17 maj 2013 15:13

en rak höger del 2

Efter att ha läst igenom kommentarerna på mitt förra blogginlägg så bestämde jag mig för att göra det som Lejonell föreslog nämligen prata med flickan. Jag må vara väldigt arg på min vän, även om jag känner mig något lugnare idag än i går så sitter ilskan kvar, och inte blev det mycket bättre av att det dök upp ett arg sms från henne sent i gårkväll med en snäsig kommentar om att det var mitt fel att hennes dotter inte kunde sova för att hon var så lessen. Så jag bestämde mig alltså för att umgås med flickan, förklara vad som hände Linus och svara på frågor hon förmodligen har. Min vän ligger ganska långt ner just nu på min lista över favoritpersoner, och jag tycker hon hanterat det hela totalt fel, och känslan om att slå in lite vett i hennes skalle är mellan varven fortfarande överhängande. Men hur arg jag än är och tokigt jag än tycker min vän agerat så bryr jag mig väldigt mycket om flickan, och är väl medveten hur mycket hon tyckte om Linus. Eftersom jag visste att min vän inte jobbade idag och flickan alltså var hemma från dagis så begav jag mig dit efter lunchen. Förklarade så lugnt jag nu bara kunde att jag tänkte göra det hon borde gjort redan i september förra året, nämligen förklara för flickan vad som hänt och besöka hans grav så hon kan ge honom teckningen. Vi satt vid hans grav i nästan två timmar, medan jag förklarade så gott jag kunde allt som hänt, svarade på hennes frågor och tröstade och torkade hennes tårar. Det jobbigaste var såklart när flickan ville ha svar på varför hennes mamma ljugit för henne, för jag kan ju inte gärna lägga över min ilska jag har på mamman på flickan, dock är det ju inte helt lätt att förklara någons agerande när jag personligen inte förstår mig på det. Så jag förklarade något i stil med att hennes mamma inte ville att hon skulle vara lessen för att Linus inte längre fanns. Flickan såg förvirrad ut och svarade att hon inte förstod hur hennes mamma tänkte, för när mamman förklarat för henne att han flyttat till Usa hade hon ju ändå blivit lessen. Flickan förklarade att hon i julas velat skicka en present till Linus, men att mamman hade sagt att det inte gått att göra det, och nu var hon upprörd på att hon ju visst kunde gett honom presenten och pekade på teckningen hon gjort, och sa att det gick ju hur lätt som helst att ge honom den. Fick helt klart känslan av att barn hanterar sorg bättre än man tror. Sen såg flickan tänkande ut och plötsligt la hon sina händer på min mage och undrade vad Linus skulle varit till bebisen, så jag svarade att han skulle ha varit morbror. Hennes stora rådjursögon fylldes med tårar och hon svarade med att han skulle blivit den bästa morbrorn som fanns. sen lutade hon huvudet mot min mage och viskade till den att "du kan vara lugn bebisen, jag ska berätta allt om honom för dig när du blir större och inte bara skriker och sover hela tiden. Då kunde jag inte längre hålla tillbaka min tårar, hon tittade upp på mig och frågade mig "du saknar honom väldigt mycket va? jag svarade att jag saknar honom varje dag, hon sa att det gjorde hon med, men nu kunde hon iallafall hälsa på honom. Vi la oss ner i gräset och tittade upp mot himlen, hon undrade om han var en ängel nu, och jag svarade att han säkert var det, tror du han fått tillbaka sitt hår?, jag svarade att det har han säkert, hon var tyst en stund, och sen sa hon, jag hoppas man inte får ha keps eller mössa på sig i himlen, för han var mycket sötare när han inte hade det på sig, och jag vill att alla andra änglar ska se hur söt han är. Vi låg där och tittade upp mot himlen i tystnad i flera minuter, är ganska säker på att vi båda tänkte på samma sak, Linus. Anledningen till att jag i stort sett inte ber min vän fara och flyga och aldrig visa sig i min närhet igen är denna lilla flicka, för jag vill inte tappa kontakten med henne. När jag lämnade flickan igen så sa jag till min vän att vi behöver prata, men jag måste få några dagar att kyla ner min ilska, för just nu kan jag inte se henne utan att vilja göra saker som jag garanterat skulle ångrat när ilskan lagt sig. Thea

Kommentarer

17 maj 2013 20:47

mita0822

Jag kan bara hålla med alla de övriga, du är fantastisk. Du kommer att bli en härlig mamma med mycket förståelse för andra människor. Även om en snyting hänger i luften ....:-D
17 maj 2013 17:27

lena64

detta låter som taget ur en film....mycket fint beskrivet ditt samtal med flickan.... imponerad...
17 maj 2013 15:21

Astie

Det var stort av dig och vilken fantastiskt liten tjej det verkar vara!
17 maj 2013 15:28

