag hör till den gruppen även om jag på intet sätt är fruktansvärt överviktig eller heller kräks upp maten jag äter. Jag kan bara inte sluta äta i tid. Detta har blivit mycket bättre efter att jag börjat äta LCHF mat. På något sätt blir mättnaden annorlunda och oftast slutar jag äta innan det blir för sent. Också för att jag i vardagen har satt upp rutiner och regler för hur jag äter och därmed hinner bli mätt. Men många av er känner säkert igen er, oftast är man så hungrig när man börjar äta att man bara kastar i sig maten, sedan fortsätter man äta så länge det finns mat kvar på tallriken, i kastrullen, i kylskåpet, osv… Sedan mår man fasligt dåligt fysiskt av allt man ätit, psykiskt av att man har länsat allt som stod i ens väg. Och så äter man lite till för att trösta sig för att man är en sådan dålig människa. En riktig loose-loose situation helt enkelt! År 2008 började jag jobba på ett rehab center som bland annat behandlade överviktiga diabetiker med LCHF kost. Jag började då äta en egen variant av LCHF som tillät vissa saker som jag ansåg mig inte kunna vara utan… och rasade i vikt och slutade alldeles med mina matorgier. År 2010 började jag med mitt nuvarande jobb och i december 2012 hade jag gått upp 14 kilo. Varför? Jo, för att jag började äta vanlig kost igen. Flytt, skilsmässa och allmän stress är mina ursäkter, men jag ville aldrig sluta egentligen. Det var bara livet som sprang ifrån mig och jag hann inte hejda det i tid. Det var så mycket enklare att göra som alla andra, och som LCHF:are blir man ju ALLTID ifrågasatt och det orkade jag inte med. Men då bestämde jag mig för att börja om igen och sedan december har jag gått ned 7 kilo och jag vill gå ned 9 kilo till. Det går jättebra att äta LCHF även om det slinker ned ett och annat emellanåt. Jag mår jättebra. Dock har jag den senaste månaden hittat en akilleshäl. Eftersom barnen är hos sin pappa över sommaren har jag och sambon fått mycket egentid tillsammans. Vi har ätit ute alldeles för ofta. Och om jag äter middag ute blir det ju inga rester över till matlåda och då äter jag ute även på lunchen… Och nu till dilemmat: restaurangportionerna är ju gigantiska! Det normala är då att äta tills man blir mätt och sedan lämna resten. Ingen restaurangägare skulle skälla ut sina gäster för att de inte äter upp allt. För en vane-överätare (hur botad man än är) så är det oerhört svårt att inte äta upp all mat, särskilt om den är god dessutom! Man äter tills tallriken är tom. Punkt slut. Jag har alltså ätit alldeles för mycket mat den senaste månaden. Inte så att jag gått upp i vikt och i så fall bara marginellt, utan så att jag blir alldeles för mätt. Inte behagligt mätt. Idag åt jag så mycket till lunch att jag inte klarade av att dricka en endaste klunk av mitt eftermiddagskaffe… Det känns inte särskilt sunt. Ändå åt jag bara bra mat. Men en gigantisk portion som jag slukade i ett nafs. Jag måste börja äta sakta. Lägga ned besticken mellan varje tugga. Prata med kollegorna. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta, dock inte omöjligt! Har ni några bra knep? Jag tycker mest att det ska bli så skönt när allt går tillbaka i sin vanliga lunk igen och jag får leva mitt rutinmässiga liv igen. Jag riktigt längtar dit!

Kommentarer

3 juli 2013 17:41

sasssyy

Jag har nog bara två tips.. det första är att gräva djupt djupt i dig själv och reda ut de knutar som leder till överätandet. Jag är fullt övertygad om att alla vi fetingar har problem på djupare plan än bara att "det är så nedrans gött". Det andra är att hitta en strategi, en metod som funkar 365 dagar /år, 7 dagar i veckan alltid oavsett om det är helg eller vardag. En metod/diet/bantningskur som innebär att man tar bort något helt som man känner att man vill ha/behöver/inte kan vara utan är ju liksom inte hållbart, om du vet med dig att du om du kör stenhårt på din metod i tex 4-5 månader och sen faller platt och går upp i vikt så fort du får semester så är din metod inte funkis eller/och så har du inte hittat dina nycklar till vilka bakomliggande orsaker som stör ditt ätande. Även om du äter ute så kan du be om att få mindre portioner, det har jag gjort ofta och det är inga problem.. jag har till och med varit så neslig att jag vett om 5 bitar kebab i min kebabsallad, för jag vill inte ha mer, jag vill bara känna smaken liksom *S* JAA de tittade konstigt på mig men jag fick som jag ville. Om du får en mindre portion så är det ju inte så farligt om du äter upp. Vet inte om du såg Biggest Loser, där var det en deltagare som till och med "Måttbeställde" sin mat: 100 gr kycklingbröst, 120 gram potatis (osv osv) Be att få utan sås, eller utan potatis eller vad det är som är boven i DITT drama...Jag tar alltid bort pasta och ris när jag äter ute eftersom de är "dyra" i viktväktarpoäng och ber om dubbelt upp med sallad och grönsaker i stället (om det inte finns en salladsbuffe för då fyller jag på själv) HITTA DINA VÄGAR och jobba preventivt..den mat du inte ser äter du ju inte upp, den mat du aldrig får framför dig äter du ju inte upp. SÄTT DIG SJÄLV och ditt mående först. Se till att du har bra mat hemma som du snabbt kan slänga ihop en lunchlåda av, om du går efter LCHF vet jag inte om det finns färdiga frysrätter men koka tex ägg några gånger i veckan så du kan ta med dig några ägg, skivad ost är väl också sånt som LCHF:are äter en del av, köp färdigskivad ost och ta med några skivor, ett par ägg och lite grönsaker...en perfekt lunch. Samma sak med lax, ha lite färdig lax (rökt eller koka egen i gryta eller ugn och frys i portionsbitar) och ta med om du ätit ute på kvällen.
3 juli 2013 21:35

Cirpa

ÅH! Tack för långt svar! Visst har du helt rätt, det gäller att jobba "preventivt" - planering är A och O och jag är verkligen en rutinmänniska både vad det gäller träning och mat. Men det du också har rätt i är att jag måste ta reda på vad det är som gör att jag tappar fattningen så fort barnen åker iväg. Då när jag släpper allt och bara struntar i att planera eller tänka på min hälsa. Det är inte ett dugg synd om mig, jag behöver inte tröstäta. Ett annat "problem" jag har är att jag inte vill vara till "besvär", även om jag absolut tror att de allra flesta restauranger vill ha nöjda kunder och kommer att göra allt som står i deras makt för att göra mig nöjd, så vill jag inte vara besvärlig... dumt! Det gäller vid alla tillfällen i livet. Vill inte utmärka mig och behöva försvara mig... Herregud! Väx upp kvinna, tänker jag, men det hjälper inte! Jag ska jobba på det. Och göra matlådor - billigare, godare och nyttigare än att äta ute! Tack igen för ditt svar!

Logga in för att skriva en kommentar.