vågrassel, depp och osäker
Kommentarer
-
Min mormor hittade en ny karl när hon var 78, då hade hennes förra man(min morfar) varit borta i många många år, hon fick fortfarande höra att hon var otrogen och hur kunde hon hitta någon ny? Men jag lovar att min morfar inte ville att hon skulle leva ensam och aldrig få älska någon annan, och aldrig få vara lycklig. Dom man älskar skulle aldrig önska en ett sånt öde för att de försvann, på samma sätt som man aldrig skulle önska det till de man älskar. Så lyssna inte på sånt strunt, du förtjänar kärlek och lycka - oavsett om någon som inte förstår tycker något annat!
-
Tack karlile, Ja sånna kommentarer har jag också fått ibland, vissa i släkten vet jag tycker att jag skulle vänta fler år innan jag letade kärleken på nytt, men faktum är att jag aldrig sökte kärleken, jag sökte likasinnade som visste vad jag gått igenom, och kärleken växte fram, inte alla i min närhet som kan förstå det tyvärr.
-
Oj, vilken svår situation. Du skall absolut inte ha dåligt samvete för att du hittat lyckan och kärleken igen och det måste väl ändå din syster förstå eller? Måste hon ha svar på alla frågorna? Kan hon inte acceptera att du inte vill riva upp de såren igen? Frågan är då är det värt att återuppta relationen om hon inte kan acceptera det som varit och fortsätta framåt? Jovisst det är ett syskon vilket är guldvärt, men du kan ju inte gå omkring och må dåligt iaf! Är det ännu för färskt? Blir det bättre med att vänta en tid? Detta är svåra saker. Bara du kan avgöra vad du är beredd att ge henne och vad du i gengäld "kräver" av henne. Har själv ett syskon som jag är på ordentligt på kant med, inget jag önskde men så blev det. =( Grattis till viktminskningen, det var ett rejält hopp =)
-
men fy, kärleken kommer väl ändå aldrig efter en bestämd tid och form, och aldrig som man förväntar sig eller tror. Det kommer alltid finnas människor som inte förstår att kärleken är det viktigaste som finns, och att det inte är något man kan missunna någon, Massa kramar till dig!
-
Jag får en känsla av att din syster är äldre än du. Oavsett vilket så tror jag du behöver vara tydlig mot henne att du inte vill prata med henne om det som varit om du inte mår bra av det. Efter att ha följt dig på din blogg så har jag förstått att hon mått dåligt av att du mådde så otroligt dåligt som du gjorde förr. Men om ni inte båda känner att ni mår bra av att prata igenom det så tycker jag att du ska sätta ner foten, tydligt och bestämt. Vad andra tycker är inte så viktigt för det är ditt liv och det är du som ska leva det så bra du bara kan! Styrkekram till dig!
-
Kaffe: Tack det värmer. Ja tyvärr är det väl så att hon vill ha svar på alla frågor, vissa frågor har jag inte ens var på tror jag. Känslan jag får är att hon skulle vilja att allt skulle vara ogjort, och hade jag haft ett val hade jag också velat det, men ingenting kan få J tillbaka och ingenting jag gör kan få det som hände och hänt att inte existera. Just nu känner jag att jag inte klarar av att gräva i allt, jag har kämpat för hårt för att hamna här jag är idag och jag vill inte gå tillbaka så att säga, det tog lång tid för mig att inse att jag var värd att älska och vara älskad igen, och jag vill verkligen inte börja tvivla på det igen. Jag bad att få andrum, att jag inte orkar gräva i allt som varit och det accepterade hon iallafall. Karlile, jag håller med, det finns något ordspråk som lyder något i stil med att aldrig missunna någon den glädjen de visar för man känner inte till sorgerna de gömmer, jag gillar de orden. tack för kramarna.
-
Gittan: Japp hon är äldre än mig. Ja det är massa saker som vävs samman till ett enda virrvarr och det verkar just nu omöjligt att reda ut röran. Japp hon mår dåligt över vad jag gjorde, lika så var hon och min man väldigt nära vänner och hon saknar honom liksom jag gör. ja sätta ner foten är nog vad jag måste göra. för hon har för många varförfrågor och jag har på tok för få svar.
-
Klart man vill ha det ogjort, men vad jag vet så har de inte uppfunnit tidsmaskinen ännu. Tyvärr är det bara att acceptera läget ibland. Hårda bud, men livet är hårt. Tvivla aldrig på att du är värd Kärleken och Lyckan. Njut och frodas i ditt förhållande till G, tvivla inte på det. Det bästa med ert förhållande är ju att ni har liknande upplevelser och kan stötta varandra. Hitta på nåt kul tillsammans ikväll =) KRAM
-
Ja jag har oräkniga gånger önskat att jag hade en tidvändare, eller vad den nu kallades som hermione använder i en av potterböckerna. Tyvärr lever vi inte på hogwarts. Det är lite det som är så jobbigt att det går så lätt att få en att tvivla på allt, G betyder allt för mig, och det gör ont att hon inte vill eller kan se det. Tack för förslaget, får nog bli något sånt för att muntra upp mig själv lite.
-
Tyvärr känner jag igen tvivlet och värdelösheten. Inte av en sån här situation, utan jag blev mobbad ganska så många år i skolan. Så när jag träffade min nuvarande sambo, så var det kapplöpning i hjärna. Jag är inte värt detta, jag kan inte på börja ett förhållande med denna man, hur skall någon kunna tycka om mig, tänk om han får reda på etc,etc... Idag har det gått...hmm... OJ, 15 år blir det till sommaren =) Tänk om jag inte vågat, var har jag varit idag?
-
Ursäkta mig men är det här 1800-talet och en änka ska gå klädd i svart i si och så många år innan de blir tillgängliga igen? Om en person har sån tur att kärleken knackar på deras igen när ödet har berövat dem från en kärlek så är det bara småaktigt och avundsjukt att försöka stå i vägen för man kan knappast begära och förvänta sig att äkta kärlek kommer en tredje gång. Nä, låt kärleken hantera sig självt. Den går sina egna vägar och det går knappast att stoppa den. I slutänden är det fråga om en man och en kvinna som uttrycker den vackraste känslan på denna Guds jord för varandra (eller vilken annan konstellation det än må vara i dagens moderna samhälle ;).
-
Grattis till det stora viktraset! Nu måste jag ju skärpa mig så du inte kommer ifatt mig!
-
Kaffe: ja det är inte så roligt när hjärnan börjar mala. Blä för mobbing, ja då förstår du min känsla iallafall. Jag ställer mig ibland samma fråga, om jag inte vågat tro på framtiden igen var hade jag varit någonstanns idag. Tolwyn: Ja jag vet inte riktigt vad hon tänker, just nu känns det inte som att hon vill att jag ska vara lycklig iallafall. jag känner mej dessutom lite uppgiven när jag pratat med henne, hur jag är gör blir det inte bra, när jag mådde dåligt och tog några inte allt för bra val blev hon arg och sårad (vilket jag förstår) men nu när jag vänt livet på rätt köl igen och är lycklig så känns det som hon inte tycker jag ska vara det heller. själv vill jag mest bra krypa in under en sten och gömma mig en stund.
-
Elimi: tack kändes ruskigt bra att vågen pekade på rätt håll igen. jag jagar dig för allt vad jag är värd :)
Logga in för att skriva en kommentar.