vänskap

Jag har inte haft ork att vara aktiv här på sidan under veckan. Jag har kämpat med att hålla mig ovanför vattenytan kan man väl säga. Det har varit en tung vecka, en vecka jag försökt på bästa sätt balansera mig igenom utan att falla. Vi är i full gång med att tömma mammas lägenhet, eftersom jag jobbar enbart mornar och förmiddagar så har det fallit sig ganska naturligt att jag är den som ägnar mest tid där. Något jag om jag ska vara helt ärlig gärna hade sluppit, jag har fortfarande väldigt svårt att vistas där, minnena gör sig påminda på ett väldigt tungt sätt, och jag klarar inte av att gå in där ensam. Jag har haft lite tur i oturen eller vad man nu ska säga och kunnat ha med mig Linus bästa vän, eftersom han har påsklov. Faktum är att han inte bara var bästa vän med Linus, han är även en nära vän till mig, vi har känt varandra sen han tultade runt i blöja, för han och Linus hängde ihop sen dagistiden. Han och Linus och min bästa vän Julia har alla en sak gemensamt, de känner mig utan och innan och de är de enda av alla i min närhet som klarar av att se vad jag känner utan att jag säger något. Och eftersom jag av naturliga skäl inte kan ha med mig Linus till lägenheten och Julia och Annabelle är bortresta så föll mitt val på honom. Han var en av två personer som jag kunde tänka mig ha med mig dit, eftersom platsen får mig så ur balans, jag känner att jag behövde någon med mig som kan läsa av mig, som vet exakt rätt tid att ge mig en kram, eller säga ifrån att nu går vi ut och går en runda utan att jag ska själv ska behöva säga orden. Gustav då? Jag delar mitt liv med honom, men vi har inte varit ihop så pass länge, och dels så är det först nu i år som vi inte lever i ett distansförhållande, och han har helt enkelt inte hunnit lära sig läsa av mig på samma plan som Julia, Linus och hans bästa vän kan. Så därför valde jag att inte ha med honom. Det har varit nästintill sinnessjukt tungt att tömma lägenheten, det är inte enbart mamma saker som ska gås igenom, även om vi redan röjt lite bland pappas och Linus saker så är det ändå saker kvar, saker vi packade i lådor och satte undan då mamma flyttade från huset, saker vi trodde vi tids nog skulle gå igenom, saker som av ett eller annat skäl varit för tunga att ta tag i just nu. Nu har vi mer eller mindre tvingats ta tag i allla sakerna på en och samma gång och jag kan knappt fatta hur min hjärna kan hantera allt som snurrar där inne. Och att det är påsk gör inte saken enklare, högtiden är ju inte lika tung som tex julen, men jag och Linus hade planer på att åka med Julia och Annabelle till Annabelles föräldrar i norrland. Vi pratade om den resan så sent som två dagar innan han dog, han såg så mycket fram emot att åka dit, och vi hoppades så då att han skulle vara så pass bra att han orkade med resan, och att cancern hade gått tillbaka, sen vände allt så väldigt fort, och våra planer bokstavligt talat krossades i tusen bitar. Och därför känns påsken lite extra tung just nu. Dessutom har släkt och vänner till mamma kommit till en punkt då de försöker förstå hur hon kunde ta sitt liv, och det verkar falla sig ganska naturligt för dem att komma till mig med frågor som de hoppas få svar på. Och jag svarar så gott jag kan, men det är tunga tankar för mig att ta mig igenom gång på gång och en del av deras frågor har jag inte svaren på heller. Tack och lov förstår de att jag inte alltid klarar av att försöka svara på deras frågor. Även om mina personliga moln just för stunden är mörka och gör min tillvaro mörk så finns det trots allt lite ljusglimtar som försöker tränga sig igenom det mörka. Jag och Gustav har varit på ultraljud, jag är i v 18 så det var dags att få se lilla grodisen. Jag var väldigt nervös, jag har varje gång jag drömt om min graviditet alltid drömt att jag fött en huvudfoting, fråga mig inte varför, men jag har inte haft en enda dröm där bebisen inte ser ut som en klassisk huvudfoting, till min stora lycka så var det dock ingen huvudfoting i magen :) Allt så bra ut och det var en otrolig häftig känsla att få se grodis röra sig där inne, sprattlade vilt med armar och ben och känslan att få se hjärtat slå är obeskrivbar. Jag som i stort sett gråter för allt nu för tiden fällde dock inte en tår,jag tror jag aboslut inte ville missa en enda sekund av att se det lilla livet trassla runt där inne, så jag ville inte riskera att behöva torka tårarna, tårarna stod Gustav för. Thea

