Stressfarlig

Att stress inte är bra är ju inte diekt obekant för någon, jag brukar för det mesta undvika att stressa. Igår kunde jag inte riktigt undvika det då hjärnan inte riktigt ville tänka så klart som den borde göra. Jag skulle på förmiddagen passa Alva en timme, sen skulle jag hem och städa och laga mat eftersom vi bjudit in ett par vänner på middag, som skulle dyka upp vid 18 tiden. Inga problem, stressen så långt borta så den förmodligen kunde komma. På morronen ringde en vän och undrade om jag hade tid att hoppa in som trummis under deras rep på eftermiddagen, jag tänkte till lite att jag skulle ju passa alva och sen på kvällen ha gäster, men ja eftermiddagen var ju helt fri, så ja sa jag kan kan vara med på repet från kl 14-17 inga problem. Problemet är bara att det tar mig sådär 40 minuter att köra till deras replokal så jag skulle alltså få ta mig direkt från att han varit barnvakt till repet och sen komma hem strax innan gästerna kommer. Perfekt planering tyckte jag, sen slog det mig, jag ska ju städa och laga maten med, när ska jag nu hinna med det, Gustav var inte hemma utan skulle komma hem strax innan gästerna. Då började jag känns stressen sätta in lite, men tyckte jag löste det hela ganska bra genom att jag kom på att jag kunde laga maten innan jag åkte och skulle vara barnvakt och städa medan maten stod i ugnen, sen var det bara att värma upp den på kvällen när det skulle förtäras. Perfekt tyckte jag min lilla plan blev och stressen la sig igen tyckte jag. Började fixa med maten och insåg att hacka och tärna allt till rätten tog lite längre tid än jag förväntade mig, men klar blev jag och in med gratängen i ugnen och rusade från köket för att städa. Städade tills jag var tvungen att åka till svägerskan. Satte mig i bilen glad och nöjd över att jag hunnit städa klart. Passandet av Alva gick utan problematik, stortrivs med att passa henne. Svägerskan kom hem och jag gav mig av till nästa ställe dvs replokalen. Efter ett par timmars repande ringde min mobil (viberationssignal i mobiler än en otroligt bra uppfinning) Gustav frågade från andra sidan luren vad som var tanke med maten i ugnen. Jag tror jag gjorde Gustav tillfälligt döv av mitt skrik, när jag kom på att jag åkt hemifrån med maten i ugnen där den alltså stått i flera timmar, jag riktigt såg den kolsvarta maten framför mig. Gustav skrattade åt mig och sa, du för att bränna maten behöver man först sätta igång ugnen, du hade bara tänt lampan i ugnen. Vad har jag då lärt mig av detta, jo att stress är aldrig bra, och att jag förmodligen inte bör försöka mig på att laga mat mitt i all stress, för nu var det ju ren tur egentligen att jag var så stressad att jag inte ens satt igång ugnen. Thea

Kommentarer

4 mars 2013 12:07

utter

Oj, vilken tur att den inte var på. :P
4 mars 2013 14:21

MammaEva

Hoppas du fick en stressfrikväll tillsammans med dina vänner och att maten som varit under "tillagning" så länge smakade ljuvligt!!!
4 mars 2013 21:14

mita0822

Det kan man kalla tur i oturen, hoppas att maten blev god. Nä stress är av ondo för det mesta, men det finns bra stress också och då går allt som på räls :-)
5 mars 2013 12:52

thea77

Utter: ja eller hur, kolbitar till middag låter inte så lockande. MammaEva: Japp resten av kvällen förflöt lugnt och stilla och icke bränd mat till middag. Mita: Haha ja eller hur, hade nog inte varit så mycket med maten om jag satt igång ugnen och hade jag haft riktigt otur kanske det inte varit så mycket med köket heller för den delen. Har ingen aning om hur lätt det börjar brinna i en ugn. Ja den bra stressen kan få komma på besök, den dåliga stressen får stanna i farstun :P

Logga in för att skriva en kommentar.