Trubbel i paradiset

Suck. Nu kommer jag skriva lite kärleksdrabbel här. Inte om mat eller träning. Bara lite ventilering. Igår bestämde jag och killen oss för att ta en s.k paus. Vet egentligen inte vad det ska vara bra för, även om det var på mitt initiativ. Antingen kommer vi väl på att vi verkligen vill vara med varandra eller så blir det väl, som det så ofta blir med sånna här pauser, att man inser att man faktiskt ska gå skilda vägar - bara det att man inte vågar ta det steget direkt utan måste vänja sig med tanken en liten stund innan det faktiskt sker. Vi har haft ett ganska struligt förhållande som är helt fantastiskt ibland men blir helt kaos och deprimerande till och från. Han brukar komma in i vissa `svackor` där han tar ut detta på mig genom att dra sig undan eller bara tjura och vara tyst. Vilket får mig att känna mig ledsen och oälskad. Han pratar sällan om känslor så jag får sällan veta varför han beter sig dumt. Detta gör att jag ibland måste ifrågasätta vårt förhållande och känner mig otrygg.. och så ska det ju inte behöva vara. Vi har egentligen inget som är gemensamt, vare sig vänner, bostad eller framtidsplaner. Han säger att han älskar mig och visar det när han inte har dessa svackor. Men jag tycker att dom kommer allt för ofta, var och varannan månad.. och jag vet inte om jag vill känna mig frustrerad och ledsen så ofta, för han verkar inte vilja ändra på sig. Vi har pratat om detta flera gånger, ja alla gånger det har blivit såhär och jag känner mig lika dålig varje gång. Ja, så nu måste jag tänka på vad jag vill. Jag vet vad jag inte vill men frågan är om det kan bli ändring på det. Jag älskar honom grymt men jag måste sätta mina egna behov och lycka först och just nu vet jag ärligt talat inte om det kommer funka om jag stannar i detta förhållande.. Ja, som ni förstår känner jag mig lite ledsen och tankspridd. Känner mig inte alls motiverad till att varken träna eller plugga..

Kommentarer

22 mars 2012 23:19

ioannas

Åh tack fingelin! Om det är någon som vet hur det känns för mig just nu så är det ju du! Och klok har du ju blivit från dina kärlekstrubbel ser jag ju från dina kloka ord! Jag tänker så att det knakar och känner efter så det värker. Men kärlek är ju ingen jäkla dans på rosor som någon klok människa sagt :) Tack för energin och peppen, det värmer!
21 mars 2012 10:07

tolwyn

Men grejen är väl lite att när man är ett par och älskar varandra så ska man kunna lita på varandra och veta att det alltid finns någon som hjälper en i alla lägen. Oavsett med eller motvind. Om ni inte har den känslan nu utan som bäst periodvis vad finns det då för möjligheter att gå vidare i förhållandet? Märk väl att jag ifrågasätter inte utan jag frågar så att du kan ta ställning till det här i lugn och ro. Om du inte orkar med träning eller plugg så fokusera på plugg och gör det du vill i övrigt. Träningen finns kvar en annan dag. Lycka till och mycket peppkramar.
21 mars 2012 10:12

ioannas

tolwyn: ja det är precis det jag tänker. Ska det vara såhär är det egentligen inte mycket att hålla kvar i. Man är ju kär och vill att det ska lösa sig men det räcker ju som sagt inte att det bara löser sig periodvis. För att det ska lösa sig måste killen på något vis släppa in mig mer, visa att jag faktiskt är en del av hans liv. Men jag tror att det kommer bli en utmaning för honom.. fast skulle han verkligen vilja satsa så borde det ju inte vara någon utmaning alls. Det känns ju inte som en utmaning för mig. Känns som jag liksom redan har ett svar på vart detta kommer sluta. Tack för peppkramar - det behövs! :)
21 mars 2012 10:19

tolwyn

Hur mycket var och en satsar beror ju på var man startar.. en del har längre startsträcka och så vidare men man måste ju arbeta i samma riktning... Råder dig verkligen till att tänka efter djupt och hårt hur du vill göra för om du lägger för lång tid med att vänta ut honom så blir det motsvarigheten till att klamra sig fast vid en livlina som inte är fäst vid något och du driver längre bort från räddningen. Var stark, berätta vad du tycker och tänker och förbered dig mentalt på att gå vidare. Det är allt för lätt att gå och hoppas in i det sista "för det löser sig nog".
22 mars 2012 11:21

fingelin

Vill bara peppa dig att gå in i dig själv, känna med hjärtat och koppla bort hjärnan. Det viktigaste i detta är hur du mår, oavsett hur kär du är. Ibland tror jag att vi tjejer är för kära i själva kärleken, vet precis hur vi vill ha det och inbilalr oss nånstans att det ÄR så. Väldigt sällan är det faktiskt det, utan snarare nåt som får oss att må dåligt till och från. Kanske han bara behöver en "knäpp på näsan", inse att han håller på att förlora en riktigt kalaspingla, och faktiskt tar tag i sig själv. Oavsett vad: var snäll mot dig själv! Din egen lycka styr du själv över! Ger dig all energi jag kan :)
23 mars 2012 07:01

fingelin

Haha, jo tyvärr så vet jag ju exakt hur du känner! I mitt fall så kämpade jag med att vänja mig vid tanken på att klara mig själv framöver, satte min egen lycka först. En vacker dag insåg min prins att han faktiskt höll på att förlora mig och fick så lite kalla fötter. Vi ska ses nu i helgen och utefter det får vi se hur framtiden kommer se ut. Det skönaste för mig är ändå att jag känner mig förberedd på båda utgångarna. Han är fin och vi är grymma ihop, men jag är oxå ganska grym själv och skulle gå starkare ur det här för att möta nya äventyr. Du är ju oxå grym och kommer att hitta vilken väg som är rätt! Tänk och känn inte ihjäl dig bara. Ta en paus lite då och då, skäm bort dig själv (inte med godsaker, men kanske lite shopping?! :)) och sluta tänk på "er" för ett tag. Nu är det helg och vår och livet leker! :)

Logga in för att skriva en kommentar.