skillnader

De senaste dagarna har jag slagits av tanken på hur bra jag mår nu efter operationen och hur tydligt det är nu hur bra jag inte mådde innan den. Inte bara pga de mer självklara anledningarna som det faktum att det varit ganska självklart att något fel på mig har det varit, för ett hjärta stannar inte på en fullt frisk kvinna som är 26 år gammal. Och ju fler dagar som går ju mer saker upptäcker jag nu i efterhand som pekar på att jag inte var helt kry tidigare. För bortsett från att jag ju blev lite svag allmänt av de upprepade hjärtstillestånden så finns det en hel del små saker som blir tydliga nu, men som tidigare knappt var märkbara och som inte varit något jag direkt kopplat ihop med hjärtat. Jag har tidigare varit lite blå om läpparna, inte någon jätteblå färg på dem, men de som är vana att se mig har kommenterat det ett par gånger, så klart märkbart alltså för de som känner mig men garanterat inget som någon som möter mig på stan skulle reagera på. Nu har mina läppar fått en normal rosa ton, utan några spår av någon blå ton. Att jag alltid var iskall om händerna, trots sommar och värme så var mina händer alltid som isbitar, var lite roande att ha under sommaren som var, jag roade mig med att lägga mina iskalla händer på inte ont anande vänners kroppsdelar som de försökte få solbrun färg på. Nu är mina händer samma temperatur som övriga kroppsdelar, skönt att slippa vara kall om dem, och mina vänner är säkerligen lika tacksamma för det, då de under den kommande sommaren kommer kunna sola utan att jag kylchockar deras hud. Och den främsta skilladen är orken, jag har en helt annan ork nu än innan, jag gick ju från att vara en person som kunde sova en timme på en natt och känna mig pigg och utvilad till att plötsligt bli en person som aldrig tycktes få tillräckligt med sömn. Jag sover fortfarande lite mer åt hållet som anses vara normalt, och jag känner mig alltid utvilad och pigg när jag vaknar. Och ja just det, jag har ju haft lite problem med att aldrig känna några hungerkänslor sen första hjärtstilleståndet jag hade. Visst låter det lite som en dröm att aldrig känna sig hungrig, men faktum är att det inte varit alls så trevligt som man skulle kunna tro det skulle vara, för eftersom jag aldrig kände mig hungrig så blev det även så att jag aldrig kände mig sugen på mat, inte så att jag inte har haft aptit, men jag har saknat det där lilla suget man kan få, att man helt enkelt ser fram emot en måltid man vet man gillar och som vankas. Men nu har hungern återvänt, och igår låg jag och läste i Svalus blogg här på matdagboken där han skrev om köttsoppa och resten av gårkvällen upptogs mina tankar av soppa haha, så jag övertalade Elias, eller att kalla det för övertala honom var kanske att ta i, jag frågade helt enkelt om han planerat något speciellt att laga till middag idag, och han svarade med att kom med ditt förslag, som han tyckte var en ypperlig idé. Och nu sitter jag och stör mig på att jag föreslog att ha soppan till middag i kväll, i stället för att ha den som lunch, eftersom det skulle innebära att jag snart skulle gå äta den. Jaja, den som väntar på något gott osv. Thea

Kommentarer

23 januari 2014 12:13

svalu

Hoppas soppan blir bra och hälsa så mycket till Elias.
23 januari 2014 12:16

mita0822

Underbar läsning .-)) Ja, mina problem med järnet är ju långt ifrån dina livshotande, men visst kan jag också tänka tillbaks och förstå att det varit någon vajsning på gång i kroppen. Ibland satt jag och nickade till vid datorn, såg aldrig en hel film - zzzz. Andfådd av ingenting och såklart kliet i mina ben. Nu får vi hoppas att problemen flyger sin kos och att vi får en fin vår att gå till mötes. Du verkar ju helt klart piggare och att du känner hunger är ju positivt. Hoppas soppan ska smaka :-))
23 januari 2014 12:54

Mimmi50

härligt att höra, Thea, att allt känns så mycket bättre hälsa pojkarna tre
23 januari 2014 13:41

sundasara

härlig läsning Thea!
23 januari 2014 14:55

kaffe247

Är det inte konstigt hur man vaggas in i en värld där man tror att saker skall vara så, kännas så? Först efter man fått "hjälp" så förstår man hur dåligt man egentligen mådde. Samma skedde med mig när de bytte hjärtmedicin åt mig i samband med graviditetten. Så jag har den lill* att tacka för att jag mår så pass bra som jag gör idag =D När folk frågar hur jag mår? Så svarar jag: "7 gånger bättre än före graviditeten" De flesta ser ut som ett levande frågetecken tills jag berättar varför =) Kul att höra att du är på bättringsvägen. Njut av hembiträdets/kockens tjänster ;P och det var ett fint sätt att säga tack på (läste förra blogginlägget)
23 januari 2014 18:20

gittan52

Är så glad för din skull
23 januari 2014 19:20

mamselle

Det är skönt att se att du är uppe på benen igen och kan jaga din stackars Elias med nådliga befallningar, fniss. Klart att han fixade soppan. Jätteskönt att du fått upp aptiten igen. Det tog ju inte lång tid. Mor fick sitt hjärta opererat i oktober och det var först nu hon fick tillbaka smaklökarna. De sade att det kunde hända. Elias - vänta bara tills hon vill ha ostfyllda petitchouxer i form av svanar, ankor i gelatin och tryfferade sniglar:-)
23 januari 2014 21:29

Fetis50

Så härligt att höra Thea! Du är verkligen värd detta nu efter allt du gått igenom! Njut av att bli "uppassad" och passa på att vila ordentligt!
23 januari 2014 22:58

lejonell

Härligt att du mår så mycket bättre redan!
24 januari 2014 11:25

thea77

Svalu; Soppan blev väldigt god, och klimp var en ny bekantskap för mig, Elias hälsar tillbaka. Mita: Järnbris är inte så trevlig det heller även om det inte är livshotande. Men visst är det en märkligkänsla att gå och må dåligt och ändå inte riktigt uppfatta att man gör det. Ja jag kände en helt annan pigghet dagen efter operation mot tidigare, och då var jag ändå väldigt trött av mediciner osv. Mimmi: Ja det är en trevlig känsla helt klart. Sundasara :) Kaffe: Jo helt klart, de är både fascinerande och skrämmande, att man kan må dåligt utan att faktiskt uppfatta det förrän efteråt. Härligt att du mår bättre av de nya medicinerna. Ja här njuts förfullt, att få frukost på sängen och maten serverad dagligen får gärna bli en vana, undrar om jag kan övertala honom att flytta in :P Gittan: Tackar så mycket. Mamselle: Nä nästan omgående efter operationen hade hungerkänslorna återkommit, de har varit borta sen juli förra året. Mina smaklökar verkar vara intakta efter hjärtoperationen, och skönt att din mammas smaklökar har återkommit, inte så kul att äta om maten inte smakar. Haha Du gav Elias idéer, jag visade honom det du skrev till honom, och hans reaktion blev OH petitchouxer och han såg ut ungefär som om han fått veta att jultomten skulle komma två gånger på ett år. Fetis50: Jag vilar för fullt och njuter till max av uppassningen. Lejonell: Det är så skönt.

Logga in för att skriva en kommentar.