EllieSves blogg

54220

Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget.

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig.

10 May 2013 20:24

Obalanserat liv

Det var ganska länge sedan jag var inne här nu. Våren har varit minst sagt dålig. Jag har haft mycket på jobbet, jag har varit i jätte obalans i mitt liv och det har varit tufft hemma. Jag har mått otroligt dåligt både fysiskt och psykiskt. Nu har mitt liv lugnat ner sig lite i alla fall och jag känner att jag mår så dåligt av att vara tillbaka till mitt gamla jag att jag MÅSTE göra något åt det nu. Jag har börjat gå hos en psykoterapeut vilket har fått mig att reflektera, fundera och tänka mer på varför jag gör som jag gör och varför jag känner som jag gör. Jag har aldrig kopplat ihop mitt beteende när det kommer till mat och sötsaker till att jag skulle ha haft/ha ångest. Visst jag har mått dåligt men ångest kom igen nu. Jag skulle nu snarare säga att jag har känt massor av känslor som jag inte kan sätt namn på. Jag beskrev tex hur jag mådde när jag var ihop med mitt ex och fick då ett namn på vad jag upplevt. Panikångestattacker. Inte så konstigt att jag mådde dåligt. Mitt mål just nu är att bygga upp mig själv både fysiskt och psykiskt för så här orkar jag inte leva längre. Det är synd att jag är en sådan funderare att jag måste gå och fundera och bearbeta saker för att jag kunna göra något åt det. /Ellie

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.