icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
6 september 2012 11:40
7

Famlar efter fast mark

Jag famlar mig just nu fram, så känns det, försöker långsamt hitta en vardag som är andningsbar, som inte får smärtan att vara så total, så förlamande. Första steget på min väg var att gå tillbaka till jobbet. Det gick... vill väl inte påstå att det kanske gick utmärkt, men bättre än jag trodde, kände mig samlad, stark och redo, tårarna bränner hela tiden i ögonen på mig, de faller inte hela tiden, men de finns där. Jag har förstående arbetskamrater och kramarna var både många och långa, en kram ger mer tröst är man kan ana. Och så fort någon av mina arbetskamrater så på mig att jag hade svårt att bita ihop så var alltid någon där med en kram, som gav mig kraft att ta mig vidare en timme till. Just nu känns det som jag sitter och dinglar med benen över panikattackens brant, känslan av att jag bara vill krypa ihop och gråta och skrika är där i perferin och lurar. Hjärtat värker av saknad och jag ska så snart jag klarar av att köra åka hem till mina föräldrar och bara sitta inne på Linus rum, andas, gråta och minnas. Tänk så olika vi alla sörjer, mamma och min andra bror klarar inte av att gå in på Linus rum, jag vill helst inte gå där ifrån, där inne känner jag mig nära honom, de minnen jag just nu orkar minnas och sortera blir så mycket klarare där inne. Thea

Kommentarer

  • 6 september 2012 11:42
    [FET]Tänker på dig/er! *KRAM*[/FET]
  • 6 september 2012 11:43
    Neola: tack för tankarna Kramar
  • 6 september 2012 12:23
    Ja denna gången gissar jag på att jag slipper gå igenom det som för 4 år sen var svårt för mig att hantera, att folk som jag i många år kallat mina närmsta vänner var puts väck den dag min make dog, och jag har sen dess varken hört och knappt sett dem. Denna gången är de vännerna redan borta och de vännerna jag har nu fanns med mig när J dog också, även om jag för 4 år sen inte alls var lika öppen med min sorg. Men det är oerhört skönt att denna gången veta att de vänner jag har och klamrar mig fast vid, inte försvinner från mitt grepp så att säga. Jag känner så väl igen det där med klädesplagget, när J dog hade jag en tröja som jag fann tröst i, den har jag fortfarande kvar, tillsammans med en parfymflaska med hans favoritparfym. Jag har samma med Linus nu, hans favoritparfym har jag här hemma hos mig, och jag har även hans favorit hoodtröja, och när smärtan blir för tung så borrar jag ner ansiktet i den, och det känns så mycket bättre, som en försäkring att han faktiskt funnits, trots att tiden är kort sen han gick bort. Ja trots att jag drabbats av två stora och tunga sorger, är sorgen efter sitt barn en sorg jag ändå inte fullt kan sätta mig in i, och det är en erfarenhet jag hoppas att livet förskonar mig mot. Kramar i massor
  • 6 september 2012 13:06
    aregnisw
    Jag vet och känner med dig till tusen och man sörjer som sagt så olika men tycker ju ändå att det är underbart att veta att du har så fina arbetskamrater och precis som du säger så betyder en kram så mycket när man har det så svårt i sin sorg. Och det här du säger om att man har en speciell doft från den som gått bort det har jag också upplevt att det mer känns som en tröst att ha den doften och minnas tillbaka på det fina som varit, jag har fortfarande kvar min pappas rakvatten han dog iof för över 10 år sedan men han finns ju också med i mina tankar väldigt mycket och nu min mamma som gick bort för inte mer än ett år sedan jag går omkring i hennes gamla joggingbyxor och bara det känns som något bra. Så visst alla har vi våra egna sätt att sörja. Styrkekram vill jag ge dig och du finns i mina tankar ska du veta....
  • 6 september 2012 13:37
    mita0822
    Jag tycker det låter bra att du kan gå in i Linus rum och gråta o minnas. Det blir en egen plats att sörja i lugn o ro, att ha en plats nära honom och gråta ut på när du känner att det blir för svårt. Har full förståelse för din mamma och din bror, men de kommer säkert att gå in när de är redo. Som du säger så är det väldigt olika hur man sörjer, men huvudsaken är att man låter den få utlopp. Måste beundra dig för att du orkade gå till jobb idag, du är stark Thea. Kram på dig!
  • 6 september 2012 13:40
    Jag att ha doften som man förknippar med personen som inte finns längre hjälper mer än man kunde tro för att minnas. Fick tipset med parfymen av min psykolog då maken dog. På något vis så hjälper doften till att skärpa till minnena när de börjar blekna i kanterna mot min vilja.
  • 6 september 2012 13:43
    Mita, ja det känns skönt, och just hans rum är enda platsen där jag klarar av att vara ensam utan att paniken håller på att ta över helt i min kropp, det är enda platsen just nu där jag finner ett helt annat lugn än jag gör annars. kram

Logga in för att skriva en kommentar.