Jillian, tomatsås och tankar

Jag fick mig ett ryck efter att varit och snokat i två trådar i forumet med träningsklipp med Jillian Michaels och tänkte det ska jag prova, jag tränar inte övermycket, utöver mina morronpromenader så är det mest crossen och lite allmänt flaxande med lätta hantlar i händerna som kan liknas vid någon som ev kan kallas för träning. Jag tänkte att jag kan behöva något som distraherar mig lite från min verklighet, och eftersom jag bara känner till två sätt som kan få mig att fly den dvs alkohol och läsa och ja alkoholtaktiken är ju verkligen inte något att rekommendera och läsa i all ära men till slut tar helt enkelt läsvärda böcker också slut. Så att prova på Jillians träning känns som ett bra sätt att fokusera på något annat och som dessutom min kropp tackar mig för, förr eller senare, förmodligen tackar den mig inte direkt efter ett pass :P Jag började lugnt, vi betonar lugn, jag började med att ladda ner klippen till datorn, och sen ägnade jag mig att att kolla igenom klippen och se så det är något jag kan ha en chans att klara av, speciellt som min högra kroppshalva sällan har kolla på vad den vänstra sysslar med så underlättar det om det inte är allt för tillkrånglat med att händerna ska göra en sak och benen en annan. Men det såg ut som jag skulle klara av det ur den synpunkten. Fick även bita tag i förödelsen mitt breakdown i går lämnade efter sig, ska man nu mot all förmodan kasta mat omkring sig så släng den ner i vasken eller om ni som jag slänger den in i väggen så är icke kladdiga saker att föredra, eller ja saker som inte lämnar märken på väggen, jag slängde tomatsås, inte alls att rekommendera, det lämnar fula fläckar. Pratade med Linus i gårkväll, han hade fått veta att hela behandlingen kommer ta runt 2,5 år och han la till att det första han ska göra när han är frisk är att gå till systemet och köpa något att fira med eftersom han kommer vara 20 när behandlingen är avslutad. Känns bra att han är positiv, även om hans prio för vad han ska göra när behandlingsperioden är över är sådär. Jag passar på att göra en liten shoutout till mina irlvänner då jag vet att många av dem läser här. Till er som är matdagsboksanhängare och läser min blogg ber jag om ursäkt. Jag är tacksam för alla era mail, det värmer otroligt mycket, men jag undanber mig länkar till sidor med bloggar om leukemi. Jag är medveten om att ni menar väl men jag vill inte läsa helt enkelt. Thea

Kommentarer

31 juli 2012 17:48

SandyC

All lycka till till hans första behandling! Ett steg i taget..
31 juli 2012 18:33

mita0822

Blir nog en bra taktik att komma ifrån lite, förutom maten i väggen. Skönt att Linus tar det bra,sen får ni stötta varandra under jobbigare dagar. Har ni haft oväder? Här höll vi på att bli både bortblåsta och dränkta.
1 augusti 2012 16:26

thea77

SandyC: Tack så mycket. Mita: Ja han är en kämpe, han har dock börjat få biverkningar av cellgifterna. Ja oväder har vi haft blåst, regn och åska. Jojomaja: Tack, ja han behöver sin tapperhet nu när cellgifterna börjar ta över kroppen på honom. Ja hon är en rivig kvinna, jag gillar henne, tycker hon är väldigt bra på att läsa av människor, hon är hård men med hjärtat på rätta stället, iallafall i den säsong av biggest loser jag kollat på. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.