18 april 2013 13:38

Déjà vu

Tiden rullar på här, antar att ni som är lite av stammisar i min blogg märkt av min bloggtorka. Torkan har dessvärre inte bestått av att jag haft händelselösa dagar, snarare tvärt om, och Life is kicking my ass kan man väl säga. En väns dotter har drabbats av leukemi, en diagnos som berör mig dubbelt upp kan man väl säga. Och jag försöker verkligen vara ett stöd för min vän, det är tufft det tänker jag inte hymmla med. Men jag har en förmåga, som förmodligen är resultatet av många års samtal med psykolog och terapisamtal, i att jag kan bryta ihop inombords, men ändå visa mig stark utåt, inte att förväxla med att stänga känslor inom sig, för det är inte alls det som det hela handlar om, jag har bara utvecklat en förmåga att klara av att vara stöd åt personer även när jag själv är i behov av stöd. Det är en väldigt bra förmåga, och jag är för det mesta väl medveten om mina begränsningar och tar sällan på mig mer än jag vet att jag klarar av, jag är fullt medveten av att jag i slutet av dagen inte är mer än människa. Dock tog jag mig kraftigt vatten över huvudet när min vän bad mig komma till sjukhuset. Jag svarade att självklart kommer jag, jag hade faktiskt inte alls räknat med hur tufft det skulle bli att återvända till samma barnsjukhus och samma avdelning där Linus låg. Det blev en väldigt stor déjà vu känsla, redan då jag letade parkering kände jag hjärtat öka takten. Och väl inne på sjukhuset på väg in på avdelningen så fick jag verkligen lägga band på mig för att inte springa ut ifrån stället igen. Alla känslor från sjukhustiden slog emot mig, glada känslor, ilskan, sorgen och ångesten, ja allt som jag under den korta tiden han låg där kände. Det satte min värld i stor gungning. Jag behövde en andningspaus, komma ifrån lite, men visste väl inte riktigt hur det skulle gå till. Som en ängel sänd ringde en annan vän och undrade om jag hade lust att ställa upp på en inspelning av en cd som hon och hennes syskon skulle göra till sina föräldrar för att fira deras silverbröllopsdag. Där hade jag alltså min tillfälliga flykt. Så där har jag befunnit mig de senaste dagarna, jag tackade ja redan innan jag riktigt visste vad jag skulle göra hehe, på plats där fick jag veta att deras tanke var att de skulle spela in en sång för varje år de varit gifta, dvs 25 låtar, syskonen skulle sjunga och jag då spela.. Hur kul som helst, tidskrävande såklart, men otroligt roligt, och precis vad jag behövde. Thea

Kommentarer

18 april 2013 13:47

sasssyy

oj vad tungt för dig. Men jag måste ändå säga att jag tycker det var lite fult av din vän att be dig komma till sjukhuset, visst att hon är djupt i sin egen kamp och sorg men hon har ju helt förbisett din smärta och din saknad när hon gör så. Lite klantigt måste jag säga. Men vad skönt att ett "gig" dök upp som ett andhål.
18 april 2013 13:55

thea77

Klantigt eller inte, jag hade ju kunnat säga nej om jag bara anat innan hur jobbigt det skulle bli att vara där igen. Jag var inte riktigt medveten om att déjà vukänslan skulle bli så kraftig, det var som att vara tillbaka i augusti förra året när jag gick i korridorerna. Ja det kom verkligen lägligt, musiken är mitt sätt att fly bort för en stund, och aldrig fel att dessutom på samma gång vara till lite hjälp i stället för att spela ensam i min källare.
18 april 2013 14:10

kaffe247

Satt just och tänkte på dig. Tänkte t.o.m sicka iväg ett meil och fråga hur det går för dig och grodis =) Tråkigt med återbesök på den avdelningen, men vi får hoppas att historien inte upprepar sig. Vilken trevlig present de har kommit på och du får vara med på ett hörn ;)
18 april 2013 14:33

