hemlighållna tankar

Min kära syster ringde och undrade om vi kunde träffas vi syskon tillsammans med Elias, Linus flickvän och Annabelle och Julia. Jag hade ingen aning om vad det hela gällde, mer än med tanke på personerna som hon ville prata med så gissade jag på att det rörde sig om Linus. Och ja min gissning var rätt, men ändå hade jag aldrig kunnat gissa exakt vad det var hon hade på hjärtat. vi samlades i soffgruppen och på bordet låg ett block som jag direkt när jag såg det visste vem det tillhört, för jag såg det väldigt ofta för nästan ett år sen. Fann ofta Linus skrivandes i det på sin tid på sjukhuset, och tanken har aldrig direkt slagit mig var blocket tog vägen eller ens vad det var han skrev däri. Nu visade det sig vara så att Linus skrev ner tankar och känslor under sjukdomstiden, antar att man kan kalla det för en form av dagbok. Min syster hade lagt beslag på blocket innan någon av oss hann se eller förstå vad det var för något och sen september förra året han hon alltså suttit med det utan att låta oss andra i familjen veta något om det. Anteckningarna var dels Linus tankar allmänt om det som hände och dels som brev direkt skrivna till olika personer, alla som min syster bjudit in för att förklara läget var alltså personer som han skrivit till direkt. Man får såklart säga vad man vill om hennes agerande, fult gjort, ja självklart, men sorg får en att göra saker som inte är så genomtänka alla gånger. Och jag personligen vet inte om jag varit redo för 9 månader sen att öppna och läsa hans nedskrivna tankar och klara av att ta till mig det han skrivit. Kanske skulle det stjälpa snarare än hjälpa i min sorgprocess, jag vet inte och jag kan ju inte få veta heller. vi kopierade anteckningarna och vi alla fick en kopia för att på så vis kunna läsa i vår egen takt nu eller senare. Jag hade planerat att inte läsa, lite pga graviditeten, för ja känslor känns väldigt mycket starkare tack vare den. Men när jag i förrgår fann Elias sittandes i hängmattan kl 3 på morronen när jag var på väg ut på promenad, med sin kopia i handen och med tårfyllda ögon sa till mig att jag borde läsa, i alla fall vissa delar. Han förstod om jag inte orkade, men han erbjöd sig att vara med medan jag läste. Vi känner varandra utan och innan och jag litar på honom till 100% jag vet att han ville jag skulle läsa för att det förmodligen skulle få mig att trots allt le av de minnen som orden förmodligen skulle väcka. Så kl 3 på morronen satte vi oss och läste det ihop, det var det värsta och det bästa jag gjort. Elias kommenterade att jag och Linus var verkligen superlika till sättet, han läser ju min blogg här och han sa flera gånger medan vi läste att humorn i våra skrivande är snarlika. Jag vill dela med mig av några utdrag från hans anteckningar, och detta är väl kanske mest menat till de av mina läsare som tillhör de som kände mig redan innan jag började skriva här, men jag vet också att många av mina läsare började läsa min blogg under Linus sjukdomstid. Det kanske inte är så väldigt roligt för er att läsa som inte kände honom personligen, men jag vill väl helt enkelt ge er en inblick hur min älskade bror upplevde sin sista tid i livet, och man märker väldigt tydligt hur hans tankar förändras. Och självklart är det ett medvetet val av mig att visa delar av det han skrivit där jag nämns. 6 Augusti 2012 Idag blir min älskade fina Thea 25 år, och jag hatar sjukhusets väggar mer än vanligt eftersom jag inte får vara med på hennes stora dag. Har en ganska ok dag idag, lyckades övertala Thea att få låna hennes dator så jag kunde roa mig med den, men en liten anteckning till mig själv, om jag ska stirra ut i tomma intet kan det vara en idé att inte göra det med datorn i knät och skrivbordsbilden synlig precis när en vikarierande sköterska kommer in och ska kolla saker på mig. Jag satt och tittade tomt framför mig medan jag funderade men sköterskan trodde alltså jag satt och stirrade på Theas jävla bild på en halvnäck Darren. Sköterskan blev duktigt förvirrad när hon frågade mig om jag väntade besök och jag svarade att min tjej skulle komma senare, hon hade ju såklart inte uppfattat att jag bara stirrade tomt framför mig när hon kom in utan tog det som att jag dreglade över Theas datorskrivbord. 11 Augusti 2012 Dålig dag har varit dålig, tills den blev bra. Stackars Thea som fick stå ut med mig, tror jag ska vara glad över att det var just hon som var här och tog hand om mig idag, tror ingen annan skulle stå ut med mig. Jag var allmänt ledsen och låg och till slut tror jag Thea bara tröttnade på mig och föreslog en promenad, jag gick motvilligt med på den och hade hela tiden i tankarna att jag ska vara så odräglig jag bara kan för att hon fick mig ur sängen. Jag kom på andra tankar efter att en liten flicka sa till mig att jag såg ut som en disneyprins, hon borde ju veta antar jag, hon var ju i disneyåldern. Jag fortsatte nog vara lite odräglig även därefter men av andra orsaker än att jag var sur, jag har ont i kinderna av att le hela tiden i flera timmar. 31 Augusti Shit vad jag mår dåligt, jag har börjat förstå att jag faktiskt inte kommer vinna över skiten, de tankarna har nästan hållt sig helt borta fram till idag. Det förbannade jävla tänk om -tankarna far runt i skallen. Det är fan tungt, jag vill inte dö, är inte rädd för att dö, men jag vill inte lämna dem jag älskar. Jag har ju fått se på nära håll vad sorg och saknad kan göra med en person, jag har sett den person jag älskar mest av allt på jorden falla, ge upp och få en andra chans och resa sig igen. Jag har hållt om Thea när hon skakat av gråt, hållt henne i handen för att visa att jag är där när hon inte kunnat forma orden men att jag ändå förstått henne. Och det krossar mitt hjärta i miljontalsbitar att tänka tanken att hon åter igen ska gå igenom sorg och saknad, och att jag inte kommer kunna hålla om henne och trösta henne för det kommer vara pga mig hon går igenom det. Jävla liv, jävla sjukdom som kommer låta mig utsätta Thea för en sån sak. Två dagar senare efter den sista anteckningen dog han. Thea

20 juni 2013 23:03

Gr8

Va svårt det måste vara för dig vännen kram... vilken underbar person Linus var... må han vila i frid <3
20 juni 2013 23:31

thea77

Vissa dagar är tyngre än andra. Han var så. kramar
21 juni 2013 00:05

lejonell

<3
21 juni 2013 00:16

kaffe247

<3
21 juni 2013 15:09

thea77

Lejonell och Kaffe: ♥ tillbaka till er.
22 juni 2013 00:02

Flamenco

<3
23 juni 2013 10:01

sundasara

måste vara ett värdefullt minne att ha kvar för er! kram!
23 juni 2013 13:28

thea77

Det är det definitivt, det har en läkande effekt att kunna läsa hans tankar från det han blev sjuk tills han dog. Det ger mig stor tröst att nästan till sista anteckningen kunna se att han hade kvar sin humor, tror enbart det är sista anteckningen där han insåg att han inte skulle överleva som andas av totalt allvar.
25 juni 2013 16:57

Runi

<3
26 juni 2013 12:15

AnnCatrine

Så fint, bevara det minnet. Och det vet jag ju att du gör..... Kramiz

thea77s blogg

hemlighållna tankar

Kommentarer