Då 120 kg – Nu 65 kg. Eva gick ner 55 kg med Matdagboken, dvs nästan halverade sin vikt!
Hälsan i fokus – Viktminskning kommer på köpet
Jag vill vara tydlig med att för mig är det inte vikten i sig som är det primära. Mitt huvudsyfte är att få ner mina blodsockervärden, mitt blodtryck och att få mina sjuka tarmar i bättre skick. Min stora viktminskning har kommit på köpet.
Jag har alltid varit tjockare än de flesta. Kallades för "Köttbullen" på lekis, men jag kan inte minnas att det var något jag blev särskilt ledsen av. Jag var en frisk liten tjej som det alltid var full fart på. Mycket fotboll och skridskoåkning.
Försökte gå ner i vikt redan på 70-talet
Så kom sjuttiotalet. Det blev omodernt med hemlagad riktig mat. Färdigrätterna gjorde sitt intåg och likaså pizzerior och hamburgerkedjor. Det blev inne med sötade lågfettyoughurtar. Och kronan på verket dåvarande Socialstyrelsens mantra till folket: "Ät 6-8 brödskivor om dagen!" Och nu satte min viktökning fart. Jag blev bara tjockare och tjockare. Inför studenten 1978 genomförde jag mitt första stora viktminskningsprojekt. Med hjälp av simning varje morgon och svältkost gick jag på kort tid ner tiotalet kilo. Kilon som snabbt kom tillbaka så snart jag tröttnade på att leva på korslagda selleristjälkar.
80-talet – Pizza, starköl och mackor
Festande på studentnationer och förutom starköl bestod näringsintaget mest av mackor och pasta. Jag träffade mannen i mitt liv och vi levde gott med en pizzeria tvärs över gatan. Viktkurvan pekade förstås spikrakt uppåt och jag började känna mig alltmer osmidig.
90-talet – Livet brakar samman
Så kommer nittiotalet och mitt liv brakar samman. Vi får vårt första barn, en fin liten flicka, men vi får bara ha henne hos oss några veckor. Hon dör i plötslig oväntad spädbarnsdöd 43 dagar gammal under en promenad en solig januaridag. Och vid samma tid blir min pappas cancer akut och ett par månader senare är även han borta. Året 1991 är enda stor minneslucka för mig.
I januari året efter föds vår tvåa, en pigg och stark och söt grabb som har Down`s syndrom. Han är nu 24 och vi har ett bra liv tillsammans i vår lilla familj, men jag vore oärlig om jag inte erkände att det har varit tuffa år. All byråkrati för att sonen ska få de insatser han behöver har blivit slitsamt i längden.
Fick diagnoserna utmattningsdepression, Typ 2 diabetes och högt blodtryck
Jag missade under många år att ta hand om mig själv och det blev alldeles för mycket av ohälsosam mat och dryck. Under långa perioder har jag också flytt in i jobb och kört på nästan dygnet runt för att slippa ta tag i mina verkliga problem. Det dåliga beteendet har resulterat i två längre sjukskrivningar med diagnosen "utmattningsdepression". Jag fick med tiden svårt att gå, förkylningsastma och täta luftvägsinfektioner. Vid ett läkarbesök konstaterades att jag fått det metabola syndromet - typ 2-diabetes, högt blodtryck mm. Nu börjar mitt liv med piller.
Provar pulverdiet och rasar i vikt - Går upp allt igen
För ca tio år sedan drog jag igång ett jätteprojekt för att må bättre. Levde på pulverdiet, gick på gym och promenerade många timmar i veckan. Var sjukskriven och hade all tid i världen. Rasade i vikt och gick i ett ständigt endorfinrus. Jag minns så väl när jag på ett möte inför hela viktgruppen sa: "Nu ska jag aldrig mer komma i närheten av tresiffrigt igen. Och om jag gör det så orkar jag inte leva".
Två år senare ligger vikten bortåt 120 kg. Jag är tillbaks på heltid igen. Äter väldigt lite, men fel. Jobbar jämt. Rör mig aldrig. Stora sömnproblem. Och kanske värst av allt: har inget tålamod med sonen. Allt pekar käpprätt åt skogen.
Diagnosticeras med njurcancer och Chrons sjukdom
År 2011 börjar jag få underliga smärtor i benen och magen börjar krångla. Vi blir allt oftare försenade på morgnarna pga mitt rännande på toa och jag sover mest när jag inte jobbar. Aptiten avtar allt mer och värken i magen accentuerar. Men "det är väl bara stress och det finns ju Ipren". Jag knaprade Ipren för jämnan och jobbade på. Jag förstod inte hur sjuk jag var och vägrade lyssna på de i min närhet som försynt påpekade att det kanske var läge att gå till läkare.
En marssöndag 2013 blir det ambulans i ilfart till sjukhuset. Jag minns inte mycket, men jag var väldigt illa däran med utslagen njurfunktion bl a. Jag blev kvar på sjukhuset ett par månader. Diagnosticeras med njurcancer och Chrons sjukdom. Hemma igen fullpumpad med kortison och därmed skyhöga blodsockervärden.
