Lars 56 år:

Då 116 kg – Nu 83 kg. Med kaloriräkning och Matdagboken har Lars gått ner 33 kg!

"Det kändes jobbigt att behöva skriva ner allt man åt men även tillfredsställande när man räknade in träningen och såg att det blev balans. Vilket passade mig bra, att få koll på vad jag stoppade i mig.


Fördelen med matdagboken är att det finns många livsmedel att välja på. Om man från början skapar sig favoritmåltider i matdagboken underlättar det betydligt att räkna sina kalorier."


 

 


Jag har alltid varit en soffpotatis, aldrig tränat och inte intresserad av sport ens på tv. Men när barnen flyttat och jag fyllde 50 började en tanke växa sig större och större ”Lever jag mitt liv eller väntar jag på döden”. Samtidigt började jag inse att jag gjorde ingenting på mina lediga stunder, bara satt framför datorn eller teven.

Började bryta mina dåliga vanor 2009
I januari 2009 började jag äta Reductil för att få hjälp att bryta mina fula matvanor. Det fungerade bra och jag gick ner 1 kg/vecka. Detta höll jag på med i 4 månader, då hade jag gått ner från 116 till 98 kg. Första april 2009 började jag cykla till jobbet, 4 mil tot. Samtidigt började en stegtävling på jobbet, där även matdagboken fanns.

Gick med i Matdagboken 2010
Det kändes jobbigt att behöva skriva ner allt man åt men även tillfredsställande när man räknade in träningen och såg att det blev balans. Vilket passade mig bra, att få koll på vad jag stoppade i mig. Fördelen med matdagboken är att det finns många livsmedel att välja på. Om man från början skapar sig favoritmåltider underlättar det betydligt att räkna sina kalorier. Det blir lite som när man började betala sina räkningar på nätet. Innan alla betalningsmottagare var registrerade var det lite omständligt.
 
Cyklade Vätternrundan 2010
Hösten kom och det började bli mindre bra cykelväder. Jag tyckte att cyklingen var rolig men hade svårt att motivera mig i ruskvädret. Tills mina kompisar kom med iden att jag skulle cykla Vätterundan våren 2010. Nu fick jag ett mål att träna till. Musik, rätt kläder och dubbdäck gjorde det riktigt behagligt.


Starten gick kl 05:18 och jag kände mig jättenervös men väl förberedd, med en vikt på 84 kg. Allt gick bra och tack vare mina kompisar som väntade på mig när det gick tungt, klarade vi rundan på 9 timmar och 55 minuter. Vilken upplevelse det var.
Man ser på tv att andra klarar att gå ner i vikt och få nya liv. Nu hade jag gjort samma resa. Hade någon sagt till mig att jag som var en riktig soffpotatis skulle cykla Vätternrundan ett och ett halvt år senare utan att ha dödsångest efteråt, skulle jag bara ha skrattat och inte trott det var möjligt. Det händer bara på tv.

Sprang Stockholm Marathon 2011

Mitt nästa mål var att klara ett maratonlopp. Jag anmälde mig till Stockholm Marathon 2011. Klarade maran på 5 timmar och 5 min. Fick kramp efter 3 mil och fick gå till sista kilometern innan det släppte, då var benen som två okokta spagetti. Men jag kunde springa på stadion och över mållinjen, den känslan går inte att beskriva.

Klarade Ironman 2012

Målet 2012 var att klara Ironman i Kalmar. Hur svårt kan det vara, simma lite i Kalmarsund, cykla en sväng på Öland och springa runt lite i Kalmar intalade jag mig.
Den 18/8 var det dags för start. Dagen började med 3,8 km simning. De första 20 min var som att simma i en tvättmaskin. Händer, fötter och kroppar överallt tills fältet blev utdraget och man kunde hitta sin egen rytm. Sedan 18 mil cykel, Ölandsbron var inte så märkvärdig som jag trodde, då finns det värre backar på Vätternrundan och att det fanns så mycket folk på östra sidan av ön var en överraskning. Där hade man gått man ur huse för att heja. Sist var det 4,2 mil löpning. Visst var det folk som hejade på väg ut från stan. Men när man kom tillbaka för att varva, fick man springa genom en stad som kokade av hejande människor. Nu förstår jag vad som menas att bli framlyft av publiken. Tack vare detta gick de andra två varven riktigt bra. Nu kan man även titulera sig som en Ironman!

Håller fortfarande vikten med Matdagboken 2016
På den här vägen är det fortfarande. Nu räknar jag bara kalorier en vecka var tredje månad för att se hur jag ligger till och om det har smugit in något onyttigt.

Det som får mig att fortsätta är att jag mår mycket bättre. Alla trevliga människor som jag lärt känna. Känslan man får när man når sitt mål, det har kommit ett antal tårar. Men det finns en sak som gör mig ledsen. Att jag inte började med detta för länge sedan. Tänk så mycket jag har missat under åren som gick när jag inte gjorde någonting.

Mina 3 bästa tips:


1. Räkna kalorier! Är tråkigt men fungerar bäst. Har man skapat favoritmåltider här på matdagboken inser man vilken vanemänniska man är. Nu räknar jag bara en vecka var tredje månad för att se hur jag ligger till och om det har smugit in något onyttigt.

2. Ingenting är omöjligt. Det sitter bara i huvudet. Men Rom byggdes inte på en dag. Så låt det ta tid. Livet är långt!

3. Sätta upp mål som är utmaningar. Känslan när man klarar dem är obeskrivlig! Jag kan rekommendera Midnattsloppet i Stockholm, en riktig folkfest. Det är mörkt så det syns inte om man inte kan springa så bra eller om det skumpar lite. Du behöver inte springa själv för med 40 000 startande finns det alltid några tusen som håller samma fart som dig. Sista jag sprang räknade man att det var runt 100 000 åskådare som hejade.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ansvarsfriskrivning: De uppnådda resultaten är inte enbart tack vare Matdagboken. Viktminskning är individuellt och det krävs engagemang och uthållighet för att lyckas. Vi hjälper dig gärna men du behöver göra en del av jobbet själv. Varmt välkommen!

VILL DU OCKSÅ LYCKAS? BLI MEDLEM IDAG!