bakpotatis och vän från förr

Igår hade vi besök av en vän som jag inte sett på över 4 år, hans fru och deras 8 månaders trillingar. Man kan väl lugnt säga att ha tre st 8 månaders bebisar håller en ganska sysselsatt, de satt inte still många sekunder och självklart stack de ju inte alla tre på samma håll, utan var och en av dem tog av mot sitt eget äventyr. Det kändes så skönt att träffa honom igen, vi har i stort sett inte haft någon kontakt alls på flera år, utan det mesta av uppdateringarna har skett genom gemensamma vänner. Vi gled isär efter min mans död, han var en av J;s bästa vänner och var en av vännerna som var med på resan där min man omkom. Vännen var den av killarna som fysiskt klarade sig bäst i olyckan, han fick bara blåmärken och några skärsår, men psykiskt tror jag att han var den som tog den största knäcken. Och han har sen olyckan inte riktigt klarat av att träffa mig, eftersom han skuldbelagt sig själv att J omkom, detta trots att det absolut inte var hans fel. Men eftersom han och J under en bensträckare bytte plats i bilen strax innan rattfyllot körde på dem, så kan jag förstå att det tär psykiskt på en. Jag kan knappt tänka mig hur tungt det måste vara att leva med en sån sak att veta att man helt enkelt lever för att man bytte plats ovetandes om vad som skulle ske. Jag har aldrig någonsin klandrat honom, eller önskat att de aldrig bytte plats, han kunde ju lika lite som jag veta vad som skulle ske. Men han led otroligt mycket av dåligt samvete och mådde väldigt dåligt psykiskt efter olyckan och han orkade aldrig gå på J begravning, eller efteråt träffa mig eller Js föräldrar. Och jag befann mig så långt ner i ett mörkt hål att jag där och då knappt var medveten om min omgivning, och tiden rann i väg, och vi helade oss själva på olika håll och hördes aldrig av, men ja vi fick båda lite uppdateringar om våra liv, så när han fick reda på att Linus dött så hörde han av sig till mig för första gången sen innan olyckan, och det känns nästan som jag kunde andas ut ett andetag jag hållt i flera år. Det var helt enkelt underbart att få se honom, träffa hans fru och se hans barn. Att han liksom jag tagit sig vidare. Och kvällen till ära skulle jag laga mat, inget svårt, bakad potatis med räkröra och sallad. Med räkröran tog jag det säkra före det osäkra och körde färdig från butik. Men så kommer vi till potatisarna och jag plockade på mig stora fina bakpotatisar, men så kom jag för mig att jag skulle ha en mindre potatis än de andra, sagt och gjort, hittade en ganska mycket mindre bakpotatis mot vad jag tog till de andra. jag borde dock ha tänkt på att slänga in en betydligt mindre potatis i ungnen gör att den blir klar lite innan de andra, detta tänkte jag då inte på, för jag hade trixigt nog satt lillpotäten längst in på plåten, så när jag öppnade ugnen för att känna efter om de stora var klara och de inte var det och fick låta de stå inne en låång stund till så blev min lilla stackars potät ganska svart på ytan, utan att jag la märke till det. och även om den var ätbar så fick den ändå en något bränd arom hehe. De andra potäterna blev dock bra, och en skrattande Gustav såg komiken i att jag lyckades sabba enbart min egen mat så att de andra inte behövde bli avskräcka av min matlagning, det tyckte han helt klart var en liten talang :P Thea

Kommentarer

10 februari 2013 17:17

utter

Stark du är! :)
10 februari 2013 17:31

elilas

Oj, imoponerande att du lagar mat en så känslosam kväll...och tänker på kalorier oxå.... jag hoppas ni hittar tillbaka till varann utan skulder som ingen av er ska bära. Ni bär på delar av minnen av en viktig person, och förtjänar att få dela de med varandra.
11 februari 2013 11:10

kaffe247

OJ, trillingar! Hehe... ja då är säkert full fart. Bra att ni båda hittat en väg framåt och kan nu kanske bygga upp vänskapen tillbaka. Vilken bra värdinna du är som bara förstör din egen mat ;)
11 februari 2013 13:48

thea77

Utter: :) Elilas: Var ju inte allt för mycket matlagning, sätta igång ugnen och sen in med potatisen. Ja det känns skönt att prata med honom igen. Wixen: pött pött pött, eller hur det nu var storpotätet lät haha. Youtube är bra till mycket :P Kaffe: ja de har inte många lugna stunder, och jag får ju erkänna att jag definitivt inte är översugen på mer än en bebis åt gången, även om jag gärna skaffar 3 barn, men då med några år mellan dem haha. Ja det är aldrig fel när rasade broar går att bygga upp igen. Ja visst var det lite skickligt att bara sabba min egen mat haha.
11 februari 2013 15:17

kaffe247

Lite tu delat det där med flera på en gång =) Visst det är ju jobbigt att ha flera på en gång, men man behöver ju föda bara en gång då och så är ju alla vuxna på samma gång dvs. man blir fortare "ledig" igen. Men sen skall ju alla tre ha allting samtidigt, födelsedagspresenter, körkort etc. så det kan ju bli rätt dyra dagar. ;)
12 februari 2013 12:02

thea77

Ja för min del så gärna flera barn, men helst inte i samma ålder. Ja svårt att styra det där, de hade tänkt sig två barn, istället fick de tre på samma gång. Ja det var just det med pengar som de ibland kände var lite trixigt, att man har ju inte allt för stor chans att barnen kan ärva av varandra utan sakerna behövs i tre uppsättningar på samma gång. Men så är det nog med allt, det finns fördelar och naktdelar med allt, men man får ju hoppas fördelarna överväger naktdelarna iallafall, vad det än må vara.

Logga in för att skriva en kommentar.