Charmigt

Jag är i v 13 och hormonerna lever verkligen rövare, humörsvängningarna är irriterade, tack och lov mest för mig själv än så länge, mina nära och kära verkar än så länge mest tycka det är charmigt med mina svängningar. Frågan är ju dock hur länge de kommer tycka att det är så, framför allt Gustav, som ju bor under samma tak som mig, jag är lite förvånad att han inte tröttnat på dem ännu. Gustav tycker fortfarande det är skoj att se mig arg, förmodligen för att jag än så länge riktar min ilska mot tvkaraktärer såklart, han roar sig fortfarande med att se tvserier med mig som han i vanliga fall inte följer, fast ja han ägnar sig mer tid åt att flina mot mig än titta på programmet såklart. Nu är det dock inte bara ilska som framkommer av de där hormonerna, utan även gråt. Kollade på melodifestivalen och tårarna rann (läs forsade) nerför kinderna på mig då Ulrik gick till final, och jo jag diggar Ulrik, men jag vetetusan om jag utan att vara gravid skulle gråta av lycka för att han gått vidare till finalen :P Och ifall ni trots allt kanske tvivlar på att det är hormoner som styr känslorna på mig så kan vi ta nästa bevis. I fredags tittade jag och några vänner på gladiatorerna, ett program som jag i vanliga fall inte ser, men jag följer en av gladiatorernas bloggar visade det sig, men även om jag följer den där bloggen så hade nyheten om att han var en gladiator gått mig förbi, så när Gustav upplyste mig om det, för jag kopplade inte alls ihop två och två när jag såg honom, han såg ganska annorlunda ut i programmet mot på bilderna på sin blogg haha, men iallafall så upplysningen fick mig att gråta, kände mig jättesämst för att jag inte såg att det var han och jag grät förtvivlat. Sitter det fortfarande någon där ute som tvivlar på att det är hormoner, här kommer sista beviset på att det är så ;P I dag lagade jag kalops, och jag stod i godan ro och skalade morötter till rätten, skalade och klara så skulle jag börja hacka dem i lite mindre bitar, då såg jag att en av dem var så väldigt mycket mindre än de övriga, och tyckte den såg så söt ut, och när jag skulle börja skära den så började jag storgråta. Haha normalt att gråta över en liten morot, och ni kan ju tänka er Gustavs min när han kom springande ut i köket när han hörde mitt gråt, jag vet inte riktigt vad han tänkte om orsaken till mina tårar, men jag är ganska säker på att några tankar om att jag grät över en liten morot inte for genom skallen på honom :P Thea

Kommentarer

24 februari 2013 16:37

lejonell

Tack för dagens skratt :)
24 februari 2013 17:05

Larkan

Visst är det fantastiskt med hormonsvängningar:)
24 februari 2013 17:07

thea77

Lejonell: haha varsågod. Larkan: Japp verkligen, skönt att folk i min närhet än så länge tycker det är underhållande, lite komiskt att de tycker det är så kul att se mig arg.
24 februari 2013 17:58

mita0822

Förhoppningsvis går det över och du kan hacka morötter i godan ro igen :-)
24 februari 2013 19:44

utter

Hahaha, alltså, du är för go som delar med dig av hormonerna! ;)
25 februari 2013 09:00

AnnCatrine

Ja, så kan der vara..... Roligt så länge det lockar till skratt efteråt... Lycka till. Kramiz
25 februari 2013 20:27

chicha

Tack för dagens skratt!

Logga in för att skriva en kommentar.