Swesent

Svårt att sätta ord på detta. Ordentligt rörande att läsa. Suveränt gjort av dig att ge flickan den förklaring och det känslomässiga utlopp hon behöver och kan utvecklas av. Samtidigt en mycket jobbig situation att behöva enas med någon man ogillar för att måna om och vara med någon man tycker om. Mycket stort och bra gjort av dig, säkert något som denna flicka kommer minnas och respektera hos dig genom hela livet. Hennes moder kommer säkert få många svåra frågor av sin dotter till följd, men det är något som hon baskemig förtjänat att bita i efter att ha ljugit för sin dotter om en så stor sak. Jag hoppas verkligen att modern [KURSIV]inte[/KURSIV] skickar dig fler orättvisa sms efter detta. Du gjorde en underbar sak idag Thea, kom ihåg det! Pepp till dig och all styrka att bearbeta dina starka känslor just nu!
17 maj 2013 15:58

lejonell

Jättefint gjort av dig. Nu har den här lilla människan fått en chans att lära sig att det går att fortsätta efter en svår förlust och att vuxna går att lita på. Barn sörjer ofta "randigt" - kan sörja intensivt och sen leka och skratta. Frågorna kommer och går, tårarna kommer och går, och emellan bearbetas det som hänt i leken. Förhoppningsvis lär sig även mamman något av det inträffade.
17 maj 2013 16:01

kaffe247

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Ett hjärta av guld. Låter som ett givande samtal ni hade. Jag tror det var precis vad flickan behövde just nu för att få klarhet i det hela. Sen får mamman själv så till svars för sin lögner och jag antar att hon nog kommer att bli utfrågad där hemma.
17 maj 2013 16:12

gittan52

Så otroligt starkt gjort av dig! Du har ju tyvärr lärt dig den hårda vägen att det är OK att vara ledsen. Oavsett om du kommer att ha lite eller mycket kontakt med flickans mamma så är jag övertygad om att du alltid kommer att finnas där för den lilla flickan och hon vet det! Om det är något som barn uppskattar så är det ärlighet och att vi kan lyssna på deras tankar och frågor och svara så gott vi kan. Din bror hade säkert blivit en mycket bra morbror och du kommer att bli en underbar mamma!
17 maj 2013 16:33

Mimmi50

vilken underbar människa du är Thea, har sagt det förut men nu är det dags igen ja bättre Mamma kan nog inte uppbringas kram Ingmarie
17 maj 2013 19:25

Flamenco

Thea, du är fantastisk! Du kommer att bli en hejdundrande klok och bra mamma.
17 maj 2013 21:09

tolwyn

Otroligt starkt och stort gjort av dig Thea. Jag hade nog haft svårt att göra detsamma, särskilt efter det nya lågvattenmärket från din kompis med det sura smset. Barn är allt annat än dumma och behandlar du ett barn som dumt eller oförmöget, som din kompis gör, får du ett barn som inte litar på dig. Man ska prata och förklara för barn genom att förenkla orden och känslorna. Om man håller barnen borta från hemska situationer så handikappar man dem för livet eftersom de inte får växa upp emotionellt att hantera det negativa i tillvaron.
17 maj 2013 23:05

chicha

Mycket imponerande handlande!! Du är så fin o klok:-)) Kram!!
17 maj 2013 23:07

chicha

P.S. På tal om bok som någon ovan skrev om. Efter att ha läst de flesta av dina bloggar det senaste året tror jag verkligen på att du skulle kunna ge ut dem i bokform! Fundera allvarligt på det!
17 maj 2013 23:28

Eminemma

Åååå, oj. vilken fin avslutning på en hemsk historia. Du förstår nog hur viktig insats du gjorde för 5-åringen. Hon verkar ju behöva vuxna som låter henne växa. Skönt att höra att du vill fortsätta ha kontakt med henne. <3
18 maj 2013 19:19

thea77

Ah tack för alla kommentarer, vad snälla ni är och jag är djupt rörd av era vänliga ord. Situationen är ju lite annorlunda tack vare den lilla flickan, för hade hon inte funnits med i bilden hade jag förmodligen tagit mig en funderare om min vän är någon jag vill kalla vän så att säga. Nu är det ju dessvärre så att för att behålla relationen med flickan måste jag även ha kontakt med hennes mamma ju. Jag är inte så glad på henne, hon kommer att få förklara sig ganska ordentligt, dock behöver jag lite tid att klara av att verkligen lyssna på henne och inte bara vara arg på henne. Tack för komplimangen om att göra en bok av min blogg Chicha, tyvärr tror jag ju inte någon skulle vara speciellt intresserad av att lägga pengar för att läsa om mitt liv och mina tankar. Jag är inte tillräckligt bra skribent för det. Kram till er alla.

Logga in för att skriva en kommentar.