Att komma till insikt.

Äntligen är jag av med gipset, men kryckorna ska jag ha ett tag till, men det är så skönt att vara av med gipset, för ja det kliar obehagligt att ha det. Dock känns det ju något ovant att inte ha det, foten känns konstig, jag kan ännu inte gå fullt ut på den, därav fortsatt användning av kryckorna, men det tar sig iallafall. Ett par veckor till och så skuttar jag förhoppningsvis runt som mitt vanliga jag igen. Håller fortfarande bukt på illa mående och kräkningar med hjälp av åksjuketabletter, skönt att det funkar så jag kan äta. Så på den kroppsliga fronten kan man väl säga att saker och ting är tipptopp. Övriga fronter är det mest kaos om jag ska vara ärlig, jag är lite trött på att det aldrig känns som mitt liv bara kan vara lugn och i stort sätt händelselöst en månad eller två. Jag skulle verkligen tycka det var skönt att helt ärligt kunna säga till folk när de frågar vad som händer i mitt liv att det inte händer ett smack. Men ja uppenbarligen så var jag en elak jävel i ett tidigare liv som jag betalar av i mitt nuvarande liv :P Under förra året så bad jag min storasyster att inte höra av sig till mig då vi under flera år bråkat, eller vad man nu ska säga, Till för ett par dagar sen så har jag inte pratat med henne. Plötsligt så ringer hon på dörren och jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig av hennes besök, även om mitt hopp om att vi ska kunna lägga osämjan bakom oss så har hon genom åren gjort det ganska klart för mig att vägen dit är längre än jag hoppats och önskat. Så trots att jag ganska säkert visste att besöket inte skulle sluta bra så bjöd jag in henne. Om det var för att jag var hoppfull att vi skulle kunna ta oss vidare, aningen dumdristigt eller totalt kortslutning i skallen på mig är väl kanske fritt val att välja. Det första hon sa var om det var sant att jag var gravid och direkt insåg jag att släppa in henne förmodligen var ett stort misstag. Diverse otrevligheter mot mig lämnade hennes läppar, inte för att jag direkt gillar att ta skit från henne, men jag kände ändå att jag sitter lugnt och stilla och lyssnar på vad än för otrevligheten hon slänger ur sig, hon bemödade sig med att resa hem till mig, så lika bra att låta henne hållas en stund. Saker som att jag inte var värd att bli mamma och att hon i stort sätt hoppades att jag skulle få missfall var ett par av sakerna som hon hävde ur sig. Trevligare saker kan man ju självklart önska att ens egen syster ska säga till en, men ja det är som det är mellan oss. Men även om jag är van vid hennes hårda ord så finns det ändå gränser som man inte korsar och hon korsade dem kan man väl lugnt säga. Plötsligt hör jag följande ord lämna hennes mun, jag är glad att Linus dog, för det är värt den sorg jag känner efter honom för att få se dig må så dåligt över att han dog, du är inte värd hans kärlek. Detta fick mig att inse att allt hopp om att någonsin bygga upp en fungerande relation över huvudtaget inte existerar och den lilla gnutta hopp som aldrig lämnat mig,försvann. För orden blev för hårda, för mig spelar det ingen roll hur arg man är och att det kanske skedde i stridens hetta, man säger inte sånna saker, och frågan är om jag någonsin kan förlåta henne för hennes ord. Jag bestämde mig där och då när orden lämnat henne att klippa alla band med henne, hon är inte längre värd min önskan om att det ska bli bra mellan oss. Dessvärre är det ju lättare sagt än gjort att klippa banden med en familjemedlem, då vi ju genom familj och släkt ändå någon gång ibland kommer korsa varandras väg och tvingas att befinna oss i samma rum, just nu är jag så arg, lessen och besviken på henne att jag kommer göra allt för att våra vägar inte ska korsas för ett tag framöver. Thea

thea77s blogg

Att komma till insikt.

Kommentarer