Ja så har det satt igång, danslektionerna alltså.

Gustav och jag gifter oss inte förren i februari, men Elias och Maja knyter kärlekens band om 3 veckor och Elias har fått för sig till dess ska jag kunna dansa runt i något som faktsikt liknar vals.

Och då menar jag inte tv-programmet, utan bokstavligt, att jag är äntligen hemma.

Sjukhusvistelsen blev något längre än jag väntade mig, eller så borde jag kanske väntat mig det, min kropp verkar sällan göra något halvdant, så varför skulle...

Ibland får man sin önskan inslagen, men ändå blir det inte som man tänkt sig.

Gustav frågade mig i slutet av förra veckan vad jag ville hitta på under helgen, jag som haft en fullt uppbokadvecka önskade inget mer än bara ta det lugnt, gärna inte...

Idag gör alla minnen ofantligt ont.

Idag känns 2 år som om det var igår, samtidigt som det känns som en evighet sen.

Linus, jag älskar dig till stjärnorna och tillbaka igen.

Thea