24 september 2012 14:12

Konsten att förstöra feststämningen.

Jag var i fredags bjuden på fest, har velat fram och tillbaka länge om jag skulle gå eller stanna hemma. Pratade med värdinnan och förklarade att jag inte riktigt visste om jag var redo för festen eller inte. För just på denna tjejs fest brukar jag har Linus med mig, och många av de som är med på festerna är jag bara bekant med, inga jag umgås med utanför festerna, mer än jag stannar och pratar med dem ifall jag möter dem ute. Och min oro för att någon skulle fråga om honom var stor, värdinnan ville så gärna att jag skulle komma och hon skulle se till att alla i förväg kände till vad som hänt så jag slapp frågor om det osv. Jag kände mig av detta lugn och bestämde mig för att gå. Tyvärr är det ju så att man inte riktigt kan förutspå hur det ska bli och mycket riktigt så verkade alla känna till händelsen, mycket kramar och medlidsamma blickar blev det. Men så kom en tjej som värdinnan inte visste om att hon skulle komma. Jag har träffat denna tjej många gånger men ingen jag är vän med så i den bemärkelsen men hon är en väldigt trevlig person, skojfrisk med en hel rävfarm bakom örat. Hon kom nästan omgående fram till mig, dunkade mig lätt i ryggen och tittade sig omkring också kom samtalet jag är så rädd för att behöva ta just nu, "var tusan har du lillebrossan någonstanns?" jag försöker snabbt som ögat försöka finna något sätt att framföra svaret utan att få henne att känna sig klumpig och utan att jag själv ska börja gråta. jag hinner säga "han är inte här" då hon avbyter mig med ett skratt och en dunk på axlen, "fasen jag trodde ni aldrig hittade på saker utan varandra?" återigen försöker jag få fram ett svar hinner bara säga "nä inte så vanligt..." återigen avbryter hon mig och jag börjar få svårt att kämpa emot tårarna då jag känner mig totalt obekväm i vad som sker och lusten av att bara skrika henne rakt upp i ansiktet att han inte finns mer är stor. Nu uppmärksammar hon att jag är lite tårögd och hon lägger handen på min axel och säger skämtsamt " vad fan, du beter dig som om han vore död, du överlever nog att han inte kommer med på en fest" Här inser jag att jag inte längre kan hindra mitt svar från att ge henne mer eller mindre dåligt samvete för sina ord. Vid detta laget rinner dessutom mina tårar med full kraft utan att jag har en chans att blinka bort dem. Och tjejen inser förmodligen samtidigt att något är mer fel än att Linus inte bara är med på festen. Nu börjar ju även andra av gästerna uppmärksamma oss två och att jag står och gråter, och jag piper fram ett lågt, Linus dog i leukemi för några veckor sen, hon slår handen för sin mun och jag ser hur lessen hon blir över vad hon sagt samtidigt som jag hör folk runtomkring som kände til det hela gå på henne om hennes plumphet, jag försöker förklara för dem att hon visste inget och kunde omöjligt veta. Men ja efter det kom festen av sig och jag orkade inte vara kvar. Dels kände jag mig bara lessen och orkade inte känna mig skylldig till att feststämmningen förstördes. Idag när jag kom hem från jobb så ringde det på dörren och där ute stod ett blomsterbud med en vacker lite bukett, en förlåt bukett från tjejen som inget visste och från värdinnan på festen för att hon inte höll vad hon lovade mig. Tacksam för buketten, men det får nog dröja ett tag innan jag går på fester, känner mig inte riktigt redo för likande händelser. Thea

Kommentarer

24 september 2012 14:44

mita0822

Ajdå, vilket misstag, tycker synd om er båda två. Man förstår ju hur illa hon mådde av det också. Rart av henne att skicka en liten bukett, det bevisar ju att hon bryr sig. När jag var 14 så dog min pappa i cancer, och naturligtvis fick jag stanna hemma ifrån skolan en vecka. En dag så var jag nere i byn för att handla, då mötte jag ett helt gäng av mina skolkompisar. De visste inte att han gått bort för bara någon dag sedan, så de stannade mig och kallade mig för skolkare och retades. Då kom också mina tårar och jag skrek att jag inte kunde hjälpa att min far dött...ja herregud vad tysta och ledsna de blev. Dom hade ju bara skojat, de bad om förlåtelse gång på gång. Jag förstod ju dom, men det var för tidigt för mig att få höra deras skämt. Ja, det är inte lätt att förklara så svåra saker, även om det är från den skämtsamma sidan. Med tiden så orkar man, men det är långt dit ännu för din del. Kramisar till dig.
24 september 2012 15:00

