trasig hjärna

Nätterna är värst att ta sig igenom, dagarna är förvisso de med ganska jobbiga just för stunden, men det som skiljer nätterna från dagarna är människorna runt omkring mig. På dagarna har jag en famn att få tröst i när jag än behöver, jag behöver inte vara ensam med tankar som mal, utan kan få ett lyssnade öra när jag än känner att jag behöver få prata av mig. Nätterna däremot så lämnas jag ensam med mina tankar och känslor, eftersom människor behöver sova, alla utom jag känns det som. Jag har alltid sovit lite, mindre än alla jag känner, för det mesta är det praktiskt med att bara behöva 2-3 timmars sömn per natt. Nu är det lite till sin naktdel helt klart, för det blir många timmar med enbart min hjärna och dess tankar. Idag kändes det som min hjärna gick sönder. Jag är ganska van vid att få vad man väl förmodligen kan kalla flashbacks, dvs en sak, händelse osv gör att minnesbilder från när min man dog, när Linus dog och när pappa dog spelas upp i mitt minne. Svårt att förklara, men jag gissar på att de flesta av er förstår vad jag menar utan att jag slår knut på mig själv för att förklara bättre. Idag hände det dock något jag aldrig förr upplevt. Jag och mina syskon skulle förbi till mammas lägenhet innan vi skulle vidare för planering av begravningen. Jag var redan innan vi skulle dit lite oroad, obehagkänslan att gå in i lägenheten var närvarande och jag kämpade för fullt med att inte börja hyperventilera och få en fullskalig panikattack. Väl på parkeringen hade jag på något vis lyckats så mycket det förmodligen är mänskligt möjligt att stänga av min hjärna. Och jag valde trots att jag fick frågan om jag ville sitta kvar i bilen att följa med upp. När jag kom in i vardagsrummet så var det som om hjärnan gick sönder på mig, och trots att varken rep eller pall var kvar där inne och allt såg ut som det brukar göra så såg jag det jag såg i fredags, jag såg på något vis ett visuellt minne, så klart att jag blev så förvirrad och för några korta sekunder trodde jag att jag var tillbaka i fredags. När Emil i efterhand berättade för mig att jag stirrat mot där hon varit och viskat vi måste få ner henne insåg han att jag var fast i en flashback/panikattack. Och det är förmodligen det obehagligaste jag varit med om, jag har haft panikattacker förut och de har aldrig känts såhär, i denna grad av verklighet att jag på fullt allvar trodde att jag var tillbaka då det hände. Efter några sekunder kom jag dock tillbaka till verkligheten pga Emil pratade med mig och jag bara kände att jag måste ut. Jag var så skakad efter vi varit där att jag valde att inte följa med till begravingsplanerandet. De klarade ju det lika bra utan mig, och jag har inga önskemål utöver det som vi redan pratat oss fram till. Emil ringde och berättade att Mormor gärna ville att jag spelade på begravningen. Eftersom mamma var ett stort Eric clapton fan känns låten jag ska spela ganska given utan att mormor skulle komma med önskemålet hon hade, och eftersom mamma var svag för fiolmusik så kommer jag framföra tears in heaven på fiol, kompad av en vän på gitarr. Det känns rätt att jag spelar på begravningen, jag har spelat på alla begravningar jag varit på, det har blivit mitt sätt att ta det sista farvälet. Thea

Kommentarer

13 mars 2013 11:20

thea77

Gr8: Ja det är helt klart så, musiken är mitt sätt att samla kraft och fly min verklighet för en stund. Kram
12 mars 2013 23:41

Gr8

Musik är helande... Kram vännen
12 mars 2013 21:28

thea77

Kaffe: det är helt klart en upplevelse jag inte önskar min värsta fiende. Kramar. Katri: tack för kramen. Sasssyy: Det enda jag visste om meditation var just den där lotusställningen där man gör ett hummande ljud, men förstod att det inte var allt så att säga. Ja sova mer vore ju trevligt, tyvärr är det inget som kommer med sorgen, utan jag har i många år sovit väldigt lite, inte för att jag inte kan sova, jag vaknar efter 2-3 timmar och är utsövd. Okunnig: Tankar och kramar värmer otroligt mycket. Mita: Ja den är otroligt vacker, och det är ganska skönt att ha lite stöd när jag spelar. Ja kan väl säga att jag inte alls var lika redo att gå in där som jag trodde. Ja det är ganska svårt att inte låta tankarna vandra på nätterna, men jag sysselsätter mig med att spela intrument, tur musikrummet i källaren är ljudisolerat så jag inte stör Gustav när han sover. Kramar
12 mars 2013 20:25

mita0822

Ett underbart sätt att ta farväl. Tears in heaven är en favorit för mig, den är som gjord för att ta farväl. Otäckt att få en sådan panikattack, tur att du inte var ensam. Ja, du är en riktig nattuggla har jag förstått, det är jag också. Och visst kommer tankarna då, det går inte att undvika. Man får försöka sysselsätta sig med något, ja i vanliga fall alltså. Kram på dig!
12 mars 2013 15:04

utter

Kram!
12 mars 2013 15:07

Gr8

vännen vännen vilken svår tid du måste ta dig igenom... jag lider med dig :( i alla svåra stunder i livet och de har inte varit få, har meditation varit min räddning... jag har blivit den jag är idag tack vare meditationen annars hade jag blivit en nervvrak.. försök att slappna av en kort stund på dagarna, det kommer att stärka dig, lugna dig, så att du orkar genom de oroliga nätterna.. pepp kramar!
12 mars 2013 15:13

thea77

Utter: tack för kramen, den värmer. Gr8: Jag har aldrig mediterat, vet inte så på rak arm vad man gör ens, men jag har min egen räddning så att säga, jag ägnar mig åt mina instrument, det är mitt sätt att ladda om batterierna, få samla mer kraft och styrka för att orka med bearbetandet.
12 mars 2013 15:38

kaffe247

Mitt hjärta värker för dig/er. Det måste ju vara något av det värsta man kan upp leva. Inte konstigt att du fick en rejäl flashback när du klev in i lägenheten. Ta hand om er, Kram!
12 mars 2013 15:43

Katri

Styrkekramar.
12 mars 2013 15:47

sasssyy

meditation behöver inte vara så märkvärdigt..som att sova fast man är vaken...jag hade svårt för det förr men så köpte jag mig en spikmatta och den är perfa..man får fokus på annat, spikarna gör att jag tänker på dem istället, de gör ju ont men på ett skönt sätt men just smärtan gör att fokus ligger mer på det än alla tunga tankar som kan drabba en ibland. Jag har inte gått igenom på långa vägar något som går att jämföra med det du gått igenom så jag tänker inte försöka mig på att förstå dina känslor, men det viktiga när man har gått igenom någon form av trauma är att lyssna på kroppen. Jag tror att du behöver sova mer än du känner, du behöver stänga av och bara gå in i dig själv och meditation är en väg, medicin en annan även om jag anser att det ska vara en absolut sista utväg, en annan är fokus på något annat men det kan du ju inte göra förrän begravningar och dylikt är helt ur vägen så att du fått ett avslut någonstans. Lyssna på din kropp mer än din hjärna, att ägna dig åt dina instrument är en form av meditation, meditation innebär inte att man sitter i lotusställning och mumlar mantran..inte alltid iaf.Träning..HÅRD träning är suveränt också..
12 mars 2013 16:42

okunnig

Du är så stark fina thea! Man vill trösta och hjälpa men inga ord är tillräckligt stora. skänker dig tankar och varma kramar<3

Logga in för att skriva en kommentar.