Kommentarer

31 mars 2013 22:35

thea77

Gr8: Visst är det så att många saker som sker har en mening, men när människor dör en allt för tidig död har jag svårt att se någon mening med att det sker. Och med tanke på att jag mist så många i tidig ålder, min man 21 år, morfar 68 år, Linus 17 år, pappa 48 år och mamma 44 år, så har jag väldigt svårt att hitta någon mening med att de skulle lämna jorden så tidigt och att jag skulle utsättas för all sorg så tätt inpå varandra och så pass tidigt i livet. Sorgen utesluter dock inte att jag med stor glädje ser fram emot livet som växer i mig.
28 mars 2013 21:24

Kitty57

Stor kram till dig vännen!
29 mars 2013 00:28

lejonell

Vilka kontraster i ditt liv. Glöm inte att säga ifrån till höger och vänster och begära respekt för att du inte kan veta eller förklara allt. Det kan vara läkande att prata om samma saker flera gånger men de kan bli för mycket också. Prata ska du göra när du vill och när det hjälper dig, inte varje gång någon annan behöver. Skönt med nära vänner som vet utan ord. Skönt med miraklet som du och Gustav delar. Stunderna över vattenytan.
29 mars 2013 00:31

chicha

Superkram!<3
29 mars 2013 09:22

Flamenco

Du får verkligen bära väldigt mycket. Skickar över massor av omtanke och värme.
29 mars 2013 11:52

Gr8

Livet har drabbat dig på både gott och ont vännen.. Allt som sker har en mening och det nya livet som kommer behöver dig mest så må bäst varje dag! Kram
30 mars 2013 16:33

thea77

Kitty57: kramas tillbaka. Lejonell: Ja kontrasterna är verkligen lite som dag och natt. Tack och lov förstår de allra flesta att det inte är helt lätt för mig att prata om det gång på gång, speciellt när det blir så mycket tankar att det är svårt att hålla koll på vad för tankar som tillhör det förgågna och vilka som är nuvarande (wow det där lät så udda, hoppas det var lite förståligt i alla fall) Det är verkligen guld värd att ha de vänner som kan läsa mig som en öppen bok, det är inte så kul i alla situationer, men när det gäller sorgen så är det väldigt skönt, de ser direkt när det är dags för en kram och när det är dags att backa ett steg så att säga. Chicka: Kramas tillbaka Chokolado: jag tackar ödmjukast för din omtanke och värme. Gr8: Ja livet har en förmåga att göra det, jag hoppas jag en dag kan känna så att allt sker av en mening, jag är definitivt inte där än, milskliv därifrån förmodligen, för jag tänker nog den direkta motsatsen, att ibland sker saker utan mening, och det är bara så livet fungerar. Kram
30 mars 2013 19:40

Gr8

Jo vännen allt har en mening och livet inom dig har den största meningen för så funkar livet.. Ett släcks ett annat väcks... Kramar <3
30 mars 2013 19:46

lejonell

Gr8, thea behöver nog själv komma fram till om det som har hänt kan ha en mening eller inte. Just nu känns det meningslöst och grymt att en så ung person ska drabbas så hårt. thea, tänker på dig, det vet du.
30 mars 2013 19:52

Gr8

ok förlåt vännen... Kram <3
1 april 2013 08:31

Gr8

Jag tycker så synd om dig, jag inser hur hårt drabbad du är, ville säga något tröstande, förlåt igen om jag sade något fel... Tänker på dig och önskar dig allt gott av hela mitt hjärta vännen..
1 april 2013 23:51

chicha

Nej, jag tror inte det är någon mening med att Livet drabbar en person som dig så mycket:-( men Livet är inte rättvist... Men alla erfarenheter bidrar till mognad och du är väldigt mogen för din ringa ålder! Skulle tro att du gärna var mindre mogen. Skönt att du har så fina vänner. Det är säkert för att du själv är en så fin människa!! C.

Logga in för att skriva en kommentar.