icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
28 november 2012 17:01
5

Skridskoåkningsäventyr

Idag har jag och en vän gjort något jag inte gjort på många år, nämnigen åkt skridskor. Min idé var det och den kändes som en bra idé innan jag satte mina skridskoklädda fötter på isen, sekunden efter var jag mer tveksam till om min idé var så väldigt lysande trots allt. Jag blev inspirerad av min egen profilbild, för er som inte sett den så står han på ett par skridskor, och efter att ha ägnat en timme i går åt att kolla klipp från tvinspelningen där han och en motspelare åker skridskor så slog alltså min idé rot i skallen på mig. Jag åkte som ung ganska mycket skridskor och även om jag inte direkt var någon isprinsessa så äkte jag iallafall hyffsat och jag tänkte lite att det kanske var lite som att cykla, har man en gång lärt sig så sitter det i så att säga. Jag hade aningen fel i min tanke erkänner jag nu. Senast jag stod på ett par skridskor var när jag skulle lära Linus att åka, han var väl runt 6-7 år vilket då alltså betyder att jag var runt 13-14 år och sen dess har jag alltså inte åkt. Jag äger inga skridskor, men har fördel med att jag delar skostorlek med Gustav och att han äger ett par, så de lånade (läs snodde) jag. Jag önskar så att jag kunde skylla på att jag inte är van att åka med hockeyskridskor, men det vore förmodligen att töja på sanningen till bristningsgränsen är jag rädd. Iallafall så var skidskorna vingligare och isen halare än jag kunde minnas och efter två sekunder på isen undrade jag om jag kanske bara skulle hänga vid sargen, men hittade modet och släppte taget och gav mig iväg på en vinglig färd runt banan. Nu var det hela ju inte tänkt som någon träningsform, vilket förmodligen var tur, för jag tränade nog snarare magmusklerna av skratt än benmusklerna av åkning, men kul var det och det är väl kanske huvudsaken. Vi tänker ge oss på det igen, mitt mål är att ta mig runt banan ett varv utan att det hela tiden känns som jag ska mista kontrollen på mina ben haha. bilden illustrerar: Till vänster, hur jag förväntade mig att glida fram. Till höger, hur min verklighet såg ut. Thea

Kommentarer

  • 29 november 2012 10:02
    AnnCatrine
    Ha ha... Har varit med om samma sak. Bara att konstatera att skridskor kan jag inte åka längre.... Fast superbra träning...lycka till..... Kramiz
  • 28 november 2012 19:04
    Amiechan
    :D
  • 28 november 2012 19:41
    mita0822
    Skulle varit kul att se, men 10-12 års uppehåll är ju inget. Hade nog varit värre om jag hade försökt. Drygt 30 år och 40 kilo sedan, det hade varit en syn eller hur:)
  • 28 november 2012 19:54
    thea77
    Mita: Haha eller hur, säg det till mina fötter som inte alls gillade skridskorna, de föredrar stabila skor visst. Ja har man inte åkt på 30 år så kan det finnas en viss möjlighet att man är aningen ringrostig ;P
  • 29 november 2012 12:09
    thea77
    AnnCatrine: Ja jag var sämre på det än jag förväntade mig helt klart. Gamla takter satt definitivt inte i längre. Men innan vintern är slut kanske jag kan använda skridskoåkningen till träning och inte bara för humöret. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.