Blir medlem på Matdagboken och börjar äta mindre kolhydrater
Jag hittar hit till Matdagboken och sätter upp mig för LCHF-varianten för jag tänker att en reducering av kolhydratintaget måste ju vara optimalt för en som behöver sänka sitt blodsocker. Och det funkar direkt, blodsockervärdena sjunker och vikten börjar gå neråt.
Opererar njurarna och tjocktarmen
Börjar jobba för fullt i väntan på njuroperation som dock inte blir av förrän till julen samma år. Operationen går bra och jag går hemma ett tag, men sen blir det pang på med jobbet igen. Fast det funkar inte. Efter en undersökning av tarmarna får jag så tväront i magen att jag inte gör mycket mer än att ligga till sängs i flera veckor. Det slutar förstås med akuten. Tjocktarmen är perforerad och man opererar bort en tredjedel av den akut.
Vikt och blodsocker steg
Med vikt och blodsocker har det gått dåligt eftersom kosten hade bestått av mat som säkert även kan få icke-diabetikers värden att skjuta i höjden. Söta desserter, potatismos, lingonsylt, söta drycker, pannkakor etc. Men t ex ägg gick inte att få, för ingen hade tid att koka. Jag trackade så gott det gick i Matdagboken och det var skrämmande att se hur dålig mat det var. Det hjälpte inte vad jag sa - personalens inställning var att jag kunde äta den maten de hade. På slutet tog min man med sig middagsmaten vid besök i stället.
Läser på om lågkolhydratskost och fortsätter med Matdagboken
Status julen 2014: nyss utskriven och ett vrak i både kropp och själ. Nu måste jag göra något radikalt. Jag börjar läsa på om lågkolhydratkost och hittar en grupp på Facebook där jag lär mig massor om kostens betydelse vid typ 2-diabetes. Men samtidigt måste jag hitta något som mina skadade tarmar klarar. Jag börjar testa att nästan helt utesluta kolhydrater, med ett max på 10 gram per dag. Det fungerar över förväntan. Blodsockret går på bara ett par veckor ner till en frisk persons nivåer och även blodtrycket sjunker. Och viktkurvan pekar brant nedåt. Ändå är jag sällan hungrig, på det sätt som jag alltid var under pulverdietperioden. Visst blir jag vrålsugen på bröd ibland, men det räcker med att jag lägger till det i Matdagboken för att bli övertygad om att det inte är något för mig. Jag blir också glatt förvånad över att jag går ner i vikt trots att jag knappast rör mig alls på dagarna på grund av att benen fortfarande inte fungerar.
2016 - Så här ser det ut idag
Och så är det nu slutet av maj 2016. Jag är fortfarande inte helt frisk men:
• Jag har återfått hyfsad rörlighet i benen och kommer ut på promenader.
• Mitt blodtryck är perfekt utan medicinering.
• Min blodsockerkurva ligger som ett rakt streck på ett lågt och bra värde utan medicinering.
• Jag har gått ner 54 kg sedan hösten 2013, dvs nästan halverat min vikt!
• Jag har blivit gladare och lugnare i sinnet.
• Jag njuter av god naturlig mat som inte gör mig sjuk.
Hittat rätt kostmetod
Viktigast av allt nu är att jag orkar hålla i och inte trilla dit igen. Jag tror att mina förutsättningar är goda eftersom jag har hittat en modell för kosten som jag kan hålla fast vid även framöver.
Matdagboken mycket bra verktyg
Matdagboken har varit ett mycket bra verktyg för mig under de tre år jag har varit medlem och jag har inte tänkt sluta använda tjänsten. Jag är en "kontrollmänniska" som gillar att mäta och väga och ha koll på vad jag stoppar i mig. Perfekt att kunna planera maten och experimentera med livsmedelsmängder så att det blir de proportioner av proteiner, fett och kolhydrater som jag vill ha. Jag gillar också att det inte är en renodlad trackingtjänst. Det finns ju mycket bra info att ta del av och jag tycker också om de sociala funktionerna som bloggar och grupper.
Mina bästa tips:
1. Sträva efter att hitta den kost som passar dig. Om det inte bara handlar om att komma i badkläderna till semestern - Se till att hitta en kosthållning och motionsformer som du känner att du kan fortsätta med även i framtiden.
2. Låt det ta tid och sätt upp delmål som är realistiska. Det har för mig varit väldigt peppande varje gång jag nått ett delmål. Om jag hade lagt in att jag ville gå ner 55 kg hade nog allt känts rätt omöjligt och kanske hade jag gett upp.
3. Nolltolerans fungerar! Om du har någon mat som du vet att den inte är bra för din hälsa och som du gärna överäter av - sätt nolltolerans på den maten. För mig är det lättare att avstå helt än att hålla på med ransonering. Och efter ganska kort tid har suget efter det där "livsnödvändiga" bara försvunnit.
4. Stå på dig i sociala sammanhang! Ät inte av sådant du bestämt dig för att avstå ifrån bara för att vara artig. Du är värd respekt för din hälsoresa!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ansvarsfriskrivning: De uppnådda resultaten är inte enbart tack vare Matdagboken. Viktminskning är individuellt och det krävs engagemang och uthållighet för att lyckas. Vi hjälper dig gärna men du behöver göra en del av jobbet själv. Varmt välkommen!
VILL DU OCKSÅ LYCKAS? BLI MEDLEM IDAG!
