avundsjuk och svartsjuk
Kommentarer
-
<3
-
Inget att skämmas för. Helt naturliga känslor. Vad man väljer att göra med känslorna är en helt annan femma om man låter avunsjukan ta över eller om man bara erkänner att man har dessa känslor och kan hantera dem. Kram!
-
Choklado: ♥ Kaffe: Ja det är säkert fullt normalt att jag känner som jag gör, och känslorna riktar sig mest mot livet. Jag skulle aldrig nånsin ta ifrån min vän och hennes dotter lyckan de idag känner, flickan har kämpat så otroligt mycket och jag är tacksam för att hon inte förlorade kampen.
-
Jo livet är bra orättvist ibland. Roligt att höra att flickan mår bättre och vi hoppas på att det håller sig så i framtiden för henne =)
-
Bra att du skriver, att du låter dina känslor finnas. Jag tror din vän förstår att du inte missunnar henne den här glädjen men att den också river upp din sorg efter Linus. Du hade inte önskat att flickan skulle ha dött, men du önskar att Linus skulle ha levt. Att du är ledsen, arg och förtvivlad för att Linus inte lever hindrar inte att du samtidigt är glad att din väns dotter fick göra det. Kram till dig. <3
-
Kaffe: Ja livet har en tendens att vara det, och just i dag är det lite tydligare än annars. Ja det är en enorm lättnad, dock tror jag väl det är fem år innan hon friskförklaras helt. Och jag hoppas att alla prover de närmaste fem åren kommer vara utan cancerceller. Lejonell: Ja skriva av sig är skönt, sånna här tankar har annars en förmåga att äta upp en inifrån. Och precis så som du skriver är det jag känner att mina känslor absolut inte handlar om att bara för Linus inte överlevde känner jag absolut inte att inga andra barn borde göra det heller. Men jag kommer förmodligen aldrig komma ifrån känslorna att jag önskar att jag fick ha samma erfarenhet som de som är anhöriga till en person som vann kampen. Jag är dock väldigt tacksam för att jag kan hjälpa flickan till att uppfylla sin dröm, för någon gång under sjukdomsperioden så fick hon frågan vad hennes största dröm var och till skillnad från vad hennes föräldrars största dröm var så svarade hon inte att det var att hon skulle bli frisk, utan det var så självklart för henne att det skulle hon bli, så hennes svar var att hon skulle lära sig spela fiol. Och min vän var lite lessen över att inse att de inte skulle ha råd med vare sig fiolköp eller lektioner direkt nu efter hon blivit frisk, men jag har både råd och kunskap, så en fiol blir min gåva till hennes för hon kämpat så väl och tills hennes föräldrar har råd och hon orken för riktiga lektioner så erbjuder jag henne min kunskap. Hon uppfyllde sina föräldrars största dröm, finns inte en chans att jag kan stå brevid och inte hjälpa till med hennes då jag har chansen.
-
Känslor kan aldrig vara fel. :) Vad fint att du ska lära henne spela fiol.
-
Åh vad fint med fiolen =)
-
Tack, jag mår vara avis och svartis just för stunden, men tack och lov är det inget som har nått mitt hjärta i alla fall, jag hoppas att svartsjukan och avundsjukan aldrig sätter sig så djupt i mig att det blir en del av min personlighet så att säga.
-
Man kan få kämpa med sina känslor ibland. Förstår dina motstridiga känslor. Något liknande känner jag som inte fått några barn varje gång någon berättar att de ska få barn eller barnbarn. Jag blir som ett troll av avund, ilska, mindervärdeskänslor och sorg. Det är inte snyggt. Och så är jag ju glad för dem och försöker uttrycka det genom alla fula känslor. Så fint med fiolen!
-
Tack för du delar detta. Vackert skrivet och gjort med fiolen. När jag läser vad du har skrivit kommer jag att tänka på en liten historia jag tycker är så otroligt vacker och tänkvärd som handlar om hur livet är. En gammal Indian sa en dag till Människan: “Två vargar krigar inom oss alla, den ene vargen är rädsla och hat. Den andre vargen är kärlek och fred“. “ “Vilken vinner?” Frågade Människan. Den gamle Indianen svarade: “Den vi matar...”
Logga in för att skriva en kommentar.