icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
28 maj 2012 16:44
12

Rosenbuskar, samvete och vill inte

Jag känner mig helt dränerad på ork. Allt beror på ett missförstånd. Igår påtade jag i trädgården och lyckades riva mig på en rosenbuske. Det finns vissa skador man helst undviker att få, som drar till sig ögon, det främsta exemplet är väl att vara kvinna och ha en blåklocka runt ögat. En annan skada som inte är så trevlig är att riva sig på en rosenbuske så såret löper från undersidan på handleden och upp ca i dm på armen, har man liksom jag ett självmordsförsök i ryggsäcken blir en sådan skada ännu mer obekväm att få. Jag tänkte inte så mycket på skadan i går när jag fick den om jag ska vara ärlig. Idag ringde det på dörren här hemma och jag öppnade och blev förvånad av att se Linus stå där ute och jag såg direkt att något var fel när jag öppnade, han tittade ner mot min arm och föll storgråtandes in i min famn, jag förstod ingenting och jag tror inte mina tankar snurrat så fort på länge, att se min 17årige bror bryta samman så hör inte till vanligheterna och mina tankar gick först till att något hänt mellan honom och hans flickvän. Försökte få honom att lugna ner sig och till slut fick han fram ett varför Thea, och pekade på min skadade handled och såg helt förtvivlad ut, då gick det upp för mig vad han trodde jag gjort. Det kändes så fruktansvärt att vara orsaken till att han mådde så dåligt, speciellt som allt var ett missförstånd. Till saken hör att vi pratade i telefon i går och han tyckte att jag verkade låg, och hela dagen idag hade han känt sig orolig för att jag var på väg in i en svacka och det första han gjort när skolan var slut var att åka hem till mig, det krossar mitt hjärta när jag inser vad han måste ha trott när han såg min handled, och det är hjärtkrossande att veta att han oroar sig så mycket för mig, det är förmodligen en sak jag aldrig kommer riktigt kunna förlåta mig själv för, vad jag utsatte min familj för. Det gör ont i mig att få se hur påverkad L fortfarande är av vad jag gjorde. Himmel han är 17 år, han ska inte behöva oroa sig för sin storasyster. Idag blir det att äta någon take away mat, jag känner inte för att laga någon mat och L ligger och sover just nu av utmattning av att han var så lessen, så tvinga honom att ställa sig att laga mat har jag inte hjärta till. Idag tänker jag bara pyssla om honom, jag kan aldrig någonsinn sudda ut minnena från vad jag gjorde, men jag kan iallafall visa honom hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Thea

Kommentarer

  • 28 maj 2012 16:49
    Pluttbrorsa :(
  • 28 maj 2012 16:51
    Ja fy för, att se någon man älskar vara förtvivlad är inget kul, att dessutom vara orsaken bakom förtvivlan de känner är näst intill olidligt. tack för peppen, det värmer.
  • 28 maj 2012 17:04
    Ta inte på dig andras sorger. Din bror har ett eget liv, har rätt att reagera som han gör, eller inte alls. Innan min mamma dog kände hon som du, ville inte att jag skulle påverkas av allt det hemska som hände. Men livet tillhör mig också, med både sorger och glädjeämnen. Du är en älskad syster! Det enda du behöver minnas av den här händelsen, eller händelsen som jag anar finns i bakgrunden. Jag har varit där också. Jag förstår ditt dilemma. Jag har reumatism och lindar ibland handlederna med bandage för att det hjälper lite mot smärtan. Det blir ideliga förklaringar..
  • 28 maj 2012 17:20
    Självklart har han rätt att ha sina känslor, det är mer att jag nu när jag mår bra önskar att jag aldrig kom till den punkten då jag försökte ta mitt liv, evigt tacksam för att jag hittades innan det var försent självklart, men hade jag kunnat gå tillbaka i tiden hade jag velat ha det ogjort. Ja jäkla dumt ställe att ha ett stort rivsår, har massa av kroppsdelar jag kunde fått det på, så var det liksom tvunget att hamna där.
  • 28 maj 2012 17:29
    Menade inte att komma med pekpinnar...
  • 28 maj 2012 17:31
    Ber om ursäkt.
  • 28 maj 2012 17:31
    Ifall du uppfattade det så.
  • 28 maj 2012 18:05
    Vilken härlig bror du har!!!! Inte alla 17-åringar som tänker på och känner av någon annans känslor så. vad härligt att ha en bror som bryr sig så mycket om dig. Ha en riktigt bra kväll tillsammans...jag är säker på att han vet hur mycket han betyder för dig. Många kramar till er båda.
  • 28 maj 2012 18:33
    mita0822
    Både tråkigt och glädjande att din bror är så beskyddande, tråkigt med anledningen. Lite komiskt med rosenbusen, stackars din bror. Visst har ni vars ett liv, detta ger ju er en chans att prata igenom det ordentligt. Lugna din brors sista rädsla för vad han är rädd att du ska göra. Att ni sedan har en nära relation är bara trevligt, håll i brorsan:))
  • 28 maj 2012 19:51
    San: ingen fara, ibland är det bra att få lite pekpinnar, även om jag inte uppfattade din kommentar så. Ville mest förklara mig lite mer att det inte är brossans känslor som är jobbiga, utan att en sak jag gjort är orsaken till dem. MammaEva; ja han är den bästa, ja vi ska ha filmkväll och bara ta det lugnt. Kram till dig med från både mig och Linus. Mita: Ja det betyder mycket för mig att han bryr sig så mycket, han är oftast vänder mig till när jag har mina mörka dagar, han är min bästa vän, vi står varandra väldigt nära trots att det är ganska mycket åldersskillnad mellan oss, men vi umgås mycket, som märks i min blogg hehe. Ja snacka om att komma olägligt med att skada mig på taggen.
  • 28 maj 2012 20:10
    Anne: Blir väl dessvärre lätt så att den enda person som är hårdast mot en är en själv. Det är en sak jag jobbar på att acceptera, att jag inte kan få mitt självmordsförsök ogjort, bara vara evigt tacksam att jag hittades som jag gjorde, hade jag hittats 5 minuter senare hade jag förmodligen inte kunnat räddas. Dina ord värmer väldigt mycket, massvis med kramar till dig
  • 28 maj 2012 21:32
    kaffe247
    Du skall då alltid ställa till det :-P Skämt å sido, som redan sagts så ta tillfället iakt och ta ett snack med Linus.

Logga in för att skriva en kommentar.