icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Adhd

Engagerad
100 inlägg
27 november 2013 08:56

Är det någon av er andra som har adhd/add? Jag är nästan helt säker på att jag har det och att det är anledningen till att jag har svårt med maten. *jag glömmer att äta/laga mat *jag glömmer att jag håller på att laga mat och hittar andra saker att göra (bränner saker) *jag blir uttråkad av att äta *jag blir rastlös av att laga mat om jag inte "hoppar runt", sjunger eller kör någon form av styrketräning samtidigt (tålyft, armhävningar) *jag somnar när jag ätit om jag inte rör mig direkt, när jag var liten var det medans jag åt. *Jag är petig med maten, har problem med smaker, texturer, nya grejer osv *Kan inte planera mat, får panik om planen går snett. och en massa annat som jag precis glömde, när jag tappade fokus... Någon som känner igen sig? (obs det är självklart inte enda anledningen till att jag tror jag har adhd, det är minst 30 andra anledningar (min lista än så länge))

  • Veteran
    1 inlägg
    27 november 2013 12:43

    Jag har atypisk adhd, dvs den skiljer sig något från normal intervallerna, vilket den ofta gör när den beror på en mycket för tidig födsel. I det stora hela är det dock ingen större skillnad och nej, jag känner inte igen mig nåt direkt i det du beskriver, mer än att jag tycker det är jobbigt när fasta rutiner måste ändras då. Tycker du ska be om en remiss för utredning. Finns ingen vits med att gå och grubbla om det, och om det sen visar att du har adhd eller nåt annat, ja då får man utgå ifrån det och försöka hitta vägar som underlättar livet.

  • Engagerad
    1 inlägg
    27 november 2013 15:33

    Jag har ringt hela veckan, men idag fick jag tag i någon som skulle skicka mig en kallelse så får vi se. Skulle ju sitta fint att veta, speciellt eftersom man kanske kan få lite support i skolan...

  • Veteran
    1 inlägg
    29 november 2013 15:13

    Man måste ligga i ganska ordentligt om man vill ha en sån här utredning som vuxen. Kön är dessutom lång och det första man får göra är att komma på bedömningssamtal för att se om man överhuvudtaget får en utredning. Tyvärr kan det sen ta allt ifrån några månader till nåt år innan det verkligen är dags. Här kan du läsa lite och få tips, sidan är för ungdomar, jag såg att du inte var så gammal. :) http://www.umo.se/Jag/Neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar/Adhd/ Lycka till!

  • Engagerad
    1 inlägg
    5 december 2013 09:34

    Tack så mycket! :) Var hos en doktor igår som sa att han skulle se till att jag får hjälp för han trodde också på att jag har adhd/add, tror det kommer lösa sig :)