kaffe247

åååh, vad tokigt det kan bli. Snällt att skicka en bukett. Många skulle nog bara försökt sopa det under mattan. Kram!
24 september 2012 15:57

chicha

Vilken otur att det blev som det blev! Gullig tjej som skickade blommor, hon visste ju inte. Nej, du kanske inte är redo att gå på fest än. Kanske mindre tillställningar bara. Kram!
24 september 2012 17:25

thea77

Ja det kan verkligen bli tokigt, jag har ju varit med om likande förut och ja det händer fortfarande mellan varven när folk man inte träfft på flera år ser att jag inte är med J längre, det är ofta folk säger saker i stil med jasså du thea du har bytt gubbe du, ja oskyldiga kommentarer som liksom sätts i halsen när jag förklarar hur det verkligen ligger till. Ja det blev lite tufft i fredags, jag klandrar absolut inte tjejen, hon är jättetrevlig och kommentarerna hon sa är ju inga konstiga, bara att de i sammanhanget blev totalt fel. Hon var ju inte ont anande så att säga. Jag ringde värdinnan för festen innan och hon förklarade att tjejen hade mått dåligt i går över sin "tabbe", så jag bad om telenumret så jag kunde ringa henne, dels självklart för att tacka för blommorna och dels för att förklara att hon absolut inte behöver ha dåligt samvete för sina kommentarer.
24 september 2012 17:47

SandyC

Jättesött av henne att skicka en bukett tycker jag. Vilken fin tjej. Tråkigt för dig att det blev så där.
24 september 2012 18:35

AnnCatrine

Ja, så tokigt det kan bli. Skönt ni kunde reda ut det och att du fick lite blommor. Det visar ju ändå att de brydde sig... Ta det lugnt så ordnar det sig. Kramiz
24 september 2012 19:46

aregnisw

Jaa du så galet allt kan bli men ett missförstånd kan ju hända, så tråkigt det måste ha känts för dig och hela tiden behöva pressa tårarna tillbaka, men hon förstod till slut men ojojoj vad hon med måste känt sig dum. Jag kan förstå att du inte orkade vara kvar så skulle nog jag med reagerat. Men skönt att det redde ut sig till slut iaf. Kram på dig:)
24 september 2012 21:04

thea77

Ja verkligen gulligt gjort av henne, inget jag förväntade mig alls, hon bad nämnigen om ursäkt redan på festen. Och visst kan sånna här saker sker, och jag är på sätt och vis alltid beredd på dem vid sånna här tillställningar, dock blev det just denna gången så väldigt extremt, inte för att hennes kommentarer egentligen var konstiga, för det är ju inget ovanligt att man säger när någon ser lessen ut, lite sådär på skämt vem det är som dött, det har säkerligen jag med gjort, i just denna situation var det mest jobbiga att jag inte fick fram vad som hänt innan hon hann skämta vidare, och att jag samtidigt kämpar mot att inte bryta samman och samtidigt förtvivlat försöker komma på ett fint sätt att förklara läget innan det gick så långt. Idag när vi pratade i telefon så sa hon att hon inte förstod att hon inte kunde läsa av mig bättre att något hemskt hade hänt, för hon såg ju att jag blev tårögd innan tårarna började rinna på mig, men jag tycker absolut inte att hon gjorde något fel, hon kunde ju inte gissa vad som hänt, speciellt när hon inte ens visste att Linus hade blivit sjuk. Ibland är det helt enkelt fel plats vid fel tid och så var det för mig i fredags. Men jag tror jag avvaktar med fester ett tag, tror inte jag är redo för en liknande händelse inom de närmsta veckorna. Det tog på krafterna.
25 september 2012 06:49

aregnisw

Klart det tog på krafterna thea, och du kanske helt enkelt ska ta det lite lugnt med att vara med på någon fest precis som du säger. Lätt att hamna i den där jobbiga situationen igen om man nu hamnar på en fest där allt blir missförstånd m m. Du själv mår nog bäst av det, att landa i dig själv först och främst och vartefter tiden går så kan du säkert hantera din sorg bättre och bättre men det måste få ta tid. Så ge dig den tiden tills du känner dig riktigt mogen, om man nu blir det nån gång men det hoppas jag för din skull. Kramar till dig och du finns i mina tankar!
25 september 2012 15:21

Asja

Alla har redan sagt det jag tänkte säga, men jag kan skicka en varm kram iallafall :)

Logga in för att skriva en kommentar.