icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Incomas blogg

LCHF 15967
23 september 2017 15:10
6

Bytt kön och fick en chock!

Måste bara berätta en rolig sak. Jag var inne för att ändra min målvikt. Jag ville också ändra min startvikt till den som jag hade innan jag började skära bort socker och det var ju en månad innan jag blev medlem här.

Jag insåg att jag har fyllt i att jag är man. Jag tänkte inte mer på det men ändrade det till kvinna och fick världens chock när jag gick in på matdagboken! Det var ju 200 mindre kalorier för att jag bytte kön!

Nu har det ju gått bra i alla fall så det gör ju inget men mitt ansiktsuttryck när jag såg mitt nya kaloriintag var nog en syn för gudarna:-) Hepp!

Ang målvikten: Jag blev inspirerad av Monqi och vad hon sa till mig när jag sa att jag ville gå ner till 70 och se hur jag känner innan jag bestämmer mig om jag vill ner till 65. Hon fick mig att börja tänka och fundera. Vill jag det här då ska jag ju också satsa på det och inte fega ur med mitt slutmål bara för att det låter så mycket jobbigare att gå ner till 65 än 70. 70 är ju inte heller en bra vikt för mig. Där är jag precis i skarven mellan övervikt och normalvikt och det vill jag ju egentligen inte. Jag vill ju ha en normalvikt!

Gillar

Kommentarer

  • 23 sep 2017 16:05

    Jag vet inte vilket bmi som 70 kg innebär för dig, men jag hade också 70 kg som målvikt och för mig innebär det bmi 24. Nu när jag har legat runt den vikten sedan 5 månader tycker jag att det stressar mig lite när jag är svullen och går upp några kg, då ligger jag för nära överviktsgränsen igen. Men det är bra att stanna upp i viktminskningen ibland så att huden hänger med, bra att styrketräna en hel del så man formar den "nya" kroppen. Periodvis har huden inte hängt med alls och då har jag pausat viktminskningtakten ett tag. 

  • 23 sep 2017 17:19
    gittan52

    Ja, det är viktigt att fylla i rätt förutsättningar wink

    Ibland tror jag att det kan vara idé att fundera på hur länge sedan det var jag hade den vikten som jag vill gå ner till.
    Jag insåg att det är mer än 30 år sedan jag vägde under 80 kg. För mig är det då inte realistiskt att sträva efter att komma ner till den vikten genom att försaka så mycket. Däremot har jag ändrat min kost och dragit ner på kolhydraterna, vilket jag känner att jag mår bra av.

    Att göra förändringar för att nå en viss vikt, och sedan känna efter hur vi trivs med den, tycker inte jag är att fega ur.

    Ett riktmärke kan vara att försöka lägga sig på den kalorinivå som behövs då vi når en viss vikt redan nu.  Du skulle behöva runt 1600 kcal för att behålla en vikt på 65 kg. Och med dagens vikt är ditt behov runt 200 kcal mer.

    När jag kikar in i din matdagbok blir min tolkning att du äter enligt LCHF. Håller du dig verkligen mätt på de få kalorier du får i dig vissa dagar?

  • 23 sep 2017 23:02

    Gittan52: innan min viktminskning hade jag inte vägt under 80 kg på 18 år och inte varit normalviktig sedan gymnasietiden ( är nu 44 år). Var och en måste naturligtvis sätta sin egen målvikt, men det är lätt att fastna i tänket att man inte kan bli normalviktig - i alla fall var det så för mig under många år. Men när den mentala spärren var borta så blev allt lättare.

    Jag är viktstabil på 70 kg vid cirka 1850 kalorier de dagar jag inte motionerar + äter cirka 2100 kalorier de dagar jag promenerar minst en timme. 

  • 23 sep 2017 23:45
    ulla165

    Ha ha! - Jag tror ju att det inte är så dumt att ta det i "etapper". Varje vunnen etapp kan ju ge en nya krafter och motivera en till nya "stordåd"...?!

  • 24 sep 2017 21:08

    För 30 år sedan vägde jag 52. Jag inbillar mig absolut inte att jag kommer ner i den vikten igen.
    @Gittan52. Ja jag vet att mitt kaloriintag är väldigt lågt ibland men det är dagar när jag inte orkar äta mer än så. Det är enormt stressigt på jobbet just nu och när jag lämnar mitt hem för att köra till jobb så är min kropp redan i "fight-mode" och tusen tankar rusar genom huvudet om allt som måste göras. När jag är stressad så får jag antingen ett enormt behov av att småäta eller så tar det stopp alldeles och jag vill inte ha någon mat alls. Jag kan inte göra så mycket annat än att försöka äta åtminstone något under sådana dagar.
    Tanken med det här var ju att jag skulle lära mig att äta (självklart gå ner i vikt också). Tidigare så har jag inte ätit frukost, ofta hoppat över lunch och bara ätit middag (och godis förstås) eller ibland så har jag inte ätit alls på hela dagen. Jag har inga problem att köra på ändå.
    Det är därför som jag tycker att det här är så bra. Jag försöker omprogrammera mig till att äta och att äta vettigare.

  • 25 sep 2017 08:40
    ulla165

    Stress i och för sig är inte bra. Jag vet inte om du kan göra något åt det.

    Ang maten så tycker jag, att ditt matintag liknar PF (periodisk fasta). Det finns tex 5:2, där man två dagar i veckan äter 500-800 kcal. Och jag själv kör 16:8. Dvs jag klarar mig alldeles utmärkt utan frukost, så jag äter mellan kl 13-21.00 ca. Det blir lunch, middag och lite kvällsgott. Att frukost skulle vara dagens viktigaste mål = struntprat. Vi är alla olika!

    Du skulle ju kunna omprogrammera dig att äta enl 16:8 och sedan så småningom lägga till även frukost om du så vill??? Ett litet steg i taget kommer man långt.

Logga in för att skriva en kommentar.