icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
14 december 2012 17:15
6

Julklappshandlande

I vanliga fall brukar jag gilla att köpa julklappar, men i år vill den positiva känslan med julklappsinköpen inte riktigt infinna sig. Lusten att ta mig runt på ett köpcenter lockar överlag inte alls. Så igårkväll satt jag och funderade på hur jag skulle lösa mina julklappsinköp, då inte nog med att jag inte vill ge mig ut i trängslen, jag får inte alls igång hjärnan på vad jag ska köpa till folk, de flesta önskar sig helt enkelt ingenting. Till de flesta som frågat mig vad jag önskar mig så har jag sagt gåvor insatta på barncancerfonden, förutom till min familj där jag faktiskt önskat mig ett par saker också. Igårkväll så smög sig lite julklappsstress på, julen närmar sig och kommer infinna sig vare sig jag har julklappar eller ej klara. Det hela slutade med en delvis lat handling och en delvis känslomässig handling. För jag kom på att varför bara önska mig pengar insatta på barncancerfonden, jag kan ju ge också, iallafall till den vuxna delen av de som väntar sig julklappar. Väl inne på sidan så visade det sig att de faktiskt hade presenter där en stor del av summan gick till cancerforskningen. Perfekt kände jag att det var, jag får presenter att ge bort, och pengar går till en sak som inte helt oväntat ligger nära mitt hjärta. Idag har varit en nerstämd dag, jag har saknat Linus enormt mycket hela dagen. För varje dag som går så blir sorgen enklare att bära, att tänka på honom är inte fullt lika smärtsamt längre, jag kan komma på mig mellan varven, speciellt när jag tabbar mig på ett eller annat sätt att, ojoj detta skulle Linus sett, han hade tråkat mig för det i en evighet. Och för ett par månader sen var det väldigt smärtsamt att sekunden efter tanken var gjord att komma på att vår evighet inte existerar längre. Nu är den känslan inte lika stark längre, jag finner lite tröst i att på något sätt så vakar han väl över mig. Jag tror egentligen inte på skyddsänglar eller så, men då jag vurpade på isen med gipsat ben utan att faktiskt skada mig, så på någotvis känns det ju ändå lite som någon änglavakt hade jag väl på någotvis ändå, att inte skada mig ännu mer, även om det inte ligger sanning i att det är så, så är tanken värmande. Sorry svävade ut lite där som vanligt. Dagen började normalt, sen ringde telefonen, någon säljare, men hans röst var så skrämmande lik Linus röst att jag faktiskt blev stum och fick svårt att andas och började skaka. Jag la till och med på utan att säga något, för jag bröt ihop så totalt, det blev en sån chock och det tog mig säkert 30 minuter att samla ihop mig igen, och jag har som sagt känt mig lessen och nedstämd sen samtalet. Och ja jag känner mig lite neslig som bara la på i örat på den stackars säljaren, men jag tror han mest uppfattade det som fel på linjen för innan jag la på så hörde jag honom säga hallå är det någon där. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det, allt stämde, tonläget och dialekten, hade det inte varit för att Linus inte lever hade jag garanterat trott att han skämtringt mig. Kanske var det just det som gjorde det så jobbigt, för ett par sekunder var det som september aldrig hänt, och det blev så smärtsamt sekunderna efter när jag kom tillbaka till verkligheten igen. Min enda önskan är en dröm som jag aldrig någonsin kan besanna, och det krossar mitt hjärta om och om igen. Thea

Kommentarer

  • 14 december 2012 19:54
    Tack för kramen
  • 14 december 2012 21:01
    piagus
    Jaa tack, den värmer..
  • 14 december 2012 19:15
    lejonell
    Kram till er båda, thea77 och piagus.
  • 21 december 2012 08:24
    Tänk inte på försäljaren. Förstår att det måste känts som ett elakt skämt som universum anordnat för dig. Och såklart att du måste få ha dåliga dagar. Du har ju varit med om så mycket det här året. Och du kan inte vara stark varje dag! Kram
  • 14 december 2012 17:29
    Beklagar verkligen att du behövt uppleva sorgen efter din bror. Ja det är grymt tufft, något säger mig att jag inte kan vara fullt förberedd på hur jobbig julen kommer kännas, kort efter han dog skulle han ha fyllt 18 år och jag hade inte kunnat föreställa mig hur jobbig den dagen blev känslomässigt och då har jag ändå väldig bra fantasi. kram
  • 14 december 2012 17:21
    piagus
    Åhh jag förstår precis, jag miste min bror för två nästan tre år sedn och saknaden är så otroligt stor och jobbig. Jag vill ine heller gå i köpcentrum och handla onödiga julklappar utan njuta av annat på julen. I varje andetag så minns jag och saknar, vid alla speciella helger är det jobbigt och man blir så arg... Kraam Pia

Logga in för att skriva en kommentar.