icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
16 november 2012 10:32
6

Deppfri

De senaste dagarnas deppighet har lossat klorna om mig, istället känner jag nu en inre rastlöshet, svårt att förklara, men jag vill tiden ska gå. Jag vill lämna nuet och vara direkt i framtiden. För alla vet att sorg blir med tiden lättare att bära men det är ju en lång process att ta sig dit, och jag önskar att jag kunde hoppa från nuet och den processen och hamna direkt i framtiden med processen klar, så jag slipper smärtan osv. För jag är så väl medveten om att jag med tiden kommer igenom sorgprocessen och allt kommer kännas ljust igen och det inte längre kommer kännas som att hjärtat är i tusen bitar. Men liksom allt annat i livet så finns det inga genvägar oavsätt vad det gäller, hjälpmedel självklart, men inga genvägar. För att ta mig från plats A till plats B så måste jag gå steg för steg, även om jag så gärna skulle vilja hoppa över en del steg och komma snabbare fram. Flera personer, både medlemmar här på sidan och vänner och bekanta till mig privat har utryckt oro för min vikt, så jag inte går ner mer, men jag kan lugna alla att min vikt ligger kvar på 54-55 kg. Jag äter, aptiten är inte som den bör vara, men jag äter, och jag erkänner att det till stor del beror på min omgivning, att de är så omhändertagande och helt enkelt ser till att jag inte glömmer att äta. De som kommer med mat till mig utrycker sig ofta i stil med att de önskar de kunde göra mer för mig. Men jag känner att det de gör, är så väldigt mycket mer än jag kunnat önska. Att de tänker på mitt välmående och ser till att jag får mat i magen, för faktum är att det är en sån sak som dessvärre är lätt att glömma bort, för hunger är en känsla som kommer i skymundan inför alla andra känslor som just nu rusar omkring i kroppen. Så ja, jag äter ordentligt tack vare människor som bryr sig om mig. Hmm ber om ursäkt för att mina inlägg inte direkt tillhör det mer upplyftande att läsa och att det är en del ältande i dem, men det är som det är. Och passar på att be om ursäkt om jag låter mer eller mindre virrig och tokig i mitt skrivande, jag trycker det är skönt att skriva ner mina tankar, det betyder dock tyvärr inte automatiskt att jag är bra på att få ner mina tankar på pränt. Men ja ni som läser får ha lite överseende med om jag låter tokigare än vanligt. Thea

Kommentarer

  • 16 november 2012 21:36
    chicha
    Visst kan det vara lite tungt att läsa dina inlägg ibland, men det är INTE beroende på hur du skriver utan för hur du har det. Du har ju ingen lätt period i livet just nu. Man måste påminnas om det ibland också och jag tycker du skriver mycket bra! Vad skönt att din närmaste omgivning kan göra så praktiska saker för dig som att se till att du får mat i dig, det är skönt att läsa. Och att du kommit ur din deppighet. Fortsätt skriva, det lättar för dig, och det är ju frivilligt för oss att läsa. Pepp-kram! Ta hand om dig så gott du kan.
  • 16 november 2012 10:56
    Be inte om ursäkt Thea för dina inlägg. Jag tror inte du är helt medveten om hur bra du är på att uttrycka dej. Jag är ganska säker på att de som läser din blogg inte enbart läser den för att få sej ett gott skratt pga dina komiska inlägg om din matlagning. Många återkommer säkerligen till din blogg för att ta del av den värme och ödmjukhet du utstrålar i ditt skrivande. Jag vet att du inte tror din blogg är peppande och inspirerande för andra att läsa, men jag är väldigt säker på att du har fel. Jag tror din blogg peppar och inspirerar folk genom just värmen och ödmjukheten du utstrålar. *kramar
  • 16 november 2012 13:37
    Hehe jag blev faktsikt rörd till tårar av det ni skriver. Tack för uppmuntran och vänliga ord. kramar
  • 16 november 2012 21:35
    mita0822
    Bra att du får mat i magen, annars skulle du inte ens orka vara här med oss och skriva. Och det hade vi saknat må du tro. Du skriver på känsla och det är då det blir bäst, dom som vill läsa någon uppstyltad smörja kan vända sig till något annat ställe. Jag och många med mig som du märker, gillar din rättframma stil när du beskriver din vardag. Fortsätt med det, ändra inget till något som inte är du. Kramisar!
  • 16 november 2012 11:45
    kaffe247
    Håller med Goober! Bra att du hittat ur deppet. Och bra att vännerna ger dig mat så du inte tynar bort ;) Såna vänner är guldvärda, även om de själv tycker att det är litet.
  • 16 november 2012 11:07
    aregnisw
    Håller med Goober ovan här Thea be absolut inte om ursäkt. Alltid lika fint att läsa vad du än skriver och man behöver inte skriva hur bra allt är heller jag tycker du skriver med en fin ton och ödmjukhet som just jag iaf tycker om att läsa. Peppkramar till dig :)

Logga in för att skriva en kommentar.