klokhet

Ibland känns det lite som några av mina släktingar ger mig lite för lite cred för saker jag gör. Jag har på några dagar pratat med två släktingar och båda två har oberoende av varandra påpekat ungefär samma sak, nämligen att det är tur att jag är gravid så jag inte dövar min sorg med alkohol, för hade det inte varit för att jag är gravid så är de båda helt övertygade över att jag skulle göra det. Jag förstår varifrån de kommer med sina tankar, jag gjorde ju det när min man dog, jag är bara människa, och liksom alla andra människor gör jag misstag och fel, men precis som alla människor lär jag mig av misstagen med. Bara för att jag använde mig av den taktiken då för flera år sen tycker jag inte det är helt rättvist de ska utgå ifrån att jag skulle göra det nu med. Jag är äldre, klokare och lärde mig förra gången. För visst alkoholen tog bort smärtan tillfälligt, men i slutet av dagen var jag ändå tvungen att bearbeta det hela, det kunde inte all alkohol i världen göra åt mig. Och alla år jag gått i terapi och samtal med psykolog bör ju också ge lite resultat i hur jag hanterar saker. Och faktum är ju att saker och ting förändrats sen för fem år sen. För sanningen är trots allt att jag först i slutet av december fick veta att jag var gravid, Linus dog 2 september och pappa 12 oktober, alltså skedde de båda händelserna långt innan jag blev gravid, och jag har inte dövat sorgen en enda gång med alkohol, inte sagt att jag inte funderat på det, men jag har tagit lärdom av förra gången, ingenting blev bättre, vilket jag alltså klart och tydligt visste nu. Hade jag velat hade jag ju faktiskt kunnat göra det, men det har jag inte gjort, och det har ingenting med min graviditet att göra. Så det kändes faktiskt lite orättvist av mina släktningar att påstå en sån sak. En av dem påpekade flertalet gånger för mig att det minsann är farligt att konsumera alkohol när man är gravid, som om jag inte visste det redan och jodå tanken slog mig över hur korkad tror hon att jag är egentligen. Med tanke på deras åsikter om mig var det lite småkul att kunna knäppa dem på näsan med fakta om hur det trots allt ligger till. Den ena försökte ändå få det till att det var graviditeten som gör att jag håller mig ifrån alkohol, med förklaringen att eftersom vi försökte bilda familj, men nope även det kunde jag tillrätta visa att även om grodis är otroligt välkommen till vår värld så planerade vi inte att börja med att bilda familj förrän senare. Haha bästa kommentaren var när en av dem svarade mig med att det var skönt att jag blivit klok,(allvarligt vad har hon för syn på mig) jag svarade med att jag har alltid varit klok, men jag har också varit ung och oförberedd på hur hårt livet kan drabba en person och vilsen i hur jag skulle hantera det. Thea

Kommentarer

25 juni 2013 17:27

chicha

Hon verkar inte känna dig som vi gör här på bloggen. För som sagt, du är väldigt klok!!
25 juni 2013 18:16

Ewa1969

Låter nästan som de önskar att du tog dåliga beslut! Antagligen för att de själva då kan framstå som bättre än dig. Fråga nästa gång varför de försöker sänka dig. Familj och släkt... Ja man har inte valt dem själv. Kram
25 juni 2013 18:47

thea77

Chicha: Tack så mycket, Tyvärr är det väl så att de känner mig som den person jag var för 5 år sen när min man dog. Ewa: Fick lite den känslan själv med, men om jag ska analysera det hela lite snabbt så tror jag det rör sig mer om rädsla, de såg vad sorgen gjorde med mig för fem år sen och de såg vad sorgen gjorde med min mamma som valde att avsluta sitt liv tidigare i år och jag kan tänka mig att de är rädda för att jag ska göra samma sak. Fast ja det vore ju trevligt om de inte behandlade mig som en person som inte kan använda sin egen hjärna.
25 juni 2013 19:51

