icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
31 januari 2012 20:08
12

Matlagning, improvisation och massa paprika

Jag skulle som jag tidigare idag skrev ge mig på att göra ungstgratinerade paprikor. Till min egen stora förvåning gick det bättre än väntat. Jag fick dessutom för mig att improvisera lite med fyllningen, med tanke på min ganska minimala matlagninskunskap kan det ju tyckas vara att ta sig vatten över huvudet. Och jag kan väl själv känna att jag kanske borde lära mig krypa ordentligt innan jag börjar springa. Men det gick relativt bra. Jag stekte köttfärsen med krossade tomater, och eftersom jag höll noga koll på att inte få med massa kebabkrydda i fyllningen så blev den lagom stark med de diverse kryddor jag använde mig av. Jaropi skrev i en kommentar att hon brukar ha svamp i och då jag hade en burk med svamp stående här hemma till ingen större nytta slänge jag med den också, lök och hmm... röd paprika! Nu kan man ju undra hur jag tänkte när jag hade med paprika i fyllningen till paprikan, ärligt talat så undrar jag med hur jag tänkte, nu i efterhand vill jag kanske påstå att jag nog inte tänkte allt för mycket. I receptet stod det att man skulle se till att köpa paprikor som kunde stå upp, det läste jag ju såklart inte innan jag köpte min paprika så den kunde naturligtvis inte alls stå, inte ens med mindre mängd våld, så jag delande den på tvären i stället, gick ju lika bra det, i med fyllningen och på med lite riven ost och in i ugnen, som jag sedan vakade som en hök för att inte bränna vid maten. Tittade bort i ca två minuter för att diska undan vilket resulterade i att osten som skulle bli vackert gyllenbrun blev på gränsen till vidbränd. ja det gick att äta och var väldigt gott. Har till och med motionerat lite idag, har inte kunnat det innan pga knät som ju varit regnbågsfärgat och fotbollsformat sen jag gjorde min vurpa. Nu har den dock gått tillbaka till knäform och är smurffärgad så jag vågade mig upp på crosstrainern, och det gick hyffsat bra, även om jag inte klarade lika länge som vanligt, men hej, lite träning är bättre än ingen träning. Thea

Kommentarer

  • 31 januari 2012 21:13
    Bra jobbat=). Här blev ingen träning idag,då vi va utan vatten=( tills för en stund sen.
  • 31 januari 2012 21:14
    Tack, skönt att kunna träna igen. Jobbigt att vara utan vatten. Skönt ni fått tillbaka det igen.
  • 31 januari 2012 21:41
    Samma visa imorgon=(. Dom håller på att spola ledningarna. Så mellan 8-19 så är vattenledningen tom=(.
  • 31 januari 2012 22:01
    Mallag
    Du kommer sakta men säkert att bli en fantastisk kock :D kram malin
  • 31 januari 2012 23:33
    Bummlan
    Att laga mat är som att dansa. Lita på rytmen och instinkterna. Och man lär sig med tiden. Låter ju hur smarrigt som helst! *klappar sig själv på axeln i lönndom och myser förnöjt över hållna tummar, tår och tand för tunga och gläds OERHÖRT över Theas framsteg*
  • 1 februari 2012 11:50
    Mezcal88: nä vad drygt, de gjorde likadant här för något år sen, gällde att tappa upp massvis med vatten. Man inser hur beroende man är av rinnande vatten när de stänger av det för en tillfälligt. Mallag: Haha ja man kan ju alltid hoppas, just nu satsar jag iallafall på att kunna laga mat utan att det blir oätligt, går hyffsat bra än så länge om jag får säga det själv. Kram Bummlan: Om laga mat är som att dansa ligger jag risigt (risigt, haha humor på hög nivå där :P) till, jag kan inte dansa för fem öre, två vänsterfötter är jag född med, och jag har bara dansat en gång i hela mitt liv, om man nu kan kalla det för att dansa, var bröllopsvalsen på mitt bröllop, vi fuskade dock lite, jag stod på makens fötter medan han tog stegen, haha tur klänningen dolde vårt fusk. Det är iallafall det närmsta dans jag kommit, på uteställen brukar jag vara drink och väskvakt, vännerna vill helst inte ha mig allt för nära dansgolvet, det är stor fara för deras fötter haha. Ja det var riktigt gott, nog det som jag varit mest nöjd över hittills.
  • 1 februari 2012 12:01
    Bummlan
    Det är ju det jag säger, det är som att dansa. Jag är också urkass på pardans men en hejare på att poga :) Men man lär sig. Och lättast går det när man får köra på eget känn och hittar rytmen ;) Vad blir dagens matlagningsutmaning? Fiskgratäng? Det är ju onsdag!
  • 1 februari 2012 12:07
    Ja rytmen har jag, då kanske det finns hopp för mig också trots allt haha. Idag blir det ingen matlagning för min del, ska hem till en vän senare som miste sin mamma igår, så det blir hämtmat idag.
  • 1 februari 2012 12:09
    Bummlan
    Ja då finns det hopp för dig :) Tung dag, men viktig. Din vän har tur som har dig!
  • 1 februari 2012 12:13
    hehe tur jag är för envis för att ge upp. Ja usch det är hemskt, jag vet ju vad hon går igenom, så skulle ju kännas totalt fel att inte finnas där för henne. alla behöver vi en axel att gråta ut mot ibland.
  • 1 februari 2012 12:18
    Bummlan
    Sant, det är det som är vänskap. Ibland får man en axel att gråta ut mot, ibland ger man en axel. Och ibland får man skratta massor ihop. Och ibland får man bara vara. Det är tungt att förlora en förälder. Livet blir sig aldrig likt. Men så småningom lär man sig leva med saknaden och hålet de lämnar. VAr rädd om dig!
  • 1 februari 2012 12:25
    Precis. Ja när man mist någon närstående så stannar tiden ett tag och blir sig aldrig mer lik igen, nu har jag inte mist någon av mina föräldrar, men när min man dog så rasade världen ner framför mina ögon, det tog tid att bygga upp den igen, men det gick. Men visst önskar man att ingen borde försvinna från jorden av annan orsak än ålderdom.

Logga in för att skriva en kommentar.