klädjakt

Det är så härligt med denna sidan, man får verkligen så mycket hjälp här. Främst självklart med mat, jag har hittat många trevliga recept den senaste tiden i folks bloggar som jag tjuvat och som jag längre fram planerar att prova, just för stunden lagar jag dock inte min mat själv, det mesta lagas av andra och hamnar i matlådor här, väldigt väldigt tacksamt då allt omkring mig är mer eller mindre kaos. Men ibland får man hjälp med saker som man skriver om här på bloggen som jag inte ens räknade med att få hjälp med då jag skrev blogginlägget. Ett väldigt stort tack till Sasssyy och kaffe som efter mitt förra inlägg tipsade om att jag skulle höra efter om det gick att låna en fiol i en affär eller på musikskolan, jag kan helt ärligt säga att tanken slog mig aldrig, och jag är ganska säker på att den inte slagit mig senare heller, jag är väldigt säker på att om jag inte skrivit inlägget hade jag helt enkelt valt ett annat instrument att spela i stället. Förslaget hjälpte ju inte enbart mig utan fick även min mormor att bli väldigt väldigt glad, då önskemålet om fiolen från början var hennes. Helgen har varit ganska lugn, jag har inte varit ute förutom på lördagen för att hämta fiolen, men efter den var hämtad drog jag på mig mysbyxor och bara tog det lugnt, tittade på very potter senior year och skrattade så jag fick träningsvärk i magen. Det var verkligen härligt att få skratta så hjärtligt, en klar kontrast till allt gråt, och Gustav gjorde mig sällskap och tittade på musikalen med mig trots att han inte är överförtjust i just de där potterparodierna. Idag när jag skulle dra på mig ett par byxor så blev jag något förvånad när byxorna inte gick att knäppa, provade ett annat par och inte heller de gick igen, efter 6 par olika byxor utan att de gick att knäppa insåg jag att jag kanske ska börja inhandla gravidbyxor. Och jag är lite faccinerad över hur fort magen växer då jag ju senast i lördags kunde få igen flera av de byxor som idag inte gick att knäppa. Ställde mig på vågen i morse och till min stora glädje hade jag gått upp 2 kilo sen jag senast vägde mig och väger nu 51 kg. Haha lite komsikt egentligen att ägnat mig 10 månader på att i stort sett hurra när vågen visat minus, och nu helt plötsligt hurrar jag för att jag gått upp i vikt. Jag är förresten i v 17 nu, och i lördagskväl tror jag att jag kände bebisen, men skulle lika gärna kunna vara tarmrörelser antar jag eftersom känslan kom efter att jag skrattat väldigt. men det liksom kittlade till i nedre delen av magen. Thea

Kommentarer

18 mars 2013 13:00

sasssyy

Du kan mycket väl känna bebisen i vecka 17, med sonen kände jag redan i vecka 13 fast folk påstår att det är omöjligt..jag trodde inte heller det var han förrän barnmorskan gjorde ett ultraljud samtidigt som han sparkade runt så jag SÅG att det var han som orsakade fladdret i magen. Med dottern nu kände jag runt vecka 16-17.När du skrattar så känner bebisen av det och kan börja buffa, skutta o sparka, det kan ju skaka rätt så rejält när man skrattar. Och visst är det härligt att skratta mitt i allt elände....det är en absurd känsla men en härligt go känsla. Jag minns när min morbror begravdes för ca 20 år sedan, han dog ung, han var gift med min moster så han var inte min släkt med blodsband men jag älskade honom, han var som en stor nallebjörn OCH han var ateist.....ändå...på hans begravning så bestämde min mormor och hans fru (min moster då) att begravningen skulle vara, inte bara i kyrkan utan ÖVERRELIGIÖS...jag har varit på många begravningar och detta var den mest kristna jag någonsin bevistat...detta gjorde att jag och en kusin blev fulla i skratt, slutade med att vi fick lämna kyrkan för vi gapskrattade och kunde inte sluta, en annan moster följde efter oss för hon tyckte det var skrattretande också, min morbror skrattade säkert gott han också...SÅ opassande att skratta just där och då men det var väldigt befriande och skönt mitt i sorgen
18 mars 2013 19:24

lejonell

Jag kände också mina bebisar tidigt. Som en liten fisk som sprattlar därinne. Snart kommer du vara helt säker på hur det känns. Jag är glad att du fick skratta och tänka på annat en stund. Kram till dig.
19 mars 2013 07:45

Flamenco

Ja vecka sjutton låter rimligt, det var säkert bebisen du kände. Just lite svagt kittel är det i början. Vad härligt!
19 mars 2013 07:45

Flamenco

Ja vecka sjutton låter rimligt, det var säkert bebisen du kände. Just lite svagt kittel är det i början. Vad härligt!
19 mars 2013 11:59

thea77

Coolt då avskriver jag att det var tarmrörelser och håller fast vid att det var bebis som sprattlade runt för att jag skrattade så.

Logga in för att skriva en kommentar.