Duvemåla via göteborg
Igår var Elias och jag och såg Kristina från Duvemåla.
Så fantastisk musikal, musiken är så vacker, vilket jag visste, jag är ju uppväxt med musiken, men att höra den live var så pampigt.
Och efter första akten kunde vi dessutom avancera oss till lite bättre platser :P
Sällskapet vi hade brevid oss hade inte riktigt kollat upp musikalartisterna som medverkar tror jag, så när Kristina började sjunga så störde de sig på hennes dialekt, och uppenbarligen hade de svårt att släppa det under hela första akten, ungefär en timme in i musikalen bad jag dem vänligt att dämpa sig så att vi andra i närheten kunde njuta ostört av sång och musik.
När andra akten började återkom de inte till sina platser, vilket gav oss lite bättre platser :)
Hehe, många runt omkring mig och ja faktiskt även här påpekar ofta att jag ska hålla hårt i Elias, något jag gjorde igår, bokstavligt dessutom, jag höll ett krampaktigt tag om hans arm under hela föreställningen.
Eftersom jag har många barndomsminnen från musiken så blev det känslomässigt på mer än ett plan, musiken är ju utan andra minnen till den väldigt känslomässig som den är.
Så mitt något krampaktiga tag om Elias höll mig ankrad i nuet, förhindrade mig från att glida iväg in i minnenas djupaste rum mitt i en fullsatt operalokal.
Ja jag inser att det låter lite lätt galet, men det är otroligt lätt att glida in i minnena när de förstärks av andra faktorer än just bara minnesbilderna jag bär med mig.
Innan idag fick jag ett mms från Elias, jag höll så hårt i hans arm att han har ett litet blåmärke.
Känns lite i samvetet om jag ska vara ärlig, nu vet jag ju att han överlever ett litet blåmärke och att jag inte gjorde det med flit eller så, men det känns ändå i hjärtat att han har ett blåmärke pga mig, får väl gottgöra honom på något vis.
Thea
Gillar
Kommentarer
-
Diggar din nya profilbild, julig ;)
-
Ja visst är den, undrar om tomten som kommer och besöker oss på julafton är klädd så?
Logga in för att skriva en kommentar.