8 januari 2013 11:16

Att komma till insikt.

Äntligen är jag av med gipset, men kryckorna ska jag ha ett tag till, men det är så skönt att vara av med gipset, för ja det kliar obehagligt att ha det. Dock känns det ju något ovant att inte ha det, foten känns konstig, jag kan ännu inte gå fullt ut på den, därav fortsatt användning av kryckorna, men det tar sig iallafall. Ett par veckor till och så skuttar jag förhoppningsvis runt som mitt vanliga jag igen. Håller fortfarande bukt på illa mående och kräkningar med hjälp av åksjuketabletter, skönt att det funkar så jag kan äta. Så på den kroppsliga fronten kan man väl säga att saker och ting är tipptopp. Övriga fronter är det mest kaos om jag ska vara ärlig, jag är lite trött på att det aldrig känns som mitt liv bara kan vara lugn och i stort sätt händelselöst en månad eller två. Jag skulle verkligen tycka det var skönt att helt ärligt kunna säga till folk när de frågar vad som händer i mitt liv att det inte händer ett smack. Men ja uppenbarligen så var jag en elak jävel i ett tidigare liv som jag betalar av i mitt nuvarande liv :P Under förra året så bad jag min storasyster att inte höra av sig till mig då vi under flera år bråkat, eller vad man nu ska säga, Till för ett par dagar sen så har jag inte pratat med henne. Plötsligt så ringer hon på dörren och jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig av hennes besök, även om mitt hopp om att vi ska kunna lägga osämjan bakom oss så har hon genom åren gjort det ganska klart för mig att vägen dit är längre än jag hoppats och önskat. Så trots att jag ganska säkert visste att besöket inte skulle sluta bra så bjöd jag in henne. Om det var för att jag var hoppfull att vi skulle kunna ta oss vidare, aningen dumdristigt eller totalt kortslutning i skallen på mig är väl kanske fritt val att välja. Det första hon sa var om det var sant att jag var gravid och direkt insåg jag att släppa in henne förmodligen var ett stort misstag. Diverse otrevligheter mot mig lämnade hennes läppar, inte för att jag direkt gillar att ta skit från henne, men jag kände ändå att jag sitter lugnt och stilla och lyssnar på vad än för otrevligheten hon slänger ur sig, hon bemödade sig med att resa hem till mig, så lika bra att låta henne hållas en stund. Saker som att jag inte var värd att bli mamma och att hon i stort sätt hoppades att jag skulle få missfall var ett par av sakerna som hon hävde ur sig. Trevligare saker kan man ju självklart önska att ens egen syster ska säga till en, men ja det är som det är mellan oss. Men även om jag är van vid hennes hårda ord så finns det ändå gränser som man inte korsar och hon korsade dem kan man väl lugnt säga. Plötsligt hör jag följande ord lämna hennes mun, jag är glad att Linus dog, för det är värt den sorg jag känner efter honom för att få se dig må så dåligt över att han dog, du är inte värd hans kärlek. Detta fick mig att inse att allt hopp om att någonsin bygga upp en fungerande relation över huvudtaget inte existerar och den lilla gnutta hopp som aldrig lämnat mig,försvann. För orden blev för hårda, för mig spelar det ingen roll hur arg man är och att det kanske skedde i stridens hetta, man säger inte sånna saker, och frågan är om jag någonsin kan förlåta henne för hennes ord. Jag bestämde mig där och då när orden lämnat henne att klippa alla band med henne, hon är inte längre värd min önskan om att det ska bli bra mellan oss. Dessvärre är det ju lättare sagt än gjort att klippa banden med en familjemedlem, då vi ju genom familj och släkt ändå någon gång ibland kommer korsa varandras väg och tvingas att befinna oss i samma rum, just nu är jag så arg, lessen och besviken på henne att jag kommer göra allt för att våra vägar inte ska korsas för ett tag framöver. Thea

Kommentarer

8 januari 2013 11:58

majsanst

En del människor har tyvärr ett liv som inte innebär vila :( Jag kan förstå hur du känner för mitt liv är precis likadant. Aldrig lugn och ro. Fast just nu är det faktiskt lite vila :) De kommer bli bättre för eller senare. Men som sagt kapa är precis det du måste göra för att få lugn och ro som Du behöver just nu. Hon har absolut ingen rätt att plåga dig för att hon själv ska må bättre för de är precis de hon gör. Ni mår nog väldigt dåligt bägge 2. Har Du pratat med dina föräldrar? De kanske kan hjälpa till att lösa problemet? Hör av dig om Du vill prata mera :) Lycka till med magen och foten!
8 januari 2013 12:09