  • På gång
    1 inlägg
    8 december 2013 10:38

    Hej du. Det låter för mig mer som om du har asperger än adhhd. Eller en kombination. Man skall tänka på att många har båda kombinationerna asperger och adhd och att de många gånger har samma symptom. Det är så individuellt hur man klarar vardagslivet med diagnoser. Det finns inte en mall för alla. En del fungerar superfint och andra är katastofer. En del kan vara otroligt osmidiga i umgänget med folk. Många har problem med maten och inte bara att få ned utan att överhuvudtaget få den tillagad. Utan att bränna ned kåken. Tro mig, det har jag varit på väg att göra vid ett par tillfällen. En gång glömde jag att jag hade maskrossirap på spisen för jag satt och tittade på film och det resutlerade i ett rätt brandskadat kök. Inte ens mitt kök. Jag fick förklara för ägaren vad jag hade gjort och tro mig det var inte roligt alls. Inte alls. Som Halfdevil säger det är långa köer till utredning speciellt om man inte är ett barn. Det beror lite på var du bor i landet. Bor du i rätt sida av detta avlånga land går det fortare. Om inte långsammare. Jag skulle ta en titt på asperger syndrom om jag vore du. du kan nog känna igen dig lite bättre där. Är du intresserad av mat? Ätstörningar som barn? tycker du om rutiner? Många med asperberg har svårt för vissa material, smaker, utseende och tillagningsmetoder.De har varit kinkiga med maten som barn. Kanske varit matvägrare eller inte hungriga alls. Det är supervanligt. De glömmer ofta också saker på spisen. Lösningar: Ett sätt är att ha ett schema. Och det oberoende om du har diagnos eller inte; Det beror lite på om du har möjlighet att styra din dag eller inte. Är det ständiga brandkårsutryckningar i ens liv är det lite svårt att får ordning på ett schema också men det går. Matdagboken kan vara ett bra sätt att schemalägga typ om man går på diet som ger dig 3 måltider plus 2 mellanmål som man äter 8, 10, 12, 15, 18. Och då kan man göra som jag, sätta in en påminnelse i mobilen eller datorn som ringer och meddelar en att hej, det är 8 och du skall äta din frukost . Ring, klockan är 10 och ta en frukt. Ring klockan är 12 och du skall tillaga och äta din lunch. Ring klockan är 15 och du skall ta ett mellanmål. Och så sista huvudmålet 18.00 då signalen tjuter igen och du lagar mat och äter den. Ev tar du ett sista mellanmål. Denna metod har fungerat bra för mig ända tills i förra veckan då mobilskrället dog. För jag har inte alltid datorn uppkopplat vilket krävs för att den skall påminna. Har man den alltid på är det en bra ide. Annars är mobilpåminnelser bättre. Detta med att glömma saker på spisen. Ja, det gör vi ofta med diagnoser. Det blir lätt att man har saker nära spisen som är lättantändliga - ta bort dem ! Inga papper eller kartonger i närheten. Och så skaffa en spisvakt. För att få en sådan hos kommunen kräver inte diagnos men det underlättar naturligtvis, olika kommuner har olika regler. Jag fick diagnos förra året men hade fått spisvakten innan dess. För jag hade jätteproblem med att laga mat eftersom jag glömde mat på spisen så vågade jag inte laga mat. Det kan vara en orsak till att man drar sig för att tillaga något. Spisvakten om du får kommunen att installera den kostar inget. Men får du inte hjälp så kostar en sådan med installation 8000 kr men det är en klok investering. För då känner man sig säkrare. Den tjuter om det blir överhettat och detta gäller speciellt vid teflonkokkärl och då stänger den av sig direkt. Annars så st`ängs den av automatiskt efter önskat antal minuter. Min står på 40 minuter. Går jag över den tiden slocknar spisen automatiskt och jag får sätta på den igen. Jag har ingen för ugnen men det kan man få också. Av någon skum anledning så glömmer jag inget i ugnen - bara på spisen. svårt att förklara men jag tror det har lite med att göra att ugnen lyser ju med sin lampa när den är på medan spisen inte syns. Och om det går lång tid innan du får komma för utredning - sök information på nätet och i böcker. Det finns en bra böcker. Jag har inte boken om aspergers syndrom här men jag tror den heter den ultimata boken om asperger och är gigantiskt stor men om di läser i den så kommer du att känna igen dig snart om du har asperger och om du inte känner igen dig så lutar det nog mer åt adhd. Det finns också tester på nätet som man kan göra och de ger en vägledning. Koncentrera dig gärna på det du är bra på, på det som fungerar med mat och tillagning. Varför fungerar vissa saker bättre? Om vissa saker fungerar bättre gör dessa och häng inte upp dig på det som inte gör det. Vi har så lätt att nedvärdera oss själva när det inte fungerar istället för hylla det vi faktiskt är bra på. Hoppas jag varit till någon hjälp

  • Engagerad
    1 inlägg
    15 januari 2014 18:53

    Tack för ditt långa inlägg, jag har suttit många gånger och försökt att svara...ett stort uppdrag känns det som. kanske att Aspergers är en möjlighet, jag har ju svårt för beröring och sånt också, någon slags kombination kanske. Nu har jag äntligen fått en besökstid, bara 2 månader kvar... De senaste två veckorna har jag ätit ett varmt mål varje dag! Det har nog aldrig hänt tidigare i mitt liv och allt tack vare ett matlarm jag installerade på mobilen! TACK FÖR TIPSET! Försökte göra någon lista, men det höll inte.. Har bestämt att laga all veckans mat på söndagar så jag har något att göra hela tiden när jag är i köket (att på en gång, kaos strategin) och sen inte behöva oroa mig varje gång mobilen plingar för då vet jag att det redan finns något där. Mellanmål är svårt, jag har läst att man måste äta ofta och sikta på en jämn blodsocker nivå och speciellt eftersom jag också är vegetarian. Du undra lite om mina matvanor som barn och jag måste säga att jag var hopplös, fil och mackor är väl i princip vad jag är uppväxt på. Tror mina föräldrar gav upp väldigt tidigt och dom var inte riktigt "deltagande" i mitt liv överhuvudtaget och jag har nästan inga minnen av att ha ätit ihop med dom. Har många minnen från min barndom av att vara hungrig och gick ofta och la mig hungrig. När jag var tonåring fick jag mer och mer fobier för mat och framförallt kött, tillslut kunde jag inte peta på en frusen korv. När jag var 16/17 var jag underviktig och rasade fort i vikt, det var då jag blev vegetarian. nästkommande 4 år gick jag upp ~30kg genom att äta chips, pomme, godis och allt utom mat egentligen, förra året gick jag ner 15 igen och ligger på en "bra" viktnivå, men att hålla mig där utan att gå upp eller ner samtidigt som jag hålla koll på andra aspekter av att vara vid liv är svårt. Alla mina minnen från barndomen kommer tillbaka och hur någon inte upptäckte/ gjorde något när jag var liten är ett helt galet stort mysterium. Jag fick special behandling som min kompis (förskolelärare) säger aldrig händer. Vi skulle äta tillsammans med en avdelning med yngre barn och jag minns att jag gick in till mat rummet och det var stökigt och högljutt så jag fick panik och började gråta. Jag och en kompis fick äta själva i ett annat rum... Det är bara en av mååånga liknande minnen där jag fick märklig special behandling.