thea77

Se där jag var lite tankeläsare. Med grodis är det bra, h*n sparkar på bra i magen numera, inga tvivlel om att det är sparkar och inte gaser, Gustav suckar lite över att han ännu inte kan känna sparkarna från utsidan. Ja det är ju helt klart ett ställe jag inte räknade med att behöva besöka igen, flickan har en snällare variant av leukemi än den Linus hade, eller snäll lät ju lite tokigt, men hon har en mindre aggressiv variant. Ja jag gillade idén väldigt mycket, något att lägga på minnet till den egna silvriga bröllopsdagen kanske, känns väl rätt, planerar inför silverbröllopsdagen innan vi är gifta ens haha.
18 april 2013 14:36

tolwyn

"jag har bara utvecklat en förmåga att klara av att vara stöd åt personer även när jag själv är i behov av stöd." Tycker den kommentaren är oroväckande. Du ger av dig själv i de lägena när du behöver värna ta hand om dig som mest. Var bara väldig försiktig så att du ger bort för mycket av dig själv för gagn av andra.
18 april 2013 14:41

thea77

Nädå inget oroväckande med kommentaren, lite luddig bara, jag har ju stöd från annat håll, jag står inte själv utan stöd samtidigt som jag är stöd åt andra. Jag har ganska bra koll på när jag inte orkar, men ja sjukhuset var en miss, det var jag inte beredd på.
18 april 2013 15:11

kaffe247

G är lite avunsjuk va? ;) Helt klart dags att planera er 25:e bröllopsdag, så Ni inte går och missar något =D
18 april 2013 15:37

thea77

Haha japp det är han, senast igår när han försökte känna sparkar så muttrade han något i stil med att det var orättvist att inte han kunde bära barn och få känna känslan av sparkar från en bebis. Ja men eller hur, ska börjas i tid sägs det ju, så ca 8 månader innan själva bröllopet vankas känns väl lagom att börja med planeringen av silverbröllopsdagen helt klart. kan kanske motverka suget efter att leta brudklänning till mig, ligger i startgroparna för att sy om Annabelles brudklänning till en balklänning inför studentbalen så jag är extra sugen på att leta klänningar när jag kollar på hennes haha. Men det får vänta tills grodis är född så jag har en aning om vilken storlek som kommer behövas.
18 april 2013 15:44

tolwyn

Tänker ni er mer traditionella bröllopskläder eller kommer ni var... egna? Hade en kusin som gifte sig en rock skuren tight som i Matrix med vampyrtema. Behöver jag säga att det inte var ett kyrkobröllop?
18 april 2013 16:00

thea77

Vi kommer vara traditionella, förutom att jag inte kommer ha en vit brudklänning utan en med färg, som just nu lutar åt lila, men det är många månader kvar tills det är dags att på allvar kolla brudklänning så färg kan ändas skulle jag tro, men jag kommer iallafall inte ha en vit. Coolt, jag har varit på ett bröllop med gotiskt tema, killen där hade också en lång svart skinnrock ala matrix.
18 april 2013 21:42

lejonell

thea - du var modig som åkte till sjukhuset och kanske det på något sätt hjälpte dig att komma tillbaka dit under nya omständigheter. Undvik inte, åk dit igen, för din egen skull. Nästa gång är du mer förberedd och kan se till att du har någon med dig som eget stöd. Så dina känslor kan få komma ut. En stor kram!
18 april 2013 22:21

thea77

Lejonell: Tack, ja jag tror jag gjorde det lika mycket för att vara stöd åt min vän som att ta mig själv vidare i bearbetandet efter Linus, även om jag inte alls var beredd på hur jobbigt det skulle bli, var jag ju ändå medveten om att det skulle bli jobbigt. Träffade på den lilla flickan som sa till Linus att han såg ut som en disneyprins och hennes föräldrar, eftersom de kände igen mig så stod jag och pratade med dem, fick veta att de fått svar på några prover och att flickans cancerceller var borta. Det gjorde mig helt varm inombords, inga barn borde behöva fightas mot cancer.

Logga in för att skriva en kommentar.