icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
3 februari 2012 17:13
9

Kyrkogårdsbesök, förvånad och symaskin

Jag har fortfarande inte sovit något, det börjar känns lite grann i skallen, satte mig för att sy några bebiskläder till en vän som är i väntans tider, men jag gav upp, ögonen började gå i kors och insåg att kläderna kanske inte skulle få den form jag planerat om jag fortsatte, behöver ju kanske inte ge bort kläder med tre ben och 5 armar eller likande ;) Försökte sova men det gick inte, har svårt att sova på dagarna, så jag gav mig ut i stället i friska luften, borde ju om någon ge lite energi till mitt trötta jag. Bestämde mig för att köra till mannens grav för att se hur det ser ut där sen skadogörelsen förra helgen. Brevid min mans grav så är det en barngrav och även denna grav hade råkat ut för skadogörelse och mamman till barnet stod där så vi började samtala en längre stund, till slut brast det för tjejen och hon började gråta och jag gjorde som alla andra skulle gjort i min situation och som jag skulle önska någon gjorde ifall det var jag som stod där, jag höll om henne, när jag stod där och tröstade henne kom det förbi en kvinna lite längre ifrån och sa till oss om vi inte tyckte det där var opassande på en kyrkogård, jag har nog aldrig blivit så ställd i mitt liv, sen när blev det opassande att trösta någon på en kyrkogård, jag blev så ställd att jag inte ens kom mig för att säga något, jag bara stirrade på henne, hon snäste till och gick vidare. Idag blir det ingen matlagning för min del, det får sambon göra, han är ungefär lika van matlagare som jag är. Jag laddar i stället för min planerade 3 rätters middag i morron och hoppas att inget ska krångla så det slutar med en 1 rätts middag :) Thea

Kommentarer

  • 3 februari 2012 17:32
    men gud va hemskt! att man kan få betee sig hur som helst. att folk kan få säga vad dom vill!!! blir alldeles chockad. hoppas ni inte la någon större energi på henne sen! och fortsätt trösta!!
  • 3 februari 2012 19:30
    Ja ibland kan man bli mörkrädd för mindre. Nädå vi brydde oss inte så mycket efteråt, blev mest chockad över hennes kommentar. Jag bjöd tjejen på kaffe på ett fik när hon lugnat sig lite, ville ju inte gärna lämna henne helt uppriven.
  • 3 februari 2012 21:03
    Bullon: :) Någon ängel vet jag ju inte om jag är, men tack för komplimangen.
  • 3 februari 2012 21:30
    Thea77....ärligt; den kvinnan kunde nog inte haft turen att stöta på nån bättre än dig! Blir så himla glad av att höra att det finns så fina människor som du! :-)
  • 3 februari 2012 21:39
    mita0822
    Tänk vad vissa ska lägga sig i, när blev det opassande att kramas??? Den damen hade nog mest problem med sig själv. Starkt gjort av dig att våga trösta, det är inte alla som klarar det.
  • 3 februari 2012 21:39
    Fjorren: Tack för dina vänliga ord, de värmer.
  • 3 februari 2012 21:42
    Mita822: Ja precis, antar att kvinnan som störde sig hade en dålig dag. Jag behandlar andra som jag själv skulle vilja bli behandlad.
  • 3 februari 2012 21:44
    mita0822
    Fortsätt med det, lönar sig i längden. Och så mår man bra själv också:)
  • 3 februari 2012 21:58
    Ja vara elak är inget som ligger i min natur direkt tror jag. Be nice to people, because nobody likes an asshole är mitt motto hehe

Logga in för att skriva en kommentar.