Livet börjar forma sig

I dag har jag känslan av hur resten av mitt liv kommer se ut, det är ju såklart inte självvalt, Linus kommer alltid saknas i mitt liv, jag är ganska säker på att jag alltid kommer känna agg mot livet för vad det gjort mot mig, och jag menar absolut inte att jag kommer vara deppig resten av mitt liv, jag har accepterat vad som hänt, för jag har inget annat val. Och Linus kommer alltid att finnas inom mig i mitt hjärta. Även om det just nu känns långt ifrån tillräckligt så är minnena jag har med honom något livet aldrig kan ta ifrån mig, det är en stor tröst just nu, för jag får dagligen känslan av att jag känner mig förvånad över att timmarna trots allt gå, utan att jag bryter ihop, tårarna rinner fortfarande i en aldrig sinande ström känns det som. I natt ringde Linus flickvän helt förtvivlad och jag valde att köra hem till henne då hennes mamma jobbade natt och hon alltså var ensam hemma med saknad som just där och då var mer än hon kunde hantera. Det skär i mitt hjärta att hon ska behöva gå igenom det hon gör, och jag önskar jag kunde göra mer än vara en famn att gråta ut i, men jag vet av egen erfarenhet att det räcker lång väg. Sitter just nu mest och väntar på att det ska bli tidig kväll så att Linus vän som ska sitta med som stöd och backup vid begravningslåten jag ska spela ska komma hit och repa den. I gårkväll var förresten första gången på en vecka som jag fick känslan av att jag ville döva sorgen och saknaden med alkohol, den var inte så stark men den fanns där, men jag vet av egen erfarenhet att det inte funkar egentligen, när alkoholen går ur så är känslorna man ju försökt döva tillbaka ändå. Och det var ju tur att jag inte gav vika för känslan, för då hade jag ju inte kunnat köra hem och trösta Ls flickvän. Jag vill passa på att tacka alla för peppningarna ni skickar till mig, jag är ju inte plusmedlem så jag kan ju inte tacka er personligen för peppningarna jag får. Vill även tacka alla er som läser min blogg och självklart ni som kommenterar mina inlägg. Men framför allt ni som lägger er tid på att läsa min blogg, det gör att jag inte har så dåligt samvete för att jag ältar det hela, för jag är medveten om att min blogg varken är inspirerande eller peppande att läsa, men ibland kommer livet emellan sig själv så att säga. Allt runt om kring ställer sig i pausläge, allt jag tänker och allt jag gör just i detta som är nuet andas sorg och saknad. Kommer inte vara så förevigt, och jag är så otroligt tacksam för alla kommentarer och peppningar som ni sänder, det gör timmarna lite enklare att ta mig igenom till resten av mitt liv återigen går in på playläge. Kram till er alla.

Kommentarer

11 september 2012 13:54

kaffe247

<3
11 september 2012 13:39

thea77

Ja självmedicinering med alkohol har jag försökt förr, och det hjälpte inte då så det lär inte hjälpa nu heller. Ja det är otroligt skönt att kunna skriva av mig, det hjälper i sorgprocessen. Borde nästan skicka ett fång blommor till Johan som skapat sidan som nu är min tillflyktsort, för utan denna sidan hade jag inte bloggat och inte kunnat ventilera sorgen som jag nu kan.
11 september 2012 12:45

Anza

Älta på det behöver du. Man kan inte förstå men man mår bra av att få prata hela tiden känns det som och skriva verkar fungera för dig. Bra att du höll dig ifån självmedicinering som alkohol. Det gör bara det hela värre. Kram
11 september 2012 13:01

aregnisw

Ja du ska veta att man hela tiden tänker på dig jag känner så med dig, du har det verkligen inte lätt nu. Och det är skönt att du kan ventilera och skriva om det för ibland känns allt lite lite bättre då. Och jag håller med Anza här ovan att självmedicinering av alkohol gör ju bara saken värre. Det dövar för stunden men aldrig i längden. Och som du skrev var det ju tur du kunde köra till Linus flickvän med när hon har det så svårt i sin sorg med. Peppkram till dig...
11 september 2012 13:15

SaraElsa

Du finns i mina tankar. Styrkekram. Och du är nog ett oerhört stöd för flickvännen! Kram
11 september 2012 15:50

AnnCatrine

STYRKEKRAM:) Ann-Catrine
11 september 2012 21:10

lejonell

Vi har ju ett eget val att läsa här eller inte och eftersom vi är här... så är det OK och du behöver inte censurera för vår skull. Vi fattar att du behöver ösa ur dig och vi klarar det. Det lilla kan vi göra för dig och vi gör det gärna. Så tänker jag och säkert de flesta som läser här. Ös på allt du behöver. Tänker på dig. Kram.

Logga in för att skriva en kommentar.