Jag orkar inte mer.

Min energi är helt slut, dagen idag har hittills varit så ofantligt jobbig, så jag vill just nu mest gömma mig under en filt och inte kika fram förren det slutar göra så förbannat ont, det känns som allt värker, fysiskt och psykiskt, hjärtat värker av saknad, hjärnan värker av alla tankar. Och varenda litet fiber i min kropp skriker att jag inte vill detta här, vill inte ha denna mardröm som mitt liv. I morron kommer säkert kännas bättre, men det är många timmar dit och idag vet jag inte riktigt var jag ska finna energin ifrån. Jag vill bara gömma mig från omvärlden idag, vilket jag inte kan, då jag skulle skrämma slag på mina nära och kära pga val gjorda tidigare i livet. Ett par vänner kom förbi idag för att visa sitt deltagande och för att ge mig en 25 årspresent. Presenten var så perfekt, men samtidigt så fel, den fick mig först att gråta av uppskattning, att de tänkt till ordentligt med den och sen bröt jag ihop fullständigt för det blev helt enkelt för mycket för mig. Presenten var att de namngivit en stjärna till Linus och även at de gav mig ett silverhalsband med en stjärnberlock med ett L ingraverat i mitten. Jag har aldrig tänkt tanken på det här med att namnge stjärnor, vet att man kan göra det, men aldrig känt någon mening med att göra det och ge till någon, nu helt plötsligt kändes det så träffsäkert, för er som följer min blogg och läste lappen Linus skrivit till mig på sjukhuset så står det ju att han älskar mig till stjärnorna och tillbaka igen, detta var något vi ofta sa till varandra. Och nu finns det alltså en stjärna där uppe på himlen som bär hans namn, och ja halsbandet symboliserar såklart sjärnan och hela frasen. Först blev jag alltså så glad och varm i hjärtat, för presenten var perfekt på många vis, sen brakade jag fullständigt ihop och allt kändes så fel, vill inte tvingas att uppskatta en sådan gåva och vad den innebär. Svårt att förklara, men ja jag uppskattar gåvan, men önskar att den inte stod för vad den står för. Det blev en tung känsla att bli så glad för något samtidigt som det knäckte mig så totalt. I natt kommer jag titta upp mot stjärnorna och viska ett jag älskar dig till stjärnorna och tillbaka igen Linus. Thea

Kommentarer

14 september 2012 17:00

kaffe247

En tår rinner nerför min kind när jag läser detta. Tror detta är en gåva du kommer att "uppskatta" mera efter det har gått en tid. Det är lite för färskt ännu. Tycker det var en mycket fin gåva/gest av dem. Styrkekram!
14 september 2012 17:40

mita0822

Herregud vad fint, visst känns det nu men om ett år kommer du att kunna se upp på himlen och le tacksamt. Hoppas du kan hämta in lite kraft att orka allt. Kramis på dig!
14 september 2012 22:04

thea77

Snartdär, kaffe och Mita: ja jag kommer säkerligen uppskatta stjärnan ännu mer sen, uppskattar den väldigt mycket redan nu, bara att det blev lite för känslosamt för mig just nu varför de gav mig den. Jag är väldigt rörd. Anne: hänger inte riktigt med i vad du menar med vad min blogg heter?
14 september 2012 22:27

Fetis50

Thea, skickar styrkekramar till dig genom datorsladden. Förstår att det är tungt nu men jag är säker på att Linus vill att du ska gå vidare och kämpa på. Ni stod varandra så nära och ville varandra så väl, ta med dig det i din sorg och tänk på vad Linus hade tyckt varit ditt bästa. Förstår att du är jätteledsen (och vem hade inte varit det) men Linus hade verkligen velat att du skulle kämpa på! Jag vill inte att du ska tycka jag är hård i det jag säger för det är jag verkligen inte, förstår inte ens vad du går igenom, men jag vill bara att du ska hitta styrka och veta att vi är många som tänker på dig! Jag berättade för dig tidigare om att min mamma låg på elfte våningen och vi skojade om trapporna. Nu har hon kommit hem och jag och min pappa har ett "rent ut sagt helvete" med henne och hennes sjukdom. Hade gärna haft trapporna kvar till elfte våningen kan jag säga om jag sluppit att hon kommit hem. Vi tar just nu hand om ett kolli trots heltidsjobb, oro osv. Massor av kramar Thea och ta hand om dig! Kram från Fetis50
14 september 2012 22:56

Snuttan7

Jag känner så starkt med dig, det finns verkligen inget annat än tid o gråt som kan läka det du går igenom. Vilka fina vänner som verkligen gav med hjärtat. Förstår att det va tufft för dig dock. Skickar massa kramar o omtanke till dig. 🌷 Sandra
14 september 2012 22:59

thea77

Fetis50: Ja absolut ska jag kämpa vidare, det är bara att energin till att göra det jag borde inte fanns idag, kände redan i morse att jag hade så mycket jag borde göra, men att jag inte alls orkade ta tag i något. Veckan har varit väldigt intensiv, med nästan ingen sömn, tror jag sovit 4 timmar sen förra fredagen, och det är mycket hela tiden just nu, och idag tog det stopp. I morron är det nya tag. kramar
14 september 2012 23:02

thea77

Snuttan: ja jag önskar att jag kunde spola fram tiden lite så sorgen just nu vore lite enklare att bära. Ja jag känner mig fortfarande helt varm i hjärtat över presenten.
14 september 2012 23:07

Snuttan7

Jag håller med dig, det är samma för mig när jag får mina post traumatiska stressattacker. Man vill bara va klar o förbi de tunga känslorna. Va fint att de namngav en stjärna. Det känns stort.
15 september 2012 20:20

thea77

Nu hänger jag med, var lite segare i skallen än brukligt i går. Nä jag har enbart denna bloggen här.

Logga in för att skriva en kommentar.