icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

utters blogg

Kalorisnål (Vegetarisk) 186822
I min blogg så skriver jag om den del av min vardag som rör vikt, träning och mat. Ibland tar jag lite matbilder för att visa er hur min mat kan se ut. Jag äter vegetariskt och har därför ofta med vegoingredienser som ni gärna får fråga om. Annars försöker jag löpträna som en del av min vardag. Min målvikt, som jag hoppas nå när jag är redo, är 60 kilo. Min startvikt från när jag var som störst var 98,5 kilo. 

 
23 januari 2015 17:58
8

Kära utter.

Detta är ett inlägg från mig själv till mig själv. För de stunder då jag tappat min tråd eller tycker att saker och ting går för långsamt.

Du är uppväxt i en miljö där du som barn merparten av veckans dagar hade en micropizza eller hämtmat som väntade på dig som dagens varma mål mat. Det fanns alltid chips och godis, för alla tillfällen. När du var ledsen fick du glass. När du var glad köptes det bakelser. När du hade tråkigt fanns det kakor i skåpen.

När andra barn i din närhet pratade om att de såg fram emot lördagsgodis så tyckte du det kändes konstigt då de pratade om det som att det skulle vara något speciellt, en begränsad mängd vid en speciell tidpunkt, som de såg fram emot. Som en belöning. Istället för det mat var för dig: en tröstefilt och universallösning för alla känslor du kände. Mängder, att det var lämpligt att äta lagom av något var det ingen som någonsin förklarat för dig. 

Du blev dock medveten om att sättet som du åt på inte var normalt. När du började skolan tyckte dina klasskamrater att du såg konstig ut, vilket de inte var sena att påpeka. Att du hade för små kläder till din kropp, fast än att kläderna i sig var mycket större än alla andra barns. Du hade svårt att få vänner. Du hade svårt att hålla jämna steg med dina klasskamrater i idrotten. Att duscha med andra var plågsamt då din kropp såg så väldigt annorlunda ut mot för alla andra barns. När du hittade en sport som du tyckte om (och som du idag älskar mer än något annat i ditt liv) så fick du spendera alla matcher längst ut på bänken då också din tränare och dina lagkamrater noterat att du inte hängde med som alla andra. Du blev expert på att fylla på vattenflaskor men dina skor såg fortfarande nya ut i slutet av säsongen.

Nu är du vuxen och har full kontroll över vad du själv väljer att äta. Du har själv ansvaret att påverka din vikt, precis som du själv önskar. Men glöm aldrig var du kommer ifrån. Du är uppvuxen med märkliga vanor och mönster som har format ditt emotionella ätande från att du var barn. Att bryta sådana vanor är inte lätt. 

Ge inte upp! Och var inte för hård mot dig själv. Livet är långt. Idag har du din underbara sport som en del av din aktiva livsstil. Du äter ljusår bättre än det ursprung du kommer från. Även om du inte nått din slutliga destination än så kommer du att hitta din balans. En kropp som du är tillfreds med. Ett sätt att äta som inte är svart eller vitt. Utan just balanserat. 

Kära utter, ge det tid. 

 

Gillar

Kommentarer

  • 24 jan 2015 08:49
    properra

    Oh underbara lilla Utter och stackars dig att du har behövt stå ut med så mycket som barn. Vilken styrka du har inom dig som har vänt och har din idrott som du älskar och trivs med! Dessutom har du ödmjukhet och vänlighet då alltid är gullig och peppande mot oss andra här på MD. Du kommer dit du har satt målet till. OK? Och var snäll mot dig själv. Kram

  • 23 jan 2015 18:41
    Bella50

    yesyesyesheartheartheart Jag fick nästan tårar i ögonen....

    Önskar dig allt gott. Det är du värd.

  • 23 jan 2015 18:07

    yes

  • 23 jan 2015 18:22
    salsasyrra

    yesyesyes

  • 23 jan 2015 22:46

    yesyesyes Jag blev verkligen berörd när jag läste ditt inlägg.

  • 24 jan 2015 00:13
    Louiseek

    yescryingheartlaugh

  • 24 jan 2015 08:30
    gittan52

    Så bra att kunna prata med sig själv på det sättet i stället för att känna sig misslyckad eller ha dåligt samvete om du "hamnar i diket" ibland. Vi ska vara snälla både mot andra och framför allt mot oss själva wink

  • 25 jan 2015 01:08

    Du kämpar på bra tycker jag, som skriver till dig själv som pepp. Det är bra. Jag kämpar också. Jag känner igen mig i det du skriver en del. Jag önskar dig stort lycka till!!

Logga in för att skriva en kommentar.