omstart med kalorikoll

Livet som småbarnsförälder börjar forma sig. Det är såklart en omställning, en positiv sådan självklart. Dock finns det ett par saker jag i min nyblivna roll som mamma som känns lite udda jämnfört med många andra mammor i min bekantskapskrets, tror alla som jag pratat med påpekat komiken i det hela. Och jag ser den själv med. För de flesta mammor efter förlossning har mer eller mindre vikt att gå ner skulle jag tro, jag kör tvärt om jag måste gå upp i vikt då jag ligger på mindre i vikt än när jag blev gravid. Jag väger så pass lite att jag inte ens skulle få ge blod, vilket är en viktig grej för mig att göra, nu får jag ju såklart inte ge blod förrän om 9 månader efter förlossning så jag lär ju inte ha några problem med att komma upp i min normala vikt tills det är aktuellt igen. Lite komiskt egentligen att jag blev medlem här på sidan för att hålla koll på kalorierna så att jag gick ner i vikt, 19månader senare är kalorikollen aktuell igen för att gå upp lite i vikt. En ganska känd grej med att vara småbarnsförälder är att sömnen blir lite mindre, för min del så är det tvärtom, jag sover flera timmar längre per natt sen Charlie föddes än innan han föddes. Och det är främst den grejen som roar mina nära och kära. Dock känns det för mig lite annorlunda att jag helt plötsligt sover 5-6 timmar per dygn, jag är van att sova hälften av det och ibland mindre. Även motionen har jag fått strukturera om lite grann, nu ska jag ju inte få det att låta som jag var någon stormotionär tidigare, men jag gick dagliga promenader, som oftast inföll tidiga mornar, oftast vid 3-4 tiden på morronen. Vid denna tidpunkt sover både jag och Charlie som stockar hehe, och trots att jag alltid varit oerhört morrinpigg, jag har i många år oftast gått upp vid 3 tiden på morronen, pigg och utvilad, nu känns den tiden så otroligt avlägsen, trots att det inte är så längesen, jag vaknar numera av att Charlie tycker dagen börjar vid 6 tiden på morronen och jag stiger motvilligt ur sängen för att starta dagen haha. Ska bli intressant att se hur min sömn blir när jag återhämtat mig till 100% Thea

Kommentarer

12 augusti 2013 11:44

thea77

Nä jag tvivlar inte på att det kommer gå bra att gå upp till målvikten, har 7 kilo dit, jag hade inte några större problem med att gå ner i vikt heller, även om jag fick lite hjälp på vägen där mot slutet och vikten ramlade av mig utan att jag hann registrera det fullt ut i skallen. Dock håller jag kalorikoll pga att jag inte har några hungerkänslor sen hjärtstoppet, antar att det är ett tillfälligt men från allt som hänt, för det är otroligt lätt att glömma bort att äta om man är upptagen och hjärnan inte alls registrerar att man är hungrig. Kram
12 augusti 2013 11:18

Rogann

Thea Det blir nog inte så svårt att gå upp i vikt,Värre att gå ner Kram till dig o babyn
12 augusti 2013 11:54

salsasyrra

Skönt att se att du är tillbaka Thea! Ja det är en stor omställning på kroppen med hjärtstopp, födsel etc. Håller tummarna att du får matlusten tillbaka, kram på dig!
12 augusti 2013 11:55

Patzy

Tack för omtanken .. livet går vidare och jag är stark o positiv även om det är tungt ibland .. =) Kram
12 augusti 2013 12:02

thea77

Det är skönt att vara tillbaka. Helt klart är det så, tar lite tid att återhämta sig vilket inte känns så konstigt. Matlusten är det inget större fel på :P, bara att jag inte kan känna av när jag är hungrig, vilket gör att jag i stort sett måste gå efter klockan för att ha koll på när jag bör äta, och mitt i allt rosaskimrande fluff jag lever i just nu så är det lätt att timmarna rullar på och maten glöms bort. Så kalorikollen handlar mest om att jag av slutet av dagen håller koll på att jag inte ätit för lite.
12 augusti 2013 12:08

thea77

Patsy: Jag kan bara hålla med, den styrka och positivitet man har hjälper en helt klart igenom när sorgen och saknaden är som allra tyngst.
12 augusti 2013 12:24

mita0822

Såå bra att du inte är ute och ränner vid tre- tiden längre. Sonen har inte fått fler anmälningar om stulna dagstidningar :-D Skämt å sido, att du sover bättre är bara positivt, du behöver det. Hungerskänslorna kommer nog tillbaka, bara vänta tills den lille börjar ta sig fram för egen maskin. Din kropp har varit med om något omvälvande och det tar sin tid att hitta rytmen igen. Just nu jobbar nog hjärnan mer än kroppen, mycket som ska ältas och komma rätt. Ta vara på denna tiden med "sonalyckan" den går alldeles för fort. Snart har du en nosig tonåring som bara kan ett läte - ÖH... Kram på dig :-))
12 augusti 2013 12:49

thea77

Mita: Haha eller hur, nu måste ju jag betala för min morrontidning precis som alla andra :P Och allt för att min kropp fått för sig att den borde sova lite mer ;P Ja skulle helt klart tro att sömnen är bra för att jag ska komma igen fysiskt så att säga, jag har hyffsat lång väg kvar innan jag hamnar där jag var innan jag blev dålig, men det går dagligen åt rätt håll. Jag tror du har rätt i att hjärnan försöker smälta det hela, jag känner fortfarande lite som att det inte kan han hänt liksom, det känns lite overkligt att hjärtstilleståndet hände. Jag uppfostrar Charlie bra, vi satt och tittade på Darren för en stund sen och Charlie vaknade till och tittade intensivt på honom och såg till och med lite glad ut, och nej jag vägrar inse att det förmodligen inte var darren personligen som han viftade glatt åt att titta på utan det faktum att Darren hade en knallgul tiger onepiece på sig. Jag tror helt klart att Charlie redan vid dryga 1 månader redan kan känna igen en duktig musiker när han ser en haha. Kram
12 augusti 2013 13:48

mita0822

Klart han gör ....mmm

Logga in för att skriva en kommentar.