Väggen

Några dåliga dagar han infunnit sig. Vill inte påstå att verkligheten kom ikapp mig, för tro mig jag är fullt medveten om min verklighet. Men den psykiska stress jag i flera månader levt med har hunnit ikapp mig även fysiskt. Har känt mig hängig och låg i flera dagar. trött och haft ont lite överallt. Ett besök hos bm resulterade i blodprov som visade på förhöjd mängd vita blodkroppar. Jag anser mig vara hyffsat logisk i mitt tänkande, men tyvärr så lever hjärnan sitt eget liv mellan varven. Så trots att jag var fullt medveten om att förhöjda värden med vita blodkroppar inte per automatik innebär blodsjukdom så var det ändå en psykisk påfrestning för mig då Linus leukemi innebar just skyhöga värden på de vita blodkropparna, och mina värden var inte nånstans i närheten av det han hade så leukemi var såklart inte på tapeten för min del. Men det var en ofrivillig flashback till slutet av förra sommaren. Läkaren kom iallafall fram till att mina förhöjda värden hade med psykisk stress att göra, hon varnade mig för att jag är på väg att bli utbränd, att jag helt enkelt med ganska hög fart är på väg att springa rakt in i den berömda väggen om jag inte passar mig lite. Det hela fick mig att inse att hur gärna mitt hjärta vill och hur självklart det egentligen är att vara det stöd som min vän vars barn drabbats av leukemi behöver så väl nu, så klarar inte min hjärna av att vara det stödet. Det hon genomgår nu ligger lite för nära i min tid med vad jag upplevt och inte riktigt har hunnit bearbeta klart, såret är för färskt helt enkelt. Så hur gärna jag än må vilja vara så är jag inte den person som kan vara det bästa stödet åt min vän. Läkarens ordet var vila i stort sett. så igår när Gustav var ute med sina arbetskamrater så stannade jag hemma och tog det lugnt, tänkte ha filmkväll men ville inte vara ensam så Elias, Linus bästa vän förbarmade sig över mig och gjorde mig sällskap. Han fixade middag och sen skulle vi kolla på bilbo. Fem minuter in i filmen kändes mina ögonlock väldigt tunga och efter att ha kurat ihop mig brevid E med mitt huvud mot hans axel så somnade jag ganska fort och vaknade först när filmen var slut. En välbehövlig sovstund, dock håller min rygg inte alls med om det, den gör rejält ont i dag. Thea

Kommentarer

1 maj 2013 20:29

tolwyn

Du måste ta hand om dig. Med alla hormoner som sprutar i dig för närvarande så känner du så mycket mer än vanligt för närvarande och du har all rätt att känna med allt du har varit med om. Du kanske inte behöver ta till skygglappar och trycka undan folket runt dig men du måste definitivt sätta dig ner med Gustav och ta ställning till vad du är beredd att lägga energi på och vem. Vid dagens slut så måste det finnas energi kvar till dig, Gustav och liten BÅDE fysiskt och mentalt!
1 maj 2013 20:28

lena64

jobbigt....var rädd om dig...gick in i väggen rejält 2009 och hela min värld har rasat...vägen tillbaka känns mycket lång....och inte kul alls... lena64
1 maj 2013 20:42

lejonell

Lyssna på tolwyn och var riktigt riktigt rädd om dig. Det viktigaste i ditt liv är du själv, Gustav och bebis.
1 maj 2013 21:29

Astie

Jag håller med övriga. Och vilken pärla E verkar vara. :) Stor kram på dig!
1 maj 2013 22:03

Eminemma

Ja, oj, det låter tufft. Ta hand om dig nu. Väggen är jättehård! Undvik den!! Styrkekram!!
2 maj 2013 10:57

mita0822

Var rädd om er, sov så mycket du kan. Du är ju en riktig nattuggla i vanliga fall, men nu får du tänka på er båda. Hoppas att dina värden blir bra snabbt, nu kommer ju en härlig årstid och den ska du njuta av, trots alla minnen. Du sitter i en väldigt svår sits men jag tror att du är tillräckligt stark för att kunna reda upp det, till din och barnets fördel, ja Gustavs också :-)) Ha en fin dag och vila nu ut.

Logga in för att skriva en kommentar.