icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
13 december 2013 22:39
7

en överraskande lucia

Luciadagen bjöd på stor överraskning. Jag, Gustav och Charlie och mina syskon var bjudna hem till Elias och hans föräldrar för lite glöggfika tidigare ikväll. Vi hade alla satt oss tillrätta i soffan och jag undrade var Elias var någonstans, och hans föräldrar svarade med att han snart skulle komma, han hade bara blivit fördröjd mer än han trodde. Vi satt där alla och småpratade när jag på avstånd hörde "Natten går tunga fjät" och in kommer ett luciatåg beståeende av vänner och gamla klasskamrater till Linus. Jag hade då alrig trott att jag skulle sitta med tårar rinnande över att kolla på ett luciatåg. Det var så fint, och så kul att träffa dem, jag är den av oss syskon som har mest kontakt med Linus vänner, Förutom Elias som jag ju umgås väldigt mycket med, så träffar jag ofta Linus flickvän och några andra vänner till honom ser jag med jämna mellanrum och smsar dem osv. Jag har bättre kontakt med dem självklart pga att jag och Linus stod varandra närmast av oss syskon och med tanke på att Linus bodde hos mig under alla skollov och många gånger under helgerna så har det blivit naturligt att jag känner dem mest. Därför värmde det så otroligt att Elias även bjudit in Emil och syrran, för förutom själva luciatåget så blev det ju självklart mycket prat, mycket minnen, skratt blandades med gråt självklart. Jag älskar att höra Linus vänner prata om honom, dels hjälper det givetvis mig att hålla minnena tydliga, och skaffa mig nya minnen av honom, för även om minnena inte är från mitt eget minne av honom så betyder det så mycket att få höra andra som har honom nära sina hjärtan berätta om honom. För som man brukar säga så länge man minns så finns han, och detta är ju helt klart ett sätt för oss att hålla honom levande inom oss, och jag får se att min älskade lillebror som jag alltid har varit så oerhört stolt över, gjort avtryck i andras liv. Jag och mina syskon fick en tidig julklapp från dem alla, de hade skänkt pengar till barncancerfonden. Det gör mig glad, jag hoppas att cancer med tiden kan botas till 100%, så att inga familjer ska behöva uppleva det min familj fått genomgå, det spelar ingen roll om det så tar 100 år, jag hoppas bara att världen någon gång i framtiden kan förhindra denna grymma sjukdom, som inte visar någon som helst pardon mot någon levande, varken människor eller djur. Och Chalie har lite oväntat medverkat i sitt första luciatåg, för han är väldigt förtjust i Elias, så fort jag träffar Elias så vägrar Charlie vara någon annanstans än hos Elias så när Elias var med i tåget tog det ju inte så många minuter för Charlie att lokalisera honom och överrösta sången med pipande, och först när Elias kom och tog honom så blev han nöjd och tyst. Och med en tomteluva på skallen såg det ut som han verkligen hörde hemma där i tåget. Thea

Kommentarer

  • 14 december 2013 09:07
    Donnina
    Vilken underbar överraskning! Även jag fällde tårar, mitt äldsta barnbarn, Cecilia, dog för 19 år sen, ett par dagar efter Lucia bara 5 år gammal. Den här tiden på året är mitt minne av henne ännu starkare än vanligt. Du kommer alltid bära med dig minnet av Elias
  • 14 december 2013 10:12
    Flamenco
    Nu får jag tårar i ögonen! Apropå cancerfonden så måste jag berätta om min femtonåriga dotters skola. Deras luciatåg var till förmån för cancerfonden, de samlade in pengar till den, och alla tjejer hade rosa band i håret i stället för röda! Det var var några av dotterns bästa vänner som kläckt idéen, och och jag känner mig så stolt över dom!
  • 14 december 2013 10:44
    sundasara
    vilken härlig överraskning......
  • 14 december 2013 13:16
    mita0822
    Ja, det var verkligen en överraskning som hette duga. Kan nästan föreställa mig det hela :-)) Ha en fin fortsättning på helgen:-)
  • 14 december 2013 14:26
    lejonell
    Härligt att minnet av Linus är så levande fortfarande hos hans vänner och att ni kan dela både tårar och skratt. Den dag ingen ung människa behöver dö i denna hemska sjukdom blir verkligen en dag att fira. Jag hoppas att vi båda får uppleva den.
  • 16 december 2013 11:09
    kaffe247
    <3
  • 16 december 2013 12:43
    Donnina: Så oerhört tragiskt ett barn på 5 år ska inte försvinna från livet, det borde vara en sak som inte fick existera, och jag beklagar sorgen du och Cecilias föräldrar och nära och kära bär med er genom livet. Choklado: Jag sänder en stor kram till din dotter och alla som var inblandade i luciafirandet de hade. Mycket fint gjort av dem. Linus klass hoppade över sin skolresa de planerade att göra våren efter Linus dog, i stället tog de pengarna de redan sparat till resa och skänkte till barncancerfonden. Sundasara: Det var helt underbart, jag är fortfarande helt varm i hjärtat. Mita: Ibland blir man överraskad på det mest fantastiska sätt som man inte ens kunde föreställa sig. Lejonell: Det är verkligen mysigt, även om orsaken till att vi samlas som vi gör är allt annat än trevlig så är det så skönt att få hjälp med minnet, och för mig som den stolta storasyster jag är, så är det en sån lättande känsla att Linus trots sin korta tid i livet ändå gjorde stort avtryck. Ja jag hoppas innerligt jag får vara med och uppleva dagen då människor överlever cancer till 100% Kaffe ♥

Logga in för att skriva en kommentar.