icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
17 februari 2012 20:58
10

barnprat, komplimang och vardag

Dagen har varit lugn och det har varit skönt att lägga tankarna på en vild 15 månaders pojke, jag lärde han en viktig sak som han bör kunna, säga Thea hehe. Jag pratade med hans mamma när jag skulle återlämna honom och hon undrade en fråga som jag ofta får från vänner och bekanta om inte jag och sambon ska skaffa barn snart. Det komiska är att jag och G har inte varit tillsammans ett år ens, vi har inte varit sambos så jättelänge heller flyttade i hop i slutet av 2011, och han är dessutom bortrest ofta. Mycket klarar jag på egen hand, men att göra barn tillhör inte en av de sakerna :) Är det så för alla som lever i ett förhållande och inte har barn, får ni barnfrågan slängd på er i tid och otid? Jag har inget direkt emot att få frågan, men jag har aldrig själv frågat någon i min närhet om de planerar barn snart. Tycker inte det är min grej att undra om, utgår i från när det blir aktuellt för mina vänner och bekanta så berättar de det för mig. Idag fick jag även min första komplimang pga viktnedgången, en vän tyckte det syntes i ansiktet att jag gått ner i vikt, hon tyckte mitt käkben syntes mer, lite glädjer mycket får jag erkänna för kommentaren gjorde mig glad. Sakta men säkert återgår livet till det normala igen, det är en konstig känsla för när man mister någon i sin närhet stannar livet en stund och det känns som det aldrig ska komma i gång igen, men det gör ju det och långsamt finner man tillbaka till vardagen igen. livet blir som förut, men ändå inte, det fattas en person i det. Idag har jag käkat kebabtallrik men bad att inte få några pommes utan extra grönsallad i stället. Thea

Kommentarer

  • 17 februari 2012 21:06
    Ja jag förstår verkligen inte varför så många frågar, två veckor efter jag träffat sambon började frågan dyka upp. Tack, kram
  • 17 februari 2012 21:13
    Nu vet jag inte hur gammal du är, Thea, men folk förväntar sig att alla ska ha 1.9 barn (eller vad genomsnittet ligger på för tillfället)och om så inte är fallet så är det fritt fram att fråga/påverka. Alla vill ju inte bli påverkade, en del är nöjda som det är.
  • 17 februari 2012 21:22
    Jag är 24 år, ja kan vara så, att frågan kommer från mina föräldrar kan jag ju förstå, pga de vill ha barnbarn hehe. Men det är kanske så när man nått en viss ålder så kommer frågan haglande från alla håll. Ibland läggs dock frågan fram som om barn är något man köper på ikea aller något.
  • 17 februari 2012 21:39
    Jag fyller snart 20 och även jag har fått frågan! Om än dock kanske lite på skämt. Men ändå! Gud va kul det är när man får komplimanger för sitt hårda arbete. Då känner man verkligen att det varit värt det! Härligt! :)
  • 17 februari 2012 21:43
    Hehe då är jag inte ensam om att få frågan iallafall, tror jag var 17 år första gången jag fick den, och tro mig tankarna på barn var definitivt inte stora när jag var 17 :) Ja jag blev riktigt glad, man ser inte riktigt resultatet själv, jag märker så klart på att byxorna börjar bli stora i midjan osv, men jag har inte ens tänkt på att ansiktet ska ha ändrats, så till följd av komplimangen så har jag stirrat på mig själv i speglen ur alla möjliga vinklar hehe.
  • 17 februari 2012 21:46
    mita0822
    En del människor frågar utan att tänka sig för. Just att fråga om barn är känsligt för många, en del vill men kan inte få. Och det är väl inte så roligt att få den frågan slängd i ansiktet då. Nä man ska vara lite försiktig med sånt man inte har med att göra. Och jag tycker du är ung ännu, jag var 28 när mina killar kom. För min del var det rätt lagom. Skönt att det känns lite bättre för dig.
  • 17 februari 2012 21:48
    Haha fattar precis vad du menar! Man vet att man har gått ner i vikt. Siffrorna står ju där klart och tydligt. Men man fattar det inte riktigt förrän någon kommer och säger de till dig.
  • 17 februari 2012 21:54
    Mita: Ja det är nog så, kanske är det så att jag får frågan ofta pga att jag varit gravid tidigare, slutade i missfall. Jag känner ingen brådska med barn, som du sa jag är relativt ung. Ja tankarna går att samla ihop lite mer nu, går att få tankarna på annat, det är skönt. Nästa jobbiga steg som kommer är begravningen, mamma och mormor har bett om min hjälp med den, vet ännu inte vad de vill ha min hjälp till, men jag är villig att göra vad jag kan. Therapyh: Ja det är inte helt lätt att ta in att det inte bara är nuffrorna på vågen som blir mindre utan även kroppen, jag kom på mig själv här om dagen när jag tog på ett par byxor som blivit lite stora att de blivit slappa i tygen, det var min första tanke snarare än att de blivit förstora hehe.
  • 17 februari 2012 22:23
    Tror även att frågan om man ska ha barn snart ska tas som en komplimang för att man verkar ha ett bra förhållande. Allt är inte så blodigt allvar :D
  • 17 februari 2012 22:29
    Kan kanske vara så, jag blir aldrig irriterad över frågan, bara tycker den är märklig att få, jag har fått den sen jag var 17 år. Får väl ta det som en komplimang om att de tycker jag skulle bli en bra mamma, kanske bättre på detta viset än om man varit gravid och fått frågan om man verkligen tänkt över beslutet :)

Logga in för att skriva en kommentar.