icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
12 augusti 2012 12:17
4

Komplimanger, disneyprins och Mio min mio

Att komplimanger är trevliga att både ge och få är väl knappats något nytt, speciellt när man som många av oss här gör, går ner i vikt, man glänser lite extra om man får någon trevlig komplimang om ens viktnedgång. I går fick jag verkligen bevis på hur mycket en liten komplimang kan pigga upp en person. Linus var lite deppig i går, han mår dåligt, har ont och känner sig allmänt hängig hela tiden, dessutom är han lite lessen över att tappa håret, ingen stor sak egentligen, men han är inte van att vara hårlös, sen har han lite hemlängtan osv. Man kan knappast klandra honom för att vara lite lessen. Jag gjorde mitt bästa för att muntra upp honom, men jag fick aldrig fram något leende på hans läppar. Detta är första gången sen han blev sjuk som jag sett honom så låg, vill inte direkt säga att han tapppat gnistan, den har han fortfarande men han börjar bli mer och mer märkt av det som sker. På eftermiddagen igår föreslog jag att vi skulle gå en liten runda på sjukhuset, efter lite övertalan så gick han med på det Så han tog på sig sin mössa och sen började vi gå lite, han har inte så mycket ork och en långsam promenad tar slut på honom ganska fort och vi var tvungna att stanna till så han fick vila, jag såg på honom hur jobbigt han tycker det är att inte ens orka gå en långsam promenad utan att behöva vila, och jag såg att han kämpade mot tårarna när vi stod där. Plötsligt kommer en liten flicka på runt 3 år fram till honom och rycker honom lite i byxbenet och tittar upp på honom med stora ögon, när han tittar ner på henne så kramar hon hans ben och säger att han ser ut som en disneyprins. Sen pinnar hon vidare och jag hängde knappt med i vad som hände, men denna lilla tösens ord var tydligen vad Linus behövde höra, jag kunde bokstavligt talat se hur gnistan åter sken med full kraft i ögonen på honom. Och efter det så log han hela kvällen, tänk vad en komplimang kan göra skillnad. Kvällen spenderades med att titta på Mio min mio. Idag åker jag hem, vill inte så idag är det min tur att känna mig lite lessen. Thea

Kommentarer

  • 12 augusti 2012 12:39
    Underbara ungar
  • 12 augusti 2012 12:44
    Ja verkligen, den lilla flickan skulle bara veta hur mycket de orden gjorde en mörk dag till fullt solsken.
  • 12 augusti 2012 14:23
    vad underbart att läsa,barn är så sköna med sin spontanitet och rättfram och att förgylla en annans dag, synd att många tappar det med tiden
  • 12 augusti 2012 14:43
    kaffe247
    :-)

Logga in för att skriva en kommentar.