sundasara

ush, nog bra med en paus från henne....
8 januari 2013 12:47

thea77

Ladyg: Tack, ja jag ser gärna tillbaka på en månad och att då få tänka att det inte hände något alls under den gågna månaden. Majsanst: Ja det får gärna bli lite händelselöst förr än senare får jag ju erkänna, jag hinner knappt berarbeta en sak som hänt innan nästa händer. Jo mamma är ganska välinformerad om vad som sker mellan mig och syrran, tyvärr är problemet så djupt rotat och nu drev hon på det hela så långt att jag inte längre är villig att vänta på hennes förlåtelse för vad vår osämja handlar om. Amanda: Ja det var lite för hårda ord att få från henne, det var en gräns jag aldrig trodde hon skulle gå över. Sundasara, Ja detta är första gången jag känner att det inte längre är värt besväret att försöka komma vidare. Hon är inte villig att förlåta, och nu såg hon till att göra en sak som jag inte heller är villig att förlåta.
8 januari 2013 11:59

amanda89

Fyy vad elakt sagt :S Gå din väg och gör så att du mår bra, hon är inte värd att slösa energi på. Lägg energin på dig själv och kommande bebis istället och grattis till graviditeten! :)
8 januari 2013 12:50

Vargtass

Usch sånt säger man bara inte de hon sa ! Fy va arg man blir
8 januari 2013 11:38

LadyG

Det enda rätta är att kapa alla band med den människan. Vissa saker är inte värda besväret. Jag hoppas du hittar lugn och ro i din tillvaro, att du får ha lite tråkigt också. Det låter som att du verkligen behöver en stunds overksamhet.
8 januari 2013 14:28

thea77

Vargtass: Ja det var verkligen att gå för långt, och ett ganska rejält sådant kliv. Jag kan ta ganska mycket mer eller mindre elaka kommentarer från henne när hon håller på, men där gick hon så långt förbi allt vad gränser heter att det inte går att acceptera.
8 januari 2013 19:00

Asja

Jag kan inte säga något mer än det som redan blivit sagt om din systers avskyvärda beteende men jag skickar en STOR bamsekram till dig med tröst. Att två systrar kan vara så fundamentalt olika!
8 januari 2013 21:11

thea77

Asja: Ja vi är så, jag spenderade stora delar av min yngre tonår av att vilja vara som henne, i dagsläget är jag väldigt glad att jag aldrig blev som henne.
8 januari 2013 23:08

lejonell

Tråkigt för alla inblandade men det verkar bra att ta en paus från varandra, så gott det nu går. Så får ni läka på varsitt håll. Men visst är det tråkigt. Ni hade ju behövt varandra i sorgen.
9 januari 2013 09:22

thea77

Lejonell: Ja jag har inte längre något hopp om att det ska bli bra mellan oss igen, vi är inne på det 4e året med samma bråk, vi kommer ingen vart och det blir snarare bara mer infekterat ju längre tiden går, min syster kan inte förlåta och hur gärna jag än vill så kan jag tyvärr inte få det förflutna ogjort.
9 januari 2013 10:22

kaffe247

=( Har egen erfarenhet av detta. Inget annat att göra än att ta avstånd. Det måste jag säga var mycket elakt gjort av henne. Hur kommer man ens på tanken att häva ur sig något sånt??? Även det andra hon sa till dig är oförlåtligt =/ Du måste trösta dig med att hon förstår inte, varken situationen då eller nu. Det har jag kommit fram till iaf gäller med min dåliga situation med mitt syskon och om din syster är lika envis som mitt syskon är, så löns det inte att försöka förklara. De vill inte förstå och i mitt fall tror jag mitt syskon mår själv psykiskt dåligt och "behöver" trycka ner mig för att själv få känna sig "viktig". Kram!
9 januari 2013 12:22

thea77

Kaffe: Lider verkligen med dig att du har erfarenhet av detta. Ja jag har svårt att förstå att hon kunde säga så, i min värld gör man inte det, jag har ribban ganska högt när det gäller vad hon öser ur sig, jag kan ärligt säga att det med min graviditet var något jag väntade mig att hon skulle säga. Ja min syster har svårt att acceptera det som hänt, och har svårt att hantera vad jag gjorde och så länge hon inte kan acceptera vad jag gjorde, kommer vi aldrig komma någonvart, jag kan inte ändra det som hände eller det jag gjorde. Hon har fortfarande svårt för att mitt liv gått vidare.
9 januari 2013 12:28

kaffe247

Vilket hon ju borde vara glad över istället för att konstant trycka ner och tycka att du inte är värt det. Jag skulle varit överlycklig att jag fått behålla min syster och att hon kan leva ett normalt liv igen. Livet äro outgrundligt =/
9 januari 2013 12:48

kaffe247

Alltså nu menar jag inte att jag blivit av med någon syster, även om det kanske lät så. Jag tänkte från din systers perspektiv =)

Logga in för att skriva en kommentar.