Att finna en ny vardag
Kommentarer
-
Styrkekram till dig!!
-
Jag håller med. Efter begravningen är man färdig med alla praktiska saker och man står med bara ett stort tomrum och djup sorg. Fint att ni har ett så stort nätverk omkring er.
-
Finns det faktiskt folk som säger så? Det var då den sämsta trösten jag någonsin hört =( Fint med vänner som bryr sig om. Även om DE tycker att det är lite, så kan det betyda mycket för den som får ta emot vänligheten =) Kommer själv inte på några andra ord än Kämpa På.... STYRKEKRAM!
-
<3
-
SandyC: Ja usch vad jag avskyr de orden, ja alla nära och kära betyder väldigt mycket just nu. Kaffe: oja, ha från några st hört de orden, antingen säger de att när begravingen varit så är det över, eller att det värsta är över när begravningen varit. Sämsta tröstande orden jag fått nu är dock medan jag satt och grät så jag inte fick luft, då fick jag en klapp på axlen och orden var glad över att du har en bror till. Kram Malin: ♥
-
Håller fullständigt med dig och övriga. Den värsta tiden är efter, nu är det så mycket praktiska saker som måste göras och kanske det är bra i och för sig. Jag menar att man är tvingad till att göra det praktiska fastän man helst skulle vilja gråta och skrika dygnet om. När allt det är över så tycker jag att det kommer en djup o tung sorg som ska bearbetas i den takt man kan. Och det är inte det lättaste om vänner o bekanta anser att det värsta är över, för det är nu man behöver dom. Man har oftast ett behov av att prata om allt som varit, det kan vara jobbigt om andra undviker att prata om det. Hoppas du har någon som orkar ta emot alla känslor som det innebär att mista en som är en kär.
-
Mita: Precis, allt det praktiska just nu gör att man måste hålla ihop sig lite mer, fokus ligger inte enbart på sorgen utan på saker som måste göras. Tack och lov är det en liten del av alla som finns runt mig som tycker så. Ja just nu blir det mycket, prat, gråt och kramar, och jag har några jag tyr mig lite extra till, framför allt Linus flickvän. Jag har inte så många vänner som jag tror kommer dra sig undan, de försvann redan då J dog, så att folk jag räknade som nära vänner som plötsligt försvinner när man behöver dem som bäst, tror och hoppas jag att jag slipper nu.
-
Anne: precis, begravningen betyder just ett sista fysiskt farväl, därav att jag vill spela låten vi så många gånger på skoj sagt att jag skulle spela på begravningen, en grej som är enbart mellan honom och mig, men som jag ändå kan låta andra, som också sörjer honom, ta del av. Ja det är mycket saker som jag nu måste vänja mig vid genom att jag inte har honom hos mig längre. Små saker som ändå varit så viktiga för mig genom alla år. DEt jag saknar mest nu är hans hjärtslag, låter konstigt kanske, men alltid när han tröstade mig så antingen la jag örat mot hans hjärta eller la handen över hans hjärta för att höra eller känna hans hjärtslag, en sak som hade lugnade inverkan på mig när jag var lessen. När han dog så höll jag min hand över hans hjärta och bokstavligt kände det sluta slå under min hand. Och just nu är det det som är en av de mest jobbiga sakerna att hantera, att jag aldrig mer kan känna lugnet genom hans hjärtslag. Tack för dina tankar, de värmer, Kram
-
Ja även för mig var min hand på hans hjärta som var det bästa sättet att hantera det som skulle hända, vi hann aldrig bli beredda på att han inte skulle överleva, från det vi fick veta att det inte längre handlade om utan när han skulle lämna oss var det bara några få timmar. Den märkligaste känslan jag har nu är att jag kan befinna mig i ett rum fullt med folk och ändå känna mig ensammast i världen för att han fattas mig.
-
Har inget klokt att säga men skickar en kram ♥
-
Jag vet hur det är med begravningen då är det bara praktiska saker man har att göra med. Men oj vad det kommer jobbigt efter men det är aldrig någon som tänker på jag vet när jag vakade över min mamma nu var hon i och för sig gammal men ville ju leva och hade sådan fruktansvärd dödsångest. Eftersom jag var där och bodde hos henne i fyra dagar och nätter så kom ju både släkten och vänner och alla var så måna om att stötta mig då. Men sedan när begravning och allt annat var över hörde ingen av sig till mig. Som om jag skulle vara helt klar då med mitt sörjande det var ju då jag behövde dom som mest. Massor med styrkekramar till Dig och din familj, känner verkligen med Er alla i Er svåra situation.
-
Salsasyrra och Therese, tack för kramarna. Aregnisw: Det är tufft när vänner man hade slutar höra av sig, jag gick igenom den processen för 4 år sen när min man dog, och som du säger när begravningen är över och man inte längre har de praktiska sakerna att tänka på, det är då den riktiga sorgen slår till med full kraft.
-
Stämmer så bra thea, ibland kan jag inte riktigt förstå mig på dessa människor, men det kan ju vara så att dom inte förstår eller kan förstå för att dom inte heller varit med om den svåra sorgen man har efteråt. Och precis som du säger så är det ju då den riktigt stora sorgen kommer med full kraft, dina ord. Så kändes det för mig jag ringde och sjukskrev mig från mitt jobb jag hade då men se det gick inte utan jag fick karensdagar men det struntade jag i för vad betyder pengar då, man behöver få sörja klart men det var inte någon som förstod. Jag kommer så väl ihåg att jag bara grät och grät hela tiden och då fick jag bo hos min ena dotter som var ett stort stöd för mig. Men när jag sedan kom hem till min tomma lägenhet då kom mängder av tårar igen och än idag har jag kortet på mitt köksbort och pratar med min gamla mamma som då såg så pigg och glad ut på bilden. Och jag kommer nog alltid ha den stå där på bordet och säga hejsan mamma nu är jag hemma hos dig igen. Kram till dig en än gång...
-
Ja jag vet inte heller riktigt hur de tänker, men förmodligen är det så att för att fullt ut förstå sorg måste man själv uppelva det, jag tror ens hjärna ha en spärr som gör att man inte kan sätta sig in fullt ut hur det känns. Jag har sån tur att jag har förstående chefer på mitt jobb, så jag har utan problem kunnat ta ledigt några dagar nu för att landa, i morron tänkte jag dock jobba igen, får se hur det funkar, gäller ju att ha lite styr på tårarna. Så gör jag med, med maken pratar jag till ett foto, än så länge med Linus pratar jag med honom i tankarna så att säga.
-
Jo jag hoppas det kommer att gå bra på jobbet i morgon men säkert kommer det någon liten tår ändå. Så gjorde det för mig när jag kom tillbaka men inte av cheferna utan mina arbetskamrater när dom kom och beklagade min sorg. Då brast det bara. Men det är ju inget man rår på. Hoppas nu du kan sova så du får lite krafter till i morgon och jag önskar dig lycka till.
Logga in för att skriva en kommentar.