mita0822

En del mognar och lär sig av sina misstag, som väl är har du gjort det. Om dina släktingar inte har märkt det så måste det bero på att de inte vill se det. Du har klarat mer än vad de flesta någonsin skulle orka med, det skulle de kanske tänka på istället för att komma med halva anklagelser. Ta inte åt dig, du har mycket annat trevligt att planera för istället. Ska bli en spännande höst :-))
25 juni 2013 21:55

thea77

Ja känns lite som att deras förtroende för mig inte är överhögt helt klart. Japp du har så rätt så, bröllopet är i full planering, vigselförrättare är bokad hehe.
25 juni 2013 22:02

Flamenco

Ja ja, jag tar mig för pannan. Du verkar så mogen och klok - utan att ha tappat leklusten eller vad jag ska kalla det för. Och det är väl verkligen ett tecken på att du tar dig igenom det här på ett sunt sätt! Men jag antar att detta är äldre släktingar än dig. Som inte riktigt vill se att du vuxit upp och kanske klarar svårigheter bättre än de skulle göra i samma situationer. Ja kan det finnas en liten avundsjuka där också, att du faktiskt fixar det här så bra som du gör?
25 juni 2013 22:07

thea77

Choklado: Tack så mycket, jag har Gustav och fantastiska vänner som finns där när jag faller + jag har en bra psykolog, vilket helt klart har stor betydelse för att hålla en sund inställning till allting. Japp båda släktingarna är 70+, kanske kan det har anledning till hur de ser på mig.
25 juni 2013 22:13

lejonell

Jag tror du ska ta det som ett tecken på att du inger respekt. Kanske de egentligen vill berätta att de inte fattar hur du håller ihop och att de själva har mer ont än de vill medge. Att de är oroliga för dig och att de hoppas att du ska fortsätta orka en bit. Att de har sett att du har förändrats. Sen uttrycker de det lite klumpigt. Men ta inte det till dig. Det är kärlek mellan orden, lyssna får du se. Ditt svar är underbart och säger allt: [KURSIV]jag har alltid varit klok, men jag har också varit ung och oförberedd på hur hårt livet kan drabba en person och vilsen i hur jag skulle hantera det[/KURSIV]
25 juni 2013 22:33

thea77

Lejonell: Se detta är anledningen till att jag skriver här, man fastnar så lätt i sitt eget huvud och har svårt att tänka utan för sig själv mellan varven. Visst jag förstod ju att de inte sa det för att vara elaka eller så men tanken slog mig ändå inte direkt att det kunde vara av direkt oro för mig de sa det, att de helt enkelt är rädda för att jag skulle ha hamnat i samma mörker som jag gjorde när jag förlorade min man, om jag inte varit gravid.
25 juni 2013 22:44

lejonell

Det är ju inte så konstigt att de oroar sig. Jag tror inte du skulle välja den vägen igen idag men visst har jag varit orolig för dig många gånger. Fast vi inte känner varann. Men jag har också blivit imponerad många gånger. Har lärt mig lita på din förmåga att hitta ljuset som leder dig igenom och hålla ögonen på det. Du har mycket klokhet att dela med dig av.
25 juni 2013 23:07

thea77

Så sant så, jag är ganska medveten om att många i min närhet mellan varven är oroliga för mig, att jag ska falla och inte orka resa mig. Men jag hoppas självklart också att de kan se skillnaden från hur jag hanterade sorgen då och hur jag hanterar den nu, första gången stängde jag in mig i mig själv och stötte bort de flesta i min närhet, denna gången klamrar jag mig fast vid dem så mycket jag bara kan. Sen har jag oerhörd stor hjälp av Julia och Elias som är de två personer som känner mig bäst och som i stort sett kan läsa mina tankar, det är enorm hjälp i sorgarbetet, ibland är det som de fångar mig innan jag hinner falla.

Logga in för att skriva en kommentar.