icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
3 september 2013 13:51
13

En ciabattautmaning med bildbevis

Har ni saknat mina galenskaper i köket? Tja då kan jag glädja er med att avslöja att eran väntan äro över, och ni kan alla tacka Elias för det antar jag. För jag fick en utmaning av honom idag. Hans utmaning bestod av att jag skulle baka ciabattabröd. Priset om jag klarade av det var att han bjuder mig på en trerätters middag på någon trevlig resturang. För att jag skulle kunna vinna priset skulle brödet vara fullt ätbart hehe (tanken var att vi skulle käka det till lunch), alltså varken halvt ofärdigt eller bränt. Han plockade fram ett paket ciabattamix där jag alltså enbart skulle tillsätta vatten och jäst. Jag tvekade inte allt för många sekunder, locka med god mat och trevligt sällskap och det är tydligen inte allt för mycket jag inte utsätter mig för hehe. Nu är jag ju som jag är när det gäller saker man ägnar sig åt i ett kök och baka har jag gjort en gång tror jag, någon form av majsbröd som jag misslyckades rejält med och det blev inte direkt ätbart, något säger mig att Elias inte trodde jag skulle ha skuggan av en chans att klara hans utmaning, trots att det hela skulle bakas från en ciabattamix. Men utmaningar är kul så jag accepterade, och jag hade ju inte direkt något att förlora på det, mer än skapa ett gott skratt åt Elias och ev en något kantstött självkänsla i köket. Nu är det ju alltid mer eller mindre farligt när jag tänker hur svårt kan det vara, så det lät jag faktiskt bli denna gången. Började jättebra, värmde vatten till fingervarmt och smulade i hela jästen och rörde runt till det löst sig, synd bara att det var meningen att jag skulle använda halva jästen. Mummlade lite väl valda ord och var tacksam över att Elias ägnade sig åt Charlie i tvrummet och inte var i närheten av köket. Jag fann mig dock och tänkte att om jag häller ut hälften av jästvattnet och fyller på med samma mängd vatten som jag hällde ut så borde ju jästmängden bli något sånär rätt. Jag ville definitivt inte förlora utmaningen redan under första steget. Nästa steg var att hälla ner mjölblandningen efter man sparat en liten mängd till utbakningen av bröden. och sen skulle det röras samman med hjälp av degkrokar. Nu är jag ju inte så jättevan vid saker man använder till bakning, så jag tog fram visparna och satte igång maskinen i en lagom takt enligt mig, vilket resulterade i ett gigantiskt mjölmoln, några väl valda ord igen och drog ner tempot på maskinen. Samtidigt som maskinen började ge ifrån sig läte som förmodligen översatt till svenska skulle låta något i stil med, det här är inte rätt, Thea backa och kom aldrig nånsin nära mig igen, så slog tanken mig att vispar och degkrokar nog inte vara samma sak. Rotade runt lite och fann något som mer likande krokar, på med dem och maskinen lät trevlig och glad igen. Sen dags för jäsning, något som inte ens jag kan misslyckas med. När den jäst första gången var det då dags för att få till någon form av ciabattaformade bröd. Nu stod det tydligt på packen att degen är ganska lös, vilken den skulle vara, men frågan är om den verkligen skulle vara fullt så lös som min var, något säger mig att det där mjölmolnet låg bakom den väldigt kladdiga och något geggiga deg, men skam den som ger sig tänkte jag, den var ju inte helt rinnande i alla fall utan stannade hyffsat där jag la den. Nästa steg var att forma till 6 st små bröd, ciabattabröd brukar väl vad jag vet vara ganska rektangulära vilket var det jag försökte få till med min kletiga deg, vilket var svårare än jag trodde, men något form fick jag till i alla fall, att kalla den rektangel är kanske att ta i, men ja något åt det hållet. Jäsning igen och sen in i ugnen. Och sen stod jag och vakade dem som en hök, eftersom de ju inte fick bli brända så lämnade jag definitivt inget åt sitt öde. Och döm av min förvåning när jag tog ut dem ur ugnen att de såg fina och ja inte så rektangulära kanske men likväl ciabattalika om jag får säga det själv. Jag snabbade mig och hämta Elias som precis lagt ner en sovandes Charlie i sin säng och jag bokstavligt talat drog honom med mig till köket, Han granskade ett av bröden medan jag stod brevid, eller nåja, jag stod och bokstavligt talat studsade brevid, efter att fått onda ögat från Elias så lugnade jag mig lite dock och förmodligen kunde jag titulera mig till den stoltaste kvinnan i världen, alternativt en överenergisk 5 åring, valet är ert. Och Elias var väldigt imponerad över hur de såg ut, och sen fixade han till vår lunch som alltså bestod av mina nybakta bröd med smarrigt pålägg, och de var väldigt goda, så klart godkända alltså och jag har nu en tre rätters middag med Elias att se fram emot i helgen. Thea

Kommentarer

  • 3 september 2013 17:29
    Rogann
    Jag tycker du ska vara stolt, de gick ju att äta Det gjorde inte mina bröd sist ,för mycket mjöl Stenhårda
  • 3 september 2013 17:45
    Rogann: Oja jag är sjukt stolt över resultaten, även Elias blev imponerad av dem, och utökade mitt pris att han även kommer bjuda mig på bio på lördag. Hehe ja problem med för mycket mjöl hade ju definitivt inte jag då ett antal procent av den totala mängden försvann i mjölmolnet hehe.
  • 3 september 2013 17:56
    Rogann
    Jag har bakat nytt bröd så det ordnade sig Inte dumt med bio också
  • 3 september 2013 18:20
    mita0822
    Se där, det gick ju relativt bra, eller hur? Tur har du också, här är det ingen som bjuder varken på mat eller bio om jag skulle baka :-))
  • 3 september 2013 18:55
    Rogann: tur du inte överdoserade mjölet en gång till. Nä bio är alltid trevligt och jag fick till och med äran att välja filmen. Mita: Ja med tanke på kaoset som rådde under tillverkningen är jag förvånad över resultatet faktiskt, det var farligt gott faktiskt. Ja jag omger mig av rätt sorts vänner helt klart :P Men om jag känner honom rätt så hade jag fått den där trerätters middagen som tröst ifall jag misslyckats totalt med bakningen.
  • 4 september 2013 07:32
    Ser goda ut.......du kan! Kramiz
  • 4 september 2013 11:10
    Anncatrine: Ja de inte bara såg goda ut de var goda med, hehe. När Gustav kom hem och såg dem så undrade han om Elias hade bakat till oss och jag svarade med att nä det har jag gjort, kan ju avslöja att han inte trodde på mig, först efter han ringt Elias och han förklarat läget så trodde han på mig, haha det låter nästan hemskt att han inte trodde på mig, men man kan definitivt inte klandra honom, jag har uttryckligen sagt flertalet gånger att baka är något jag aldrig kommer göra, well så gick det med det, en utmaning med bra pris i potten för mig och jag är inte sämre än jag kan ändra mig hehe.
  • 4 september 2013 15:01
    kaffe247
    =) Då blir det att baka fler gånger. Även om det inte finns något annat pris än rykande färskt och otroligt gott bröd som pris ;)
  • 4 september 2013 15:24
    Ja ingen omöjlighet alls, det är ju helt klart gott med helt nybakat bröd som fortfarande är varmt när man äter det. dock tror jag att jag håller mig till diverse sånna här brödmixar där man enbart blandar i jäst och vatten.
  • 10 september 2013 15:56
    Hej Thea! Jag har precis ägnat nästan hela dagen åt att läsa igenom din blogg från mitten på 2012 någonstans där jag tidigare tappat tråden. Du är en helt fantastisk människa vill jag bara säga!
  • 11 september 2013 12:28
    Hej, det var ju verkligen inte igår, allt bra? Oj jag är ju imponerad över att du orkade ägna gårdagen åt att läsa min blogg, det är mycket läsning det hehe. Kram
  • 19 september 2013 15:36
    Jodå, det går väl ok med mig. Kilona går upp och ner, men det är inget som egentligen besvärar mig. Känner mig oförskämt nöjd med livet. Det är bara en karl som saknas. Kram!
  • 20 september 2013 11:21
    Härligt att du är nöjd med livet, och karlen dyker upp tids nog. kram

Logga in för att skriva en kommentar.