Tamalegratäng, skateboard och avundsjuka

Linus sommarjobbar vilket innebär att jag själv måste fixa maten numera, jag har varit bortskämd större delen av sommaren med att inte behöva stå i köket. Idag bläddrade jag runt i en kokbok med olika gratänger och fastnade för ett recept på tamalegratäng, verkade inte allt för svårt tyckte jag vi första anblicken på receptet så till affären bar det av och allt inhandlades inför middagsstillagningen, två gånger fick jag dit då jag köpte majsstärkelse som man skulle ha i maten, väl hemma och jag kollade igenom receptet så stod det majsmjöl, nog för att jag ibland läser snabbare än min hjärna hänger med, men hur jag kunde få majsmjöl till majsstärkelse vet jag inte, och då jag inte alls vet vad man ha majsstärkelsetill så vågade jag inget annat än ta mig en runda till till affären. Allt gick så bra köttfärsgrejet gick utan bekymmer och låg i gratängformen och väntade på såsen gjord på mjölk, hälften av majsmjölet, riven ost och ägg, jag gjorde som det stod i receptet och i receptet stod det häll såsen över köttfärsen, bara det att min sås inte var minsta rinnig, den var snarare kavlingsbar, och låg som en degklump i grytan jaja det kanske flyter ut när jag häller ner den över köttfärsen, nu vet jag inte riktigt hur jag ens i min vildaste fantasi ( och tro mig den är vild)kunde tro att en fast degklump mirakulöst skulle förvandlas till sås då den lämnar grytan, klumpen kom ner i gratängformen med ett tjoffs och la sig i mitten fortfarande som en degklump såklart :P försökte lite smidigt platta ut den med en gaffel, då jag insåg att jag förmodligen kunnat kavla ut den och lagt den över gratängen som ett täcke. Muttrade ett skitsamma för mig själv och in med gratängen i ugnen och bad till matgudarna att den skulle bli ätbar iallafall. Vilket den tack och lov blev, även om degklumpen i mitten inte var som den var tänkt. Jag funderar allvarligt att anställa Linus när han gått ut skolan, för min egen framgång i köket går långsammare än jag hoppats på, men så länge maten blir ätbar iallafall får jag väl anse det som att det är en seger haha. Igår hade jag planerat att ha en latdag i hängmattan med en ny bok jag förhandsbokat, visades sig att varken väder eller tur var på min sida, då det inte direkt var hängmatteväder igår och boken jag så fint förhandsbeställt är inte ens skickad ännu trots att den utkom i går, jag surade ihop lite grann, för jag trodde ju meningen med att förhandsboka en bok var att man skulle slippa ge sig ut i affärerna och få den bekvämt hem i lådan, och i denna bokens fall tror jag inte den direkt finns på de svenska bokdiskarna, så jag kände att jag inte hade så mycket annat val än att köpa den online, hade iallafall tur att de svenska onlinebokhandlarna hade boken, men ja inte heller idag hade brevis boken med till mig. Och jag surar helt enkelt vidare, och jag kan inte ens skylla på femåringen i mig, detta är helt enkelt mitt vanliga 24a åriga jag som surar över att inte fått hem en ungdomsbok haha. För japp boken är avsedd för åldrarna 9-14 eller likande, men det hindrar inte mig att se fram emot att läsa den, jag älskar potterböckerna, vilket väl också är ungdomsböcker. Så jag läser runt på nätet om alla som köpt boken över disk i usa och avundas dem att de redan läst klart boken. Istället för att ligga och lata mig i hängmattan så lånade jag Linus skateboard lite och provåkte, gick ganska bra tills vägen svängde, vilket varken jag eller skateboarden gjorde, vilket resulterade i att jag drog rakt in i en buske, vilket fick ett gäng barn som just då kom gående förbi att ligga dubbelvikta av skratt, med tanke på att ett gott skratt förlängerlivet så lär de barnen förmodligen ta hög ålderrekord. När Linus kom hem och undrade varför det satt blad på hans skateboard och jag förklarade med något röda kinder varför så var fallet sa han till mig att ingen behöver ge mig upplevelser i 25 årspresent, för det fixade jag ganska bra på egen hand även om de kanske inte direkt var sådana upplevelser man önskar ge bort till folk i present haha. Thea

Kommentarer

18 juli 2012 22:21

salsasyrra

Och nu har du lyckats förlänga mitt liv också med några år, tack vare att jag skrattade så att tårarna sprutade åt din kavlingsbar gratängtäcke, tack för ett riktigt gott skratt och för dem där extraåren!
18 juli 2012 22:44

FrkM

haha vilken dag du haft! underbart! tack för skratten! Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
18 juli 2012 23:32

kaffe247

=D Halloj Long time no see!!! Hahaha...Har saknat dina kökshistorier under sommaren, men nu blir det kanske desto fler eftersom Linus övergivit dig ;) Inga värre blessyrer efter mötet med busken? Du förlänger nog livet på oss alla med ett dussin år =)
19 juli 2012 08:25

mita0822

Tack för det skrattet, samtidigt minns jag med skammens rodnad hur jag for rakt igenom en häck med min nya moped när jag var 15 år. Ett av kvarterets finaste hus, där kom jag farande in genom ena sidan av häcken och ut på den andra. Tog ett bra tag innan jag visade mig där igen:) Dina kökshistorier är det bara att njuta av, hur lyckas du med allt? Nåja huvudsaken att det gick att äta.
19 juli 2012 13:59

thea77

Salsasyrra:ja vad gör man inte för sina medmänniskor hehe. FrkM: Ja mina dagar är sällan händelselösa :P Kaffe: Hej, ja nu är jag ju tillbaka i köket på heltid igen så något säger mig att mina kökshistorier lär ske lite mer ofta. Nädå var mest min stolthet som fick sig en törn :P Mita: Haha skönt att höra att jag inte är den ende som åkt rakt in i en buske, även om det på något vis känns mer normalt att göra det som 15 åring än som 24 åring. Bästa var kommentarerna från barnen efter jag åkt rakt in i busken. Barn 1: Vad hände? Barn 2: Hon åkte bräda rakt in i buskarna Barn 1: *något förvirrad* Varför? Barn 2: Jag tror inte hon riktigt planerade att åka in i buskarna. Barn 1: Det rasslar i buskarna så hon lever iallafall. Ja hur lyckas jag i köket, ren talang ;P
19 juli 2012 14:03

kaffe247

=D Barn är för härliga. De är ärliga och säger precis vad som faller dem in
19 juli 2012 14:26

thea77

Ja verkligen, de frågade om jag var ok också, och efter jag svarat att jag var ok och att jag aldrig skulle bli skateboardproffs så försvann de in i sitt skrattanfall, jag hörde deras skratt i flera minuter efter jag återvänt hem, men brädan under armen.

Logga in för att skriva en kommentar.