majsbröd, hängmatta och fanfictions

Jag har för första gången i mitt liv bakat, eller nåja det var väl kanske lite att tänja på sanningen, jag gjorde ett försök till att baka iallafall, hade inga förhoppningar av att det skulle bli ätbart eller så. Jag hittade ett recept i Jovan Radimirs kokbok på majsbröd, innehöll majsmjöl, vatten och salt och socker. Jag har aldrig ätit majsbröd eller ens sett ett majsbröd tidigare, så min nyfikenhet tog över och jag tänkte jag provar på det. Det gick ganska bra, tror jag, det gick att knåda ihop det hela till ett stort bröd iallafall in i ugnen och tog ut det och det såg så fint ut så, tills jag skar det haha, överst var det stenhårt, och själva skorpan går förmodligen att använda som vapen, jag är övertygad om att skulle jag slänga den på ett fönster skulle det gå sönder, mitten av brödet helt felfritt, såg fint ut, nedre delen av brödet var helt degigt fortfarande haha. Jag tror det kommer dröja innan jag gör ett nytt försök med majsbröd, men mittendelen gick att äta iallafall. Idag har jag äntligen fått göra det jag velat göra hela semestern, ligga och läsa i hängmattan, nu hade jag ju önskat att få ligga och läsa The land of storys som jag väntar på som fortfarande inte är skickad från onlineshopen :( Linus flickvän föreslog att jag skulle ge mig in i fanfictiondjungeln, ni som är återkommande i min blogg kanske minns när jag skrev om min panikattack att jag brukar tetas med henne för att hon läser fanfictions men att jag efter panikattacken skulle sluta med det pga hjälpen jag fick av en sådan historia. Jag hade inget att läsa så jag bad henne föreslå en fanfic som hon gillade och jag började läsa den, och döm av min förvåning att jag faktiskt blev helt uppslukad av den, jag hade väl inte så bra koll på vad fanfictions egentligen var, jag trodde bara det var folk som hittade på egna manus till karaktärer från olika tvserier, och ja den jag läste var två personer från en serie jag gillar, men förutom att de lånat namnen på personer från serien och ja hur de ser ut så var det som en helt vanlig bok, men skriven av en privatperson, och förutom bakförsöket är läsa det jag ägnat hela dagen åt. På måndag börjar återigen vardagen, jag börjar jobba och Gustav reser iväg på söndag. Jag har haft lite lätt ångest över det, inget allvarligt, men efter att haft honom på hemmaplan i 4 veckor nu känns det extra jobbigt att han ska vara borta i 4 veckor. Tur man vänjer sig snabbt. Thea

Kommentarer

20 juli 2012 22:41

thea77

Matbröd, jadå ätbart var det, skar av skropan, vågade inte bita i skorpan med tanke på hur hård den var, skulle nog inte mina porslinsframtänder uppskatta, och förmodligen inte min plånbok heller ifall någon av dem skulle skulle lossna. De är för dyra för att exprementerna med hur hållbara de är haha. det degiga smakade jag på men det smakade lite obehagligt, den vitare delen av brödet gick däremot fint att äta, med färskost på var det gott, men jag undrar om det var meningen att det skulle vara så torrt som det var, det var väldigt smuligt kan jag avslöja. I receptet stod det att man skulle ha mineralvatten, men att vanligt vatten också gick bra, undrar om det gjort någon skillnad på brödet med mineralvatten?
20 juli 2012 22:43

thea77

Jojomaja: Oh nu när du säger det så kan det nog stämma att jag nog hade ungen på övervärme bara. Tur jag har er andra här som kan lära mig saker och ting.
20 juli 2012 22:44

thea77

Och eftersom jag inte är häxan i hans och greta så var det alltså ugnen jag hade på övervärme bara inte någon unge :P
20 juli 2012 22:53

mita0822

Ser lite mysko ut, du har nog haft fel värme inställd. Det är bara att ta nya tag, inget att sörja över. Det är kul att baka när man väl lyckas, så ge inte upp. Tråkigt att Gustav reser så mycket, vad jobbar han med? Har också suttit i den sitsen när ungarna var små, gubben reste över hela världen för att sätta upp och laga olika delar på pappersfabriker. Det var både jobbigt och skönt. När han sedan öppnade eget o jobbade här hemma blev jag irriterad på honom mellan varven. Jag var van att vara ensam och än idag tycker jag att det är skönt när han någon enstaka gång är borta något dygn.
21 juli 2012 09:53

thea77

Haha ja låter troligt att det varit en miss med värmen på ugnen, tur andra kan tipsa om vilka tabbar jag gjort när jag inte själv kan förstå felet :P Ja jag tar alltid nya tag, nädå jag ger aldrig upp, ska nog få ordning på bakandet med tiden. Ja det är lite jobbigt ibland, speciellt som jag är en person som inte gillar att vara ensam, inte så att jag inte klarar av det eller så, jag gillar bara att ha folk runt omkring mig. Han jobbar inom databranschen. Mina vänner brukar kommentera det att ungefär så som du skriver, att de hade tyckt det varit skönt om deras respektive rest lite mellan varven, själv tycker jag det vore skönt att få ha han hemma lite mellan varven haha, han är som sagt borta i 1 månad sen är han hemma tror det är 4 dagar sen är han borta i 6 veckor. Jag är skypegrundaren evigt tacksam för dennes uppfinning, det är en gåva till oss med långdistansförhållande haha. Dessutom är jag lite avis på att han ska till Usa nu, jag vill också dit, han ska vara ganska nära chicago, där leaky con håller hus i år och där Darren criss och starkids kommer vara, jag vill också vara där.
21 juli 2012 10:54

Snuttan7

Jag förstår dig precis att du vill umgås mer med din livspartner, jag är likadan. Man har ju valt att vara med den personen. Det är lång tid att va ifrån varann. Jag o min sambo har haft långdistansförhållande halva vår relation, vi sågs i knappt 1 vecka var 10:e dag. Väldigt stressande jag mådde mkt dåligt under dom 18 månaderna. Så jag kan verkligen förstå hur du mår. Skickar massa styrkekramar. Sandra
21 juli 2012 11:01

thea77

Ja just denna resperioden han har framför sig är väldigt jobbig, han ska vara borta så väldigt mycket, och dagarna på hemmaplan är väldigt få. Det går, det är inte alltid så kul, men som sagt skype är en gudagåva, tror helt klart att långdistansförhållandet inte funkat så bra om inte skype funnits, det är väldigt skönt att både kunna se och höra honom så gott som dagligen, när han är borta så mycket. kram
21 juli 2012 12:10

mita0822

Ja, han är ju onekligen borta mycket och länge. Björn ( min gubbe) han var borta ungefär två veckor i månaden, ibland blev det längre när det var tex Chile, USA, odyl. Sen är vi människor väldigt olika, en del har lätt för att ha sina sambos, män borta och en del tycker det är jobbigt. Jag tillhör den som trivs med det. Saknar den tiden lite, en vecka i månaden kunde han vara borta :)
21 juli 2012 12:23

thea77

Ja detta året har varit grymt mycket resor för honom, tur det inte är så alltid, Men det funkar, jobbigast är avresdagen heltklart, och ja med tanke på att han nu varit hemma så länge så kommer väl ett par dagar kännas lite ovana. Haha jag känner kanske likadant den dagen han inte behöver resa längre.

Logga in för att skriva en kommentar.