skärvorna av mitt liv.
Jag har under en kort tid känt mig lite låg, inget allvarligt egentligen, men ja vädret speglar lite hur jag känner mig, mörkt och grått.
Julen närmar sig, stegen dit går med ilande fart, och julen är en svår högtid att handska numera, det kommer jag aldrig sticka under stolen med, det saknas lite för många personer i mitt liv för att det ska sluta vara märkbart helt enkelt.
Och julen är en sån där stund där jag accepterat att jag kommer känna mig ensam hur många nära och kära jag än omger mig med.
Och jag har väl på något vis bestämt mig för att istället för att försöka mota bort den känslan, omfamna den.
Ta in att det är ok att sakna, att ingen i min inersta omgängeskrets kommer försöka förminska allt jag känner.
För just nu känner jag väldigt mycket.
Min sorg och saknad har sen jag miste dem till stor del bestått av att sakna det som varit så att säga, jag saknar det som fram till dom dog var min vardag.
Den senaste tiden har jag börjat sakna det som skulle/kunde ha varit.
Helt enkelt börjar tänka på hur livet skulle sett ut om de inte varit borta för alltid.
Det är inte alls så att jag inte accepterat att de är borta, för det har jag.
Men samtidigt så har jag någon form av nyfikenhet i mig, att jag skulle vilja plocka upp skärvorna som är kvar av livet som var och få tjuvkika in i livet som kunde ha varit om det inte hänt.
Missförstå mig inte, jag är lycklig, jag stortrivs med livet som är nu, men jag har många tankar och frågor som aldrig kommer få svar.
Ta tillvara på tiden ni har med nära och kära, när tiden kommer att allt ni har kvar är minnen, kommer ni vara oerhört tacksamma att ni har så många .
Jag önskar er läsare välkomna till mitt huvud, det är en för stunden något rörig plats att befinna sig på och jag är inte alls så bra som jag önskar på att få saker och ting på pränt känner jag.
Thea
Gillar
Kommentarer
-
Bra idé att omfamna istället för att mota bort! Stor kram!
-
Ja jag känner att det borde vara en bra väg att gå.
Vi kommer fira julen med Elias och hans familj, personer som jag känner mig helt trygg med, där jag inte motar bort istället för att omfamna vad jag verkligen känner.
Det känns tryggt att ha både Gustav och Elias som ankare när mina tankar snurrar iväg snabbare än jag klarar av.
-
Ibland poppar det upp minnen från mitt förflutna som jag skäms över, förr sköt jag bara undan dem, nu låter jag tankarna kom fram och svarar vänligt mig själv nåt i stil med "det var då det, idag är du klokare", eller det var väl inte så farligt... Känns bättre och man får inte en knut i magen...
-
Känner igen mig i det där som kunde ha blivit. Saknade min mamma väldigt mycket när mina barn var små. Att jag aldrig fick dela hur de växte upp och utvecklades med henne och att jag inte heller hade henne att rådfråga när det var problem och svårigheter. Men mest saknade jag en som var genuint intresserad att dela glädjen med. Mina väninnor hade fullt upp med sina egna barn.
-
Ja, det är många framtida händelser som blir annorlunda än du trodde. Personer som inte kommer vara med när olika saker händer i ditt och din familjs liv. Allt från Charlies födelse till hans studentexamen. Och mycket annat också, olika vägval i livet.
Man kan behöva sörja det också, den förlorade framtiden. som den kunde/borde ha varit. Gå inte vilse i skärvorna utan håll hårt i Gustav och Elias. De som du har mist kommer ju alltid att fattas dig och därför kommer sorgen upp till ytan gång på gång. Men det kommer också finnas glädje, kärlek och lycka i din framtid.
Logga in för att skriva